Latice - Latinamerika i Centrum

-

Argentina: Sojans nackdelar. Fördelarna har vi inte sett till

(Andra delen) | Till del ett

Acción por la Biodiversidad (Argentina)

Soja-iseringsmodellen innebär dagligt våld

Verónica Maldonado, MoCaSE Vía Campesina.

Vi kommer inte att tala bara som MoCaSE, från Santiago del Estero, utan också som en del i helheten. Samma problematik som medlemmar i CLOC-Via Campesina talar om finns för den Nationella bonde- och indianrörelsen (MNCI), både på regional och internationell nivå. Nåväl, sojamodellen, soja-iseringen, påverkar inte bara oss i Santiago del Estero. Låt oss resa lite i våra sinnen, en 1.400 km, i fantasin. Vi föreställer oss en skog som finns i Chaco, i Santiago. En del av det amerikanska Gran Chaco, en torr región, med stor biologisk mångfald. Därifrån kom järnvägssliper och där ödelades skogen under skogsboomen i början av 1900-talet. Den har nu återhämtat sig och som tur är finns det platser dit aldrig boomen aldrig nådde och som idag tydligt visar vilket värde de har. Identifikationen med territoriet, jorden och territoriet, har ingenting med kapital att göra, utan det är en tillgång som behållits, bevarats och berikats generation efter generation.

Sojan, har för oss, med motstånd att göra, att stoppa bulldozers som kommer för att avhysa folk, att göra motstånd mot skott från paramilitära styrkor som betalas av sojaproducenterna, göra motstånd mot grupper ur polisens specialstyrkor och "orättsväsendet" i Santiago. Så har vi då vuxit, blivit starkare i en verklighet och en historia, i en provins, en mycket komplicerad region i vårt land. Nordvästra Argentina består av feodala provinser, svaga regeringar, intimt knutna till strukturella problem som är mycket allvarliga för oss. Det gäller utbildning, hälsovård, vägar och service. Om det finns några vägar alls beror det på att familjerna själva har öppnat dem och underhåller dem. Om det finns utbildning är det för att familjerna har tagit ansvar för att bevara "la quichua", kulturen, trots all diskriminering.

Vi talar om att som MoCaSE-VC är vi en del av en gräsrotsrörelse, i bondbyar, ursprungsbefolkning också, med lite fler än 9.000 organiserade familjer, som försvarar sitt territorium. Vi kom hit och fick reda på att vi lyckats få fyra kamrater fria, av de sex som gritpits de senaste veckan. För oss betyder soja-iseringen dagligt våld. Det är inte bara det att den innebär en grön öken, utan den kommer tillsammans med en mycket hög våldsnivå. Just nu finns 800 ungdomar samlade på vårt läger för latinamerikanska ungdomar (2), där vi möts för att utbyta erfarenhehter om kampen och åsikter. Allt har med sojan att göra eftersom den påverkar vår livsmedelssuveränitet.

Vi ser familjer som utom att de gör motstånd mot bulldozers också måste göra detsamma mot kemikalierna i jordbruket. Det finns familjer som stått framför bulldozer men ser sig tvingade att flytta på sig eftersom besprutningsperioden börjar nu och deras småbarn får så stora besvär i lungorna att de inte står ut med en besprutningsomgång till. De måste ge sig av från sina byar. Det breor på Glifosato, "RoundUp", och andra kemikalier. Ursprungsfolkens system för livsmedelksproduktion har med en rationell användning att göra, en hållbar användning med en variation av djur och grödor, man idkar samma växelbruk som använts i generationer. Syftet är också att ge sunda livsmedel till befolkningen, vilket familjejordbruken alltid gjort, garanterat livsmedel till befolkningen.

Den nu gällande modellen fördjupar utanförskapet och marginaliseringen. Om vi hade större möjligheter att bli hörda i politiken, på forskningscentra skulle vi kunna utveckla sunda livsmedel av hög kvalitet för våra folk mycket snabbare. Vi utvecklar företag som sysslar med bearbetning av livsmedel, med anknytning till vår kultur, vi tillverkar sötsaker, marinader, karameller, honung, ull, tråd. Företag som hör ihop med balansen. Allteftersom gränsen för lantbruklet avancerar i vårt land, blir dessa miljöer, som är balanserade och brukade på ett hållbart sätt i sekler, allt mer undanträngd. På en del ställen får vi höra att den traditionella produktionen är ansvarig för ökenutbredningen. Vi vill förklara att för oss är det fullständigt falskt, och om det finns en ökenutbredning, har den säkert med monokulturen med saken att göra.- Vi har haft sådder under ett och samma år, soja och mer soja, mer soja, det är otroligt.

