Tänk efter!
En förutsägelse är en förväntan om framtiden
Innan man gör en förutsägelse är det lämpligt att definiera vad den baseras på och vilka förutsättningar som finns för att den nuvarande orienteringen inte kommer att förändras.
Enligt Konventionen om den biologiska mångfalden definieras den såsom "alla varianter av livsformer, från det genetiska", d v s alla genetiska variationer eller genetiska former, "till det ekologiska området: variation i ekosystem och artområdet", d v s "artvariationen".
Vatten är en livsviktig resurs för mänskligheten
Det är den största komponenten i alla levande varelser. Större delen av alla livsformer består till mellan 65 och 95 % av vatten. I denna molekyl uppstod livet självt, dessutom är vatten det enda lösningsmedel som kan transportera näringsämnen mellan jord, växter och djur.
Begreppet kunskap har så många definitioner att det ger upphov till många diskussioner. Här föredras de definitioner som har anknytning till synonymen intellektuellt kapital. I ett informationssamhälle som vårt är kunskap samhällets viktigaste tillgång. Den kunskap och utbildning som människorna tillsammans bär med sig är densamma som den samlade kunskapen inom vetenskapen.
Slutsatsen blir: den biologiska mångfalden är synonym med alla livsformer; vattnet som är en enkel och märklig molekyl ses som livets egen molekyl och kunskapen är en förvärvad mental förmåga och inställning som tjänar till att leda oss i det vi gör.
Förutseende, som baseras på dessa tre element, är det man borde tillämpa för att, utifrån den kunskap vi har, ta sig an två av mänsklighetens ovärderliga tillgångar: livet och vattnet. Våra kunskaper och bildning borde kunna lotsa oss till ett handlingssätt som stämmer med naturens förutsättningar.
De globala konferenserna om miljön (den i Rio t ex som definierades som ett toppmöte för livet), världskonferensen för biologisk mångfald (där man sade att den är ovärdelig för mänskligheten), miljlöorganisationerna, FNs miljö-program – PNUMA -, har visat oss hur nedslående helhetsbilden är.
Alltså:
Det är allmänt känt och väldokumenterat att minskningen av den biologiska mångfalden på global nivå accelerear och blir alltmer skrämmande. Den direkta ordsaken är vi människor och hur vi under århundraden, men främst de senaste åren, behandlat vår omgivning.
Vi följer en uteckling där vi verkar se naturens resurser som oändliga och där vi bortser ifrån att det finns en gräns för utnytjandet om det ska ske på ett rationellt sätt. Miljön på land och i haven har urbaniserats och förvandlats till jordbruks- och boskapsmarker, vi har ägnat oss åt skogsskövling och lämnat efter oss en jord som är överexploaterad och förorenad. Vi har agerat som om naturens förmåga att återhämta sig från denna påverkan vore obegränsad.
För närvarande utrotas ca 100 arter varje dag. Av de mer än 40 miljoner arter som uppskattningsvis finns är det troligt att minst 1 miljon kommer att försvinna under närmaste tre årtiondena.
Denna minskning av den biologiska mångfalden kan inte kompenseras av att nya arter uppstår eftersom det krävs mellan 2.000 och 100.000 generationer för att en ny art ska utvecklas.
Vi håller på att orsaka den största mass-utrotningen på 65 miljoner år, sedan slutet på dinosauriernas era. Vetenskapliga bevis, som baseras på siffror för utrotning av arter och populationer, talar sitt tydliga språk om den massiva fölusten av ekosystem både på land och i haven.
Något som gör situationen än mer tragisk är att den massiva utrotningen sker just nu, under den epok när den biologiska mångfalden nått sin kulmen efter miljoner år av evolution. Aldrig tidigare har det funnits så många arter och ekosystem på jordens yta.
Trots det lever vi i den sjätte massiva utrotningen i jordens historia. Till skillnad från de föregående, som var naturliga, är detta den enda som orsakats av människan.
