LatiCe Carolina Vasquez Araya
Översättare: Stella Moreno
Straffrihetens hemliga värld för sexuella övergrepp mot barn och ungdomar.
Våldet som är implicit i den sexuella kontakten med en pojke eller en flicka är något som det vuxna samhället fortfarande inte förstår. Det är som om de män och kvinnor som en gång drabbats och själv lidit av trakasserier eller våldtäkt har begravt upplevelsen på en så avlägsen plats i sina minnen, att de till och med har raderat sin förmåga till empati gentemot dem som har upplevt det senare. I århundraden har den dolda tragedin med dessa brott varit den bäst bevarade hemligheten och deras offer, trots att de kan räknas till en bra andel av barnpopulationen, har tvingats möta tystnad och förnekelse eller straff för att de har mod att rapportera.
Jag har spenderat många decennier kopplat till de skrivna medierna för att ha sett på första parkett hur rapporter och artiklar om extremt våld mot kvinnor och barn har fått armbåga sig fram i redaktionerna. Ett medvetet, analytiskt och förebyggande tillvägagångssätt tycks ha ansetts marginellt inför den politiska situationen, ekonomin och till och med idrotten och när dess betydelse antas, presenteras den sällan på de fem första sidorna. När jag började prioritera mina spalter sa någon från mediet där jag publicerade dem att det inte var relevanta frågor, det var ”kvinnofrågor”.
När man granskar statistik över sexuella övergrepp och övergrepp är det lätt att förstå varför offren bestämmer sig för att inte rapportera och hur mekanismen för förnekelse börjar fungera. Det första som uppstår i ett våldtäktsoffer är skam – hennes egen och hennes nära miljö – och århundraden har gått innan den dörren öppnades för att registrera denna fruktansvärda typ av våld. Men även när lagtexterna har inkluderat dessa brott i deras koder – efter starka och långvariga strider från dem som har trott på lika rättigheter mellan människor av olika kön, finns det fortfarande ingen bestämd inställning att möta och bestämt straffa gärningsmän, eftersom ett rättvisekriterium inte heller har utvecklats på institutionell nivå.
På detta sätt föds barndomen utan rättigheter. Generellt sett är barnet föremål för, utan någon palliativ, beslut och myndighet hos dem som är äldre än dem. Deras föräldrar, farbröder, bröder, lärare, präster, pastorer, grannar och den som kan tvinga dem sin vilja är en möjlig förövare av ett av de mest chockerande och destruktiva brotten mot barn. Eftersom barnet saknar förmågan att försvara sig mot vuxna som överträffar dem i styrka och trovärdighet, står han eller hon många gånger på alla sociala och kulturella områden, utlämnad till sina gärningsmän.
Avtrycket av sexuella övergrepp hos tjej eller pojke som är i utveckling orsakar allvarliga skador som varar resten av deras liv. Denna traumatiska upplevelse, som ibland upprepas under lång tid utan möjlighet till motstånd, består i form av rädsla och skam, dessutom det har en allvarlig inverkan på barn sexualliv och självbild. Skadan genomsyrar mänskliga relationer på en så djup nivå som den är ihållande, och endast den volymen bör vara tillräcklig anledning för att ge sexuellt våld mot barn och ungdomar en absolut prioritet när det gäller förebyggande, utredning och skipa korrekt rättvisa.
Sanningarna dolda i den olyckliga världen och utbredda på alla områden: de sexuella övergreppen mot barn ledder till samhällen som inte kan upprätthålla sina värderingar. Förstörda samhällen av ett starkt och mäktigt patriarkalt system som leder dem till sorg och orättvisa. Orättvisor vars koder har utarbetats enligt en vuxen kvinnofientlig makt med förakt för denna grundläggande sektor av det mänskliga samhället.
Det kommer inte att finnas någon säker miljö för barn, så länge det inte är föremål för respekt.
elquintopatio@gmail.com @carvasar