Resultatet av modellen är att salthalten i jorden ökar. Under vår torrperiod torkar det vatten som kom under regnperioden upp, den avdunstar och kvar blir saltet. Ökenutbredningen har med monokulturen att gölra. Historien och det historiska minnet är mycket viktigt, och vi säger oss alla dagar, att det inte finns något exempel i världen på en monokultur som lett till folkens utveckling. För oss står det helt klart att kampen går vidare, därför organiserar vi oss, däför kommer vi att fortsätta göra motstånd på vårt territorium. Många gånger har de raserat husen, stängslen, dödat djuren, de har skjutit på oss och vi har rest oss igen så många gånger. Vi kommer att fortsätta resa oss, och visa att det faktiskt finns ett annat alternativ, det finns inte bara ett sätt att tänka, ett enda sätt att leva, utan en stor variation av kulturer och levnadssätt, kunskaper. De är värdefulla och värdesatta av oss. Våra hus står alltid öppna för den som vill veta mer.

Vi är personer som lever och arbetar för en social modell som bygger på identitet, produktion, ekonomi och politik

Marcelo Otero, MoCaSE Vía Campesina.

I allmänhet talar man om sojan som en utvecklingsmodell, som gjort att Argentina växt. Man brukar tänka att det som kan ge oss stora mängder av föda, som under andra tider varit vete eller kött, är numer sojan, att den skulle få landet, nationen skulle växa. Verkligheten ser annorlunda ut, landet växer inte, på samma sätt som inte vetet fick det att växa, eller köttet, eller någon annan produktiosnmodell vi haft i Argentina.Det den gör är att producera rikedomar för några få och expropiering för andra, och utanförskap. Sojan orsakar inte bara problema för bönderna, detta är inte bara ett bonderoblem, det är ett problem för hela samhället och för en hel produktionsmodell. Vi är, även om vi arbetar med något annat, beroende av en större modell. Om modellen i dagens Argentina är gruvdrift och soja, är vi dömda till det och de följder den får.

Ett bra bevis för det som händer med sojan är vad som sker i Paraguay, där sojan brett ut sig ännu mer, och idag lever bonderörelsen med dödsfall och stort utanförskap. Glifosato sprids ut direkt över människorna och det leder till dödsfall. I Argentina har vi "bara" kommit så långt som till sjukdomarna. Vi lever också i ett ekonomiskt utanförskap som drabbar oss dirtekt och inte bara på landsbygden. Vi föreslår en alternativ modell till detta, men vi föreslår den inte bara för oss själva och våra samhällen. Detta är ett problem som borde diskuteras på nationsnivå. Vi går in i konflikten mellan landsbygd och regering men identifierar oss inte med varesig landsbygden eller regeringen. "Landsbygden" är inte landsbygd längre utan sojaproducenter. Vi har arbetat fram ett manifest där vi säger "vi är landsbygd, vi är jorden" (3), vi är territoriet, vi är personer som lever och arbetar för en social modell som bygger på identitet, produktion, ekonomi och politik.

Vi har skapat ett alternativ till detta system. När vi talar om vilket land vi vill bygga, vilket samhälle vi vill bygga, kan vi inte tänka oss att vara bundna till att landet ska producera föda till grisarna i Kina. Det är inte det samhälle vi vill ha. Vi vill inte ha små lastbilar med fyrhjulsdrift som stänger av vägar med små argentisnka flaggor, det är ju löjligt. Det här är inte någon nationell modell, som de säger. Det är en importerad modell och en beroendemodell. Det är den modell USA velat ha i Lartinamerika länge. Vi kan vara bundna till den och fortsätta producera enligt den eller så kan vi tänka annorlunda, vilket skulle blanda in oss alla, inte bara bönderna, som idag blir avhysta och är ett av de främsta offren för den. Både de och lantarbetarna som idag befolkar städernas fattiga ytterområdena, inte bara idag förresten utan sedan länge. Modeller som är gjorda för monokultur skapar just detta, den skapar städer fulla av marginaliserade människor. Vi har företaget Grobocopatel å ena sidan och människor som blivit utan arbete å den andra.

Av rakuyeze@gmail.com för agenciabiodla@gmail.com


Noter:
[2]Jord, sol och utsäde för framtiden. www.biodiversidadla.org/content/view/full/43818
[3] www.biodiversidadla.org/content/view/full/41083

Publicerad: december 2008

Flera artiklar av: Biodiversidad en América Latina y El Caribe



  • LatiCe är en ideell förening med org. nr.802440-4512 |
  • © 2008 LatiCe