Bönder räddar förfädernas utsäde
Noticias Aliadas
De över fyra decennier av internt våld som Colombia upplevt, och fortfarande upplever, verkar ha påverkat landsbygden.
"När de tvångsförflyttade och de som lever uteslutna från den ekonomiska modellen – som inte ger landsbygdsbefolkningen några möjligheter – flyttar in till städerna, är det första som händer att de förlorar sin livsmedelssäkerhet. När jordbrukaren flyttar är det första han/hon förlorar sitt utsäde, som utgör grunden för produktionssystemet. När ett jordbrukarsamhälle överger sina jordar utsätts dessa för mycket kraftig erosion", förklarar Germán Vélez, direktör för gräsrotsorganisationen Grupo Semillas i Colombia.
Han fortsätter: "Det fåtal som återvänder till sina jordlotter finner att de inte bara förlorat sin utkomst utan också sitt utsäde och jordens kvalitet. De måste börja om från början."
Det statliga Geografiska institutet Agustín Codazzi slår fast att 61,2 % av jordarna ligger i händerna på 0,4 % av ägarna, den våldsamma härjningen av territoriet och den dåliga regeringspolitiken har gjort att landsbygdsbefolkningen i Colombia minskat från 50 % på 70-talet till 24 % av den nuvarande befolkningen, enligt siffror från Grupo Semilla.
Bland faktorerna har tvångsförflyttningar varit den viktigaste. Under de senaste 10 åren har ungefär 2,3 miljoner bönder, afrocolombianer, ursprungsfolk och nybyggare blivit tvungna att lämna sina jordar. I hektar handlar det om mellan 2,6 miljoner hektar, enligt motsvarande SCB, och 10 miljoner enligt den Nationella rörelsen för offer för statens brott.
Att återfinna utsäde
Zenú-folket i Urabá tvångsförflyttades 1995 av paramilitära grupper, när de återvände två år senare upptäckte de att de inte längre hade kvar sitt gamla utsäde. Det hade gått förlorat på grund av den ekonomiska modellen och därför att man hade främjat hybrider och varieteter som förbättrats i laboratorier.
"Problemet förvärrades av att den hjälp de fick från regeringen i början bl a bestod av denna sorts utsäde som bönderna inte vet hur man odlar och som oftast är anpassad till ett visst produktionssätt – med optimal tillgång på vatten, speciella jordar och särskilda villkor vad gäller bekämpningsmedel – och om dessa inte finns, eller om du inte har det tekologiska paket som behövs, inte ger den produktion det borde", försäkrar Mauricio García, koordinator i Campaña Semillas de Identidad som stiftelsen Swissaid arbetar med i Colombia, Ecuador och Nicaragua.
Zenú-folket påbörjade en process för att återskapa alla de kreolska utsädessorter som gått förlorade med hjälp av några grannbyar som hade blivit kvar, och de lyckades återskapa större delen av utsädet vad gäller majs, bönor, yuca och sötpotatis.
Så, utifrån den situation samhällena ställs inför när, de efter att ha tvångsföflyttats, kommer tillbaka till sina jordar "föds idén att stärka en modell för utveckling av jordbruket som inte skapar beroende och som istället baseras på samhällenas egna resurser. Då blir utsädet ett nav kring vilket processen, som inte bara skapar livsmedelsautonomi utan också gör att de kan återuppbygga sitt sociala nät och ta tillbaka förfädernas kunskap, kretsar", säger García
Han tillägger att "det första steget, efter att de återvänt, är att genomföra en Snabb deltagande diagnostik som innebär att man gör en inventering av de varieteter som försvunnit och börjar leta efter dem i grannbyarna. Om tvångsförflyttningen varit massiv är det svårare och en produkt som samhället använt i århundraden kan gå förlorad."
I den samling vägledningar, som går under namnet Återvinna livet, som Swissaid framställt "för att ta tillbaka utsädet och livsmedelssuveräniteten mitt i de konflikter som förekommer i Colombia", sägs att denna första information, man får genom analysen, gör att man sedan kan slå fast vilka varieteter man ska odla på kort och på lång sikt, hur transporter och lagring av säd ska ske och hur man ska organisera samhället under sådden.
García säger att "sedan mitten av 90-talet finns en rad organisationer för ursprungsfolk, svarta och bönder i områdena kring Karibien, Cundiboyacence, vid Stilla havet och i Cauca, som alla rarbetar med att återfinna inhemska utsäden, liksom all den traditionella kunskap som finns om jordbruk. De utvecklar dessutom nya idéer om hur man ska bedriva ekologiskt jordbruk, "om jordbruk utan kemikalier, om organiskt jordbruk som kan driva på livsmedelsproduktionen".
Modell för motstånd
Den svåra uppgiften trotsar statens politik som är inriktad på ett jordbruk i industriell skala med genmodifierade grödor, biobränsle, skogsplantager och monokultur för export. "En jordbruksmodell", hävdar García, "som säger att på landet ska det inte finnas några småbrukare som är varesig effektiva eller konkurrenskraftiga".
Men, den 7 oktober 2005, i San Andrés de Sotavento, i norra Colombia förklarade sig ursprungsfolken i Zenú-, Córdoba- och Sucrereservaten leva i ett Territorium fritt från genmodifierade grödor och öppnade dörren för att det Statliga colombianska jordbruksinstitutet (ICA) som i sina reslutioner godkänner sådd av genmodifierad majs inkluderade ett förbud att så denna typ av utsäde i urspungsfolkens områden och man fastställde att på ett område på 300 m från reservaten får man inte så genmodifierad majs.
"Men trots modellerna för motstånd och att man tagit fram alternativ är det lång väg kvar", kommenterar Vélez, "för dessa nät av initiativ är fortfarande för splittrade och outtalade för att kunna bevisa att denna jordbruksmodell är gångbar, hållbar och skulle kunna vara en motvikt till statens politik".
Man har inte gjort någon nationell inventering av den här typen av jordbruk även om man hävdar att mer än hälften av de 10 till 15 miljoner bönder som finns på landet arbetar -påi småbruk på mellan 1 och 5 hektar – med jordbruk som syftar till att vara självförsörjande, med sitt eget kreolska utsäde, och lyckas på så sätt framställa 70 % av landets lilla matproduktion", tillägger han.
Flera artiklar av: Noticias Aliadas