Blygsamma framsteg vid klimattoppmötet i Cancún
Noticias aliadas
Översättning: Lillemor Andersson
I Cancún, lyckades man uppnå andra avtal, anspråkslösa visserligen, men man undvek den känsla av misslyckande som låg i luften i Köpenhamn. Dessa avtal måste man fortsätta utveckla vid det kommande toppmötet i Durban, Sydafrika, senare i år.
Foto: ecologiaverde.com
Industriländerna är ovilliga att signi-
fikant minska sina utsläpp av växthus-
gaser som bidrar till klimat-
förändringen.
Även om resultaten av den sextonde Internationella Konferensen om Klimatförändringar - officiellt kallad 16ª Conferencia de las Partes de la Convención Marco de Naciones Unidas sobre el Cambio Climático, COP 16 (den 16: e konferensen för Parterna i Förenta Nationernas Ramkonvention för Klimatförändringar) - som hölls i Cancún, Mexiko i december förra året, inte uppfyllde de flesta av deltagarnas förväntningar, "har det varit möjligt att bryta dödläget och komma närmare globala överenskommelser", hävdade Eduardo Calvo, peruansk vetenskapsman och medlem i Panel Intergubernamental sobre Cambio Climático, IPCC efter dess engelska akronym (Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar).
Calvo syftade på det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn år 2009, som inte kom fram till bindande avtal om minskade utsläpp av växthusgaser (GHG) som orsakar global uppvärmning. En överenskommelse gjordes bakom lykta dörrar, utanför det officiella toppmötet, på initiativ av Brasilien, Kina, USA, Indien och Sydafrika. Det innehöll bland annat frivilliga utsläppsminskningar i länder som stött detta "mini-toppmöte". Därför kallar FN avtalet för "endast en avsiktsförklaring".
I Cancún, lyckades man uppnå andra avtal, anspråkslösa visserligen, men man undvek den känsla av misslyckande som låg i luften i Köpenhamn. Dessa avtal måste man fortsätta utveckla vid det kommande toppmötet i Durban, Sydafrika, senare i år.
Bland de åtaganden som gjordes vid COP 16 inräknas följande: hålla temperaturökningen under 2 grader Celcius, men utan konkreta åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och för att sannolikheten att Kyotoprotokollet om klimatförändringar - som godkändes 1997 och trädde i kraft 2004 efter Rysslands ratificering - ska sprida sig. Kyotoprotokollet löper ut 2012.
Man godkände också inrättandet av "Fondo Verde Climático" (En grön klimatfond) som ska administreras av Världsbanken, och som ska att försöka mobilisera 100 miljarder dollar fram till 2020 (inledningsvis räknar man med 30 miljarder dollar i bidrag från USA, EU och Japan) för att hjälpa utvecklingsländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser och möta effekterna av klimatförändringen.
"Överenskommelserna innehåller ett antal positiva element - markerar Calvo - och fastän man misslyckades med att uppfylla förväntningarna, har man planerat en revidering av målen 2015, som kommer att möjliggöra förbättringar".
Man öppnar också för möjligheten att övervaka minskningen av växthusgaser från länder som inte anslutit sig till Kyotoprotokollet (i synnerhet USA), men under förutsättning att de har finansierats av utvecklingsländerna, enligt Kinas önskemål.
Regionens roll
Enligt Calvo, har Latinamerika en principiellt viktig roll i debatten om klimatförändringar, även om det inte råder full enighet i frågan på grund av politiska meningsskiljaktigheter.
I Cancun, var det endast Bolivia bland de 193 deltagarländerna, som opponerade sig mot avtalen. Man påtalade att de inte var tillräckligt kraftfulla för att förhindra ytterligare global uppvärmning. Bolivia fick inte ens stöd från sina allierade i regionen, som Nicaragua och det sista oljelandet Venezuela.
Förutom Brasilien, som hade en ledande roll vid klimattoppmötet 2009, " är också deltagandet från Chile, Colombia, Costa Rica, Guatemala och Peru mycket betydelsefullt", påpekar experten. Förutom att Christiana Figueres från Costa Rica, är verkställande sekreterare i FN: s ramkonvention om klimatförändringar från och med maj i fjol, utlovar Costa Rica att det ska vara fritt från koldioxid år 2021.
Trots att hela regionen knappt producerar 12% av världens växthusgasutsläpp enligt Världsbanken, främst genom avskogning och användning av fossila bränslen, är sårbarheten mycket hög. Enligt FN: s miljöprogram (UNEP) har antalet personer som drabbas av extrema händelser i regionen, ökat dramatiskt från 1970-talet. Det har ökat från 5 miljoner på 70-talet, till mer än 40 miljoner under perioden 2000 till 2009.
De latinamerikanska och karibiska nationerna skulle kunna få tillträde till "Fondo Verde Climático" (Den gröna klimatfonden). Givet att avskogningen är den allvarligaste orsaken till utsläppen av växthusgaser i regionen, växer Latinamerikas möjligheter att få fondmedel för att bevara sina skogar, på det sätt som Ecuador ansökt om för att undvika exploatering av den olja som finns i nationalparken Yasuni.
REDD-mekanismen
En del av den gröna klimatfonden kommer att användas för den mekanism som kallas Reducción de Emisiones por Evitar la Deforestación y Degradación de Bosques, REDD (Minskade utsläpp genom att undvika avskogning och skogsdegradering) som utgör en del av Mecanismos de Desarrollo Limpio, MDL (Mekanismer för en ren utveckling), vilken ingår i Kyotoprotokollet. Målet är att minska utsläppen av sex växthusgaser som orsakar global uppvärmning: koldioxid (CO2), metangas, dikväveoxid, fluorkolväten, perfluorkarboner och svavelhexafluorid, de tre senare är fluorerade industrigaser.
Enligt Calvo har "detta ämne utvecklats framgångsrikt och inberäknar ett antal sociala och miljömässiga garantier för att förhindra eventuell kontraproduktiv användning".
Några länder i regionen, som Brasilien, Colombia, Ecuador, Mexiko och Peru, liksom internationella miljöorganisationer som Greenpeace och Conservation International, har enats om att bygga vidare på den komplexa mekanism, som tillåter utvecklingsländerna att betala för att bevara skog i andra regioner i världen, så att dessa stora utsläppsländer så på sätt kompenserar för de utsläpp, de själva inte minskar ner.
Greenpeace har emellertid varnat för att det inte är klart varifrån pengarna till den gröna klimatfonden ska komma, och att det kommer att behöva diskuteras vilka regioner som har förtur till fonden.
En region som är särskilt sårbar för klimatförändringar är Västindien, varav en del så småningom kan komma att försvinna med stigande havsnivåer till följd av klimatförändring. Enligt Alianza de Pequeñas Islas Estado, AOSIS efter dess engelska akronym (De små ö-staternas allians), som består av Karibien, África och Oceanien, kan en höjning av havsnivån på 1 m fram till år 2100 innebära en minskning av kustlinjen på 100 m, och orsaka skador för över 6 miljarder dollar årligen.
Grundläggande infrastruktur, sjukhus, skolor, bostäder, jordbruksmark och turistanläggningar kommer att ligga i riskzonen, särskilt i Bahamas, Belize, Trinidad och Tobago. Skadorna kan komma att bli värre, eftersom beräkningarna inte omfattar att effekterna av smältande glaciärer, orkaner, tropiska stormar som blir allt mer intensiva och inte heller förlusten av korallrev.
Flera artiklar av: Noticias aliadas