En annan oroande faktor är vattensituationen. Det är väl kännt och sant att knappt en procent av jordens yta täcks av sötvatten: floder, sjöar och våtmarker.
Allt liv är beroende av vatten och människan har utmärkt sig genom att bedriva verksamheter förorenar både de underjordiska skikten och ytvattnet.
Byggandet av kanaler, dammar och reservoarer har gjort att det naturliga flödet förändrats i de vikigaste vattenresurserna på vår planet, allt för att underhålla jordbruksmarkerna och den efterfrågan som skapas av den växande urbaniseringen och befolkningstillväxten.
Vi använder en fjärdedel av marken till jordbruk, men 3 fjärdedelar av den utgörs av jord som inte är speciellt fruktbar. Det är ingenting märkligt med det eftersom 70 procent av dessa jordar har överexploaterats unde de senaste 50 åren, dessutom har de utsatts för erosion och föroreningar.
Jordbruksproduktionen står för en stor del av världens livsmedelsförsörjning och efterfrågan kommer att öka betydligt under de kommande två årtiondena då världens befolkning förväntas öka med 1,7 miljarder människor.
1972 uppgick jordens befolkning till 3.2 miljarder. 2002 var den 6 miljarder. Kanske kommer den att stabiliseras runt 9 miljarder vid mitten av seklet, så problemet har också att göra med överbefolkning. Med andra ord världen är för liten för så många människor. Idag finns uppgifter om att 800 miljoner människor lider av undernäring hur många kommer att drabbas av det när den totala folkmängden når 9 miljarder?
Det är mycket svårt att förutse hur mycket av den biologiska mångfalden vi kan bevara om världsbefolkningens tillväxt bara fortsätter att öka.
Fenomen som urbanisering, indistrialisering och befolkningstillväxt har varit de främsta orsakerna för minskningen av antalet arter på jorden, genom att de skapat en ekonomisk modell som inte är hållbar, ett ekonomiskt system som påskyndar förstörelsen. Den rytm i och typ av tillväxt vi har idag leder bara till ekonomisk polarisering och försämring av miljön.
Vår lystna användning av naturens resurser håller på att förstöra det ekosystem det baseras på. Den systematiska industriella tillväxten går inte ihop med begränsningarna i planetens naturliga system. Användningen av resurser ökar över de nivåer som är ohållbar för miljön.
Ekonomisk utveckling
Den ekonomiska tillväxten är ännu intimt lierad med ökningen av användningen av resurser. Det utgör ett stort problem för utvecklingen att den västerländska ekonomin är beroende av en konsumtionskultur, av allt större köpkraft och irrationell exploatering som gjort att vi förlorat känslan för naturens värde. Vi bygger städer som kräver allt större konsumtion av naturens rikedomar och i gengäld bara skapar förorenigar som överskrider jordens förmåga att återhämta sig.
Vi måste ändra vårt handlingsmönster för att jorden ska fortsätta vara levande och beboelig. Vi måste ändra vår modell för ekonomisk utveckling och ersätta den med en modell som är verkligt hållbar. Det är nödvändigt med ekonomisk balans eftersom den rika delen av befolkningen konsumerar och slösar bort resurserna medan de fattigaste – majoriteten – överlever, många gånger, till priset av överexploatering av naturens resurser.
Befolkningen måste bli medveten att den överbelastat planeten Vi måste förändra vår kultur och våra vanor. Naturens värde och vår uppskattning av den måste bli vår ideologi. Produktionen och konsumtionen måste effektiviseras.
Vi måste övergå till en mer rationell användning av resurserna, till förnyelsebara resurser, produktionscykler och en konsumtion som gör att man återanvänder avfallet.
Efterfrågan på energi i de industrialiserade länderna kan reduceras väsentligt genom en mer rationell användning av energin.
