Fem ingivelser från Hormigón Armados ungdomar om manligheten

Hormigón Armados ungdomar om manligheten

César Antezama/Flavia Lima
Översättare: Hugo Klappenbach

De s.k. Studier om Maskulinitet (SOM) utgår från visa teoretiska premisser som byggs upp från slutet av 1900-talet fram till våra dagar. Visa av dessa koncepter blir mer och mer bekanta för oss. Vi kommer att beröra dessa begrep i denna artikel främst utifrån samtalen och diskussionsgrupper vi haft med Hormigón Armados ungdomar.

SOM uppstår inte som ett resultat av massiva proteströrelser eller från dessa rörelsers handlingar. De är teoretiska reflexioner som föddes i akademiska miljöer och fått sin näring från studierna om gayrörelsen, feminismen eller genussynvinkeln. Detta betydde samtidigt både enorma framsteg och begränsningar.

Till exempel, de olika SOM resulterar inte i tillräckligt många organisationer där männen är huvudaktörerna. Visserligen finns olika grupper som träffas och är verksamma, olika NGO (Non Governmental Organization på engelska, icke- statliga organisationer på svenska, övers. anmärkning), stiftelser, etc., som utför ett värdefullt arbete men dessa lyckas varken locka majoriteten till sig eller multiplicera organisationerna.

Samtalen med Hormigón Armados ungdomar ledde oss till följande fem ingivelser:

  • Att vi inte kan närma oss männen med retoriska resonemang som t ex ”Vi måste ta ånyo kontakt med vår kvinnliga sida”, ”Vi måste återfå vår förlorade, eller av det patriarkaliska systemet utslitna känslighet” eller ”Vi måste tillåta oss gråta och vara bräckliga”.
  • Att dessa klyschor inte fungerar på majoriteter med en vardag präglad av systematiska våld- scenarier som t ex fattigdomen. De fungerar inte i en värld i vilken att vara stark eller aggressiv garanterar överlevnadsmöjligheter.
  • Att vi inte kan bortse från människornas religiösa övertygelser. I vår region utgör tro och religion en del av ett ethos (På grekiska, det som kännetecknar en kultur, övers. anmärkning) som formar oss och ger oss ”verkliga” handlingsmotiveringar.
  • Att egenskaper som förknippas med manlighet och virilitet som t ex mod, styrka, ansvarstagande, stoicismen, förmågan att skydda sina kära och nära inte är ”dåliga” eller skadliga i sig. Problemet ligger i att vi inte uppfattar dem som egenskaper som vem som helst kan äga. Även kvinnorna.
  • Att vissa resonemang som kommer från manlighetens alternativa uppfattningar presenterar kvinnorna som offer och på så sätt förstärker deras underordning och utlöser den manliga chauvinismen mot dem. Att presentera scenarier så som ”onda män versus goda kvinnor” förändrar ingenting varje gång de simplifierar komplexa processer och osynliggör rollen som män och kvinnor kan ha som agenter av förändringar i världen.

Vi kanske får vandra en annan väg. Vi är inte en del av nordens globalisering och dess egna historiska processer även om vi drabbas lika hårt av konsekvenserna. Det ät lättare att ändra attityder (om än inte alltid) när basbehoven är tillgodosedda.

De olika SOM verkar inte helt ha förstått att förändringarna och omvandlingarna är organiska och inkluderar lika mycket kapitalismens orättvisa strukturers förändring.

Dessa SOM föddes under liberalismens paraply, vilken individualiserar ansvaret. Likaså gör vissa ekologiska resonemang när de belastar individerna och sitt vardagliga beteende med ansvaret för att vårda världen och samtidigt glömmer att världens förstörelse är de stora bolagskartellers, de jordbruksaffärernas och storindustrins verk när de ödelägger allt i sin framfart.

Om vi inte ifrågasätter det kapitalistiska produktionssystemet ifrågasätter vi ingenting. Om vi verkligen vill förändra patriarkatet och den manliga chauvinismen måste vi sätta de ihop med andra hierarkiska strukturer som t ex rasismen, arbetets exploatering, homofobin, etc.

Ibland fungerar vi som den borgerliga, formella demokratin gör när de förvandlar valen till en fetisch och samtidigt ignorerar alla andra relationer människor emellan. Varför kräver man inte demokratiska företag eller hushåll? Jo, därför att dessa befälskedjor och hierarkier är funktionella till det kapitalistiska systemet och till patriarkatet.

Då blir allt en hycklarparodi som lyfter vissa frågor i vetskap om att dessa inte överskrider det kapitalistiska systemets reproduktionslogik och patriarkatets regler. På så sätt, uppnår agendorna som kvinnorna, den sexuella mångfalden, ursprungsfolken, etc. har, rättigheter som inte alls hotar de orättvisa strukturerna som i slutändan bär ojämlikheterna och obalansen som t ex fattigdomen.

En annan faktor som är nödvändigt att det tas upp är rollen som Staten och dess tillhörande armé spelar. Värnplikten är ett instrument som skapar män i stånd att åsidosätta empatin, medlidandet och hänsynstagandet till den andre. Soldaten utvecklar förmågan att avskärma sig från en del av sin mänsklighet i syfte att döda. Den militära institutionen och även, till en viss del, familjen och skolan, producerar män villiga att lära sig och utöva våld mot andra. Lever vi verkligen i en demokrati när vi fortfarande upprätthåller sådana institutioner? Rigida befälskedjor producerar och reproducerar våldsamma strukturer. Vi hycklar varje gång vi har feministiska eller alternativa genusställningstaganden utan att ifrågasätta andra kapitalistiska och patriarkaliska institutioner.

Allt detta vet ungdomarna från Hormigón Armado till stor del redan. Vi tackar dem för ett så pass berikande utbyte av erfarenheter och god vilja!

Vi vandrar vidare på den här vägen kamrater!

Rekommenderade artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.