LatiCe Bildtext: Olika typer av våld mot kvinnor: ojämställdhet och diskriminering, sexuella övergrepp samt psykiskt, ekonomiskt och fysiskt våld
Översättning: Hugo Klappenbach
(Tidningen Hormigón Armado Nr 82). Föreningen Hormigón Armado har med Stiftelsen Bolivias Kvinnor Apthapi Jopuetis stöd utvecklat ett projekt med fokus på kvinnors sexualitet i syfte att bryta ner myter och tabus kring det. Tanken är att få en uppfattningsändring i både såväl det enskilda som den familjära planen. Likväl fokuserar vi på ickevåldskulturen. Vi genomförde 7 informations/diskussionsträffar. Deltagarna var modiga kvinnor, arbetare och mödrar, som utvidgade på så sätt sina tidigare kunskaper om ämnet. Även deras individuella erfarenheter och berättelser togs emot och delades i gruppen i både muntlig och grafisk form (Se teckningarna ovan).
”Jag drabbades av våld från min partner. Vi bildade par när jag var mycket ung. Jag hoppade av mina studier. Min mamma dog och min pappa var alkoholberoende så fick ta hand om mina yngre syskon. Till slut så orkade jag inte längre med det och lämnade hemmet när jag var 13 år gammal.
Under några månader bodde jag på gatan. Då lärde jag känna killen som blev min partner. Han hade bostad och sysselsättning så jag flyttade ihop med honom. Sen fick vi en flicka som är nu 7 år gammal. Under vår tid tillsammans bråkade vi mycket och han slog mig ofta. Varje gång jag såg mig i spegeln såg jag mina blåmärken och förutom smärtan kände jag både ilska och nedstämdhet.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände mig ensam och utan någons stöd till hands. Jag träffade sällan min pappa. Modet gick upp och ner hela tiden.
Ett tag satt jag i fängelset pga. något jag inte vill minnas nu. Där inne drabbades jag av våld också.
Det var mest verbalt våld men även fysiskt våld förekom då och då. Det gäller att vara stark där inne. Men jag orkade inte med det hela tiden och grät ut min ilska över maktlösheten jag kände.” ROSI
”Jag relaterar min erfarenhet av våld till den tiden jag var havande. Jag tror att många andra kvinnor har drabbats av det. Jag var mycket rädd då och den känslan sitter kvar än idag. Förlossningsläkaren misshandlade mig verbalt på ett sätt jag inte vill återge här och inte vill minnas heller. Han misshandlade och förolämpade mig. Jag var ensam med min smärta inne hos honom. Jag förstår inte varför han skrek åt mig och förolämpade mig i stället för att visa medkänsla. Jag hade önskat mig att min mamma eller min partner var där med mig men de fick inte följa med. Nu vet jag att det var fel men när man är ung vet man inte bättre och personalen beter sig hur som helst. Men nu vill jag inte utsättas för det mer och inte heller att andra kvinnor utsätts för det.” ZULEMA
”När jag lättade efter ett jobb så hittade jag ett som assistent murare. I början behandlade mina arbetskamrater mig nonchalant och skrattade åt mig. Arbetsgivaren sa till mig att jobbet inte passade mig eftersom det var mera lämpligt för män. Jag skulle få lägre lön som kvinna eftersom jag inte klarade att hänga med männens arbetstakt. Jag började jobba i a f och efter ett år insåg de att jag visst klarade arbetsuppgifterna och takten. Jag fick löneökning då. Nu är jag lycklig och känner att jag inte är mindre värd än en man. Vi kvinnor måste ihärdigt bevisa att vi kan lika mycket som männen. Annars drabbas vi av nedvärdering och hån. Vi kvinnor måste hålla ut och kämpa vidare.” LULU
”Någon gång drabbades jag av diskriminering från mina grannar. På möten eller på kommunala jobb lägger inte männen större vikt på våra idéer och när det blir val till styrelsen räknas inte kvinnor som lämpliga kandidater.” SANDRA
”En gång när jag gick och handlade på marknaden var det någon som tafsade på mig. Trots att jag blev så rädd att jag skrek var det ingen som reagerade. Alla betedde sig som händelsen var det något normalt och någon sa t o m att jag skulle ha klätt mig mera lämpligt. Jag var så nervös att jag skrattade åt det.” SPINKIG
”En gång när jag gick ute var det någon som smiskade mig på stjärten och jag blev rädd. Mannen som hade gjort det gick lugnt sin väg efteråt. Hemma var det min partner som jämförde mig med andra kvinnor och sa att jag varken sminkade mig eller kläde mig fint. Jag mådde illa av det. Han sa vidare att jag inte var en riktig kvinna eftersom jag inte var mån om mitt utseende. Han tyckte att jag tjänade för lite pengar och inte bidrog tillräckligt till hushållets ekonomi. Jag kände att han både nedvärderade och förolämpade mig och mådde illa av det.” SEÚL
”En gång när min syster var ute och gick någon sa till henne att han tyckte att hon hade sköna bröst och att han ville känna på dem. Det var olustig att höra det. Själv var jag med i att min man tog illa upp att jag inte kände för att ha sexuellt umgänge just då han ville det. Han sa att det måste bero på att jag redan hade haft sex med någon annan man. Efter en diskussionsstund gick jag till slut med på att ha sex med honom men min känsla var att jag blev tvungen att göra det och mådde inte bra.” CIELO
Alla dessa övergreppsformer som kvinnor dagligen drabbas av är olika sätt att utöva våld, angripa och såra dem. Flera av mina väninnor har drabbats av olika typer av våld som fortsätter dag ut och dag in utan att aldrig ta slut. Hur ska vi kunna få ett stop på det? Vad kan vi göra? Dessa frågor har ofta inte något svar. Visserligen finns det på pappret lagar som reglerar sånt men det finns väldigt få domare, åklagare och advokater som bryr sig om dem. Vi måste betala för att få rättvisa och kvinnorna som inte har pengar får leva med fruktan för att drabbas av våld på nytt.
I vårt samhälle är dessa våldsformer ett kulturarv. Traditionen väger tyngre. Varje gång man får höra att kvinnor är svaga är patriarkatet som talar. Kvinnan ska laga mat och ta hand om barnen. Detta sätt att tänka nedvärderar kvinnan och i sin tur gör att hon finner sig i våldscirkeln, känner sig maktlös och är ständigt rädd.