I utvecklingsländerna måste man också försäkra sig om en rationell användning av energin med hjäkp av enkel och lämplig teknologi. Utvinningen av energi måste övergå från kol till förnyelsebara och rena källor som reducerar utsläppen av växthusgaser.
2030 kommer majoriteten av alla människor att leva i städer
För att städerna ska bära sig och ge invånarna en bättre hälsa måste alla ha tillgång till utbildning, tjänster och socialt utbyte. Vi måste tänka på hur vi använder byggnaderna, eftersom konstruktionen och designen av dem måste bli mer effektiva ur energi-synpunkt. Städerna måste planeras så det minskar bilberoendet.
Begränsningen av utsläppen av växthusgaser och "handeln med utsläppsrätter" är bara några första steg.
Kyoto-protkollet måste tillämpas fullt ut och av försiktighetsskäl borde det utökas till att gälla samtliga ämnen som framställts av människan och som påverkar klimatet, den globala uppvärmningen och cirkulationen i haven.
Vi måste hitta nya system för en rationell användning av naturens resurser och finansystem som baseras på utbildning, lokala värderingar och en hållbar kunskap, tillgänglig för alla och som stämmer överens med den globala verkligheten.
Vi måste skapa ett samhälle utan begränsningar vad gäller kunskap, eftersom en stor del av problemet beror på människors stora okunnigheten "eller brist på kunskap", Det är omöjligt att förändra något så länge människorna inte förstår problemen med föroreningar och än värre är det om vi lämnar dagens ekologiska situation till nästkommande generationer.
Det internationella toppmötet om hållbar utveckling (WSSD: World summit on Sustainable Development) i Johannesburg pressar de politiska ledarna, medborgarna och företagsvärlden att komma överens om ett nytt system för solidaritet och utveckling till för alla invänare på jorden. Ett system som respekterar de begränsningar som finns för jordens resurser.
Utmaningar:
De nya utmaningarna har att göra med social rättvisa, kulturell mångfald, ekonomisk stabilitet, skyddet av ekologin och ett optimalt utnyttjande av planetens begränsade resurser.
Vi behöver en ny "etik för mänsklig solidaritet". Det är mer akut än någonsin att förändra nuvarande tendenser, kultur och tankesätt.
Om kunskap, som vi sa i början, bör vara det främsta i vårt förhållande till naturen måste man också förändra vetenskapens inriktning. Vetenskapens mål är att ge lösningar på olika problem i samhället. Det som nu sker i vår ekologi och som kommer till uttryck i krisen för den biologiska månfalden och för jordens vatten borde göra att samhället prioriterar problemet och just därför borde vetenskapen göra detsamma.
Det finns en ledstjärna för förändringen: förut inriktades våra kunskaper på att exploatera naturen, nu borde vi lära oss av naturen som visat att dess principer är verkligt hållbara.
Vårt produktionsmodell är linjär och skapar avfall som orsakar föroreningar, i naturen är processerna cykliska och skapar inte avfall eftersom det som för en art är avfall betyder näring för en annan. Naturen arbetar i nätverk medan våra processer inte är sammanflätade.
Naturen använder solen som energikälla och vi fossila resurser som bara skapar föroreningar och en dag kommer de att ta slut.
Vi borde inrikta vår kunskap mot ekodesign: design av produktionssystem som fungerar enligt naturens modell. Liksom vi borde förändra de sociala värderingarna och framhålla livskvalitet och inte levnadstandarden i genomsnitt, hur mycket vi äger, hur många bilar vi har, teve-apparater, klänningar o s v.
Krisen kommer att leda til att vi ifrågasätter vårt dagliga liv, vad vi äter, hur vi klär oss, vilka transportmedel vi använder, hur vi producerar. Den kunskapen borde leda till att vi kan åstadkomma en bättre planet där alla arter, och deras viktigaste beståndsdel: vattnet , kan leva.
Annars står vi inför undergången.
Flera artiklar om: Miljö