Argentina: Samma gamla kol
LatiCes översättare: Cecilia Bergstrand
Den engelske författaren Charles Dickens skildrade exploateringen av barnen i kolgruvorna i hans eget land. Det var i slutet på 1800-talet när den s k industriella revolutionen offrade exploateringen av de svagaste på samhällets altare i utbyte mot mångdubblade vinster.
Dickens beskrev problemet i "Hårda tider" och i hans ungdomsnoveller var hjältarna killar och tjejer som lyckades ta sig ur den eld som utan barmhärtighet brände upp barndomen och tonåren. Det finns inga siffror på hur många barn som fick sätta livet till p g a den engelska utvecklingen under 1800-talet.
Det finns några få målningar och berättelser som alla gör oss bestörta. På andra sidan havet, i dessa semikoloniala länder, är produktionen av kol fortfarande beroende av killar och tjejer. Så är det i norra Santa Fe, över nästan hela Chaco-regionen, i bergen i Salta och Jujuy, i Santiago del Estero, Formosa, Misiones och Corrientes.
Hundratals människoungar sätter sina lungor på spel för kolet, som de bara får en spottstyver för. Men dramat utspelar sig inte bara under ett kapitel i dessa världens förstäder. Det finns tjejer och killar som desperat försöker stjäla kol som kommer med tågen. Koks som de sedan kan sälja på en särskild sorts illegala markander, som hämtar näring ur alla dessa skyddslösa barndomar.
Journalisternas krönikor berättar vad som sker i Mendoza. De talar om för oss att stölderna från koltågen är ett verkligt socialt drama. Flera barn har fått sätta livet till för att de försökt plocka kol vid spåren.
"En grupp barn lyckas få tåget att bromsa in och så hoppar de upp i vagnarna, väldigt nära väktarna. Vi befinner oss i Perdriel, Luján de Cuyo. Under en cistern kan man se säckar, prydligt uppstaplade, med kanske 20 kilo koks i varje, medan ungdomarna väntar på att kunna plocka mer. Några ser att det finns journalister i närheten och drar upp sina tröjor för ansiktet, som rånare
Andra har ansiktsmasker för att inte andas in dammet. De är organiserade i kooperativ. Efteråt säljer de koksen för 70 pesos per säck. Det har hög förbränningspotential men är mycket giftigt.
Det används i smedjor, gjuterier, hönsuppfödningar, tegelbruk och av jordbrukare mot köldknäppar – säger en passagerare på tåget som känner till den delen av affärsverksamheten. Om de skulle använda den till uppvärmning av hus skulle vi ha fall av kvävningsdöd hela tiden...", står det i anteckningen som skrivits i jag-form.
Den mängd "ungdomarna lyckas stjäla varje gång är ytterst liten i jämförelse med de 17 vagnarna som är överfulla av den högt värderade bränslet, avfall från destilleringsanläggningen Repsol har i Luján. Det man egentligen förlorar är tid.
Varje gång tåget måste stanna p g a de unga vandalerna betyder det att handelskedjan dras ut, vilket för ALL, det företag som äger alltihop, är det ett problem. Och dessutom, är det ju farligt både för dem som attackerar tåget och för poliserna ombord", hävdar krönikören.
Ännu en gång är kol synonymt med desperata ungdomar. Precis som på 1800-talet, liksom på 1900-talet, så sker samma sak på 2000-talet. Förutom mineralet glöder också barndomen i Argetina och det är få som vill få ett slut på ödeläggelsen.
Källa: MDZOL
Foto: MDZOL – APE
Flera artiklar av: Prensa indígena