Den kontroversiella cellulosaindustrin gör framryckningar
Noticias Aliadas
LatiCes översättare: Susanna Berthelsen
När det i januari bekräftades att en till megafabrik kontrollerad av transnationellt kapital ska byggas i Uruguay, återuppväcktes oron på många håll för hur en av landets främsta resurser, jorden, ägs och utnyttjas. Vad som är anmärkningsvärt är att många av de kritiska rösterna kommer från den uruguayanska regeringen själv.
Privata investerare planerar att
bygga en ny cellulosafabrik trots de
kontroverser som omgärdar denna
industri.
Foto: José Elosegui
Den 18 januari skrev företaget Montes de Plata från Uruguay, ett konsortium som ägs i lika delar av skogsföretaget Arauco från Chile och det svensk-finska företaget Stora Enso, på ett investeringskontrakt för byggandet av en cellulosafabrik i staden Conchillas, i den sydvästliga regionen Colonia.
Projektet innebär att man ska bygga en modern cellulosafabrik, en hamn för att kunna exportera produkten och ett elverk som drivs med biomassa. Den totala investeringen skulle uppgå till 1.9 miljarder dollar, den största privata investeringen någonsin i landets historia. Fabriken skulle producera 1.3 miljoner ton cellulosamassa om året från och med år 2013.
Enligt ett pressmeddelande från Montes del Plata så kommer man under uppbyggnaden i genomsnitt att anställa 3 200 arbetare och kanske som mest upp till 6 000. Men efter att fabriken är byggd kommer den bara att ge direkt anställning till 500 personer. Det trä som ska användas som råvara för den nya industrin kommer från Montes del Platas egna skogsplanteringar i nio av landets regioner.
Monokultur
Uruguay har redan en cellulosafabrik som är i drift sedan slutet på 2007 och som ägs av det finländska företaget UPM-kymmene, sedan man 2009 köpt verksamheten från ett annat finskt företag, Botnia, som byggt anläggningen. Fabriken ligger i Fray Bentos, i Río Negro-regionen, vid stränderna till Uruguay-floden som utgör gräns till Argentina.
Installationen av cellulosafabriken vid Uruguay-floden orsakade en allvarlig diplomatisk konflikt mellan Uruguay och Argentina som slutade med en rättegång vid Internationella Domstolen i Haag, i Holland. Där fick Uruguay till slut bara en moralisk dom för att man inte hade respekterat överrenskommelsen om delade rättigheter till floden, men domstolen beordrade inte att fabriken skulle stängas.
Vid den tidpunkten kallades Botnias investering i Fray Bentos, på runt 1 miljard dollar, också för den största utländska direktinvesteringen i Uruguays historia. Det argument som framfördes till fördel för denna industri, att cellulosafabriken skulle generera många arbetstillfällen, försvann på vägen: efter den initiala ökning som skedde under tiden som fabriken byggdes, så är det nu bara några få hundra personer som arbetar där. Idag är Río Negro en av de regioner som har högst arbetslöshetssiffror i landet.
Uruguay har runt en miljon hektar eukalyptus- och tallskog som används till den världsomfattande cellulosaindustrin. Konsortiet Montes del Plata är den största jordägaren i landet med nästan 240 000 hektar, enligt den information som anges på företagets hemsida. UPM-Kymmene har ca 225 000 hektar enligt vad som angavs i ett pressmeddelande från företaget den 20 januari, och det nordamerikanska företaget Weyerhaeuser utmärker sig också med mer än 140 000 hektar enligt vad som anges på deras hemsida.
Den stora ökningen av odling av genmodifierad soja i Uruguay - den utgör nästan 100 % av den odlade sojan - bidrar slutligen också till att förändra den växande utvecklingen av jordbruksindustrin i landet. Man förväntar sig att sojasådden från oktober 2010 och från den första halvan av februari i år, som till största delen kontrolleras av argentinska företag, totalt också sträcker sig över ca 1 miljon hektar. Med andra ord, tillsammans täcker skogs- och sojaindustrin i år 2 miljoner av de 16 miljoner odlingsbara hektar som finns i landet. Det är inte så lite.
Tillväxten av dessa sektorer har gått hand i hand med en utarmning av vattentillgången på många håll på landsbygden, utarmning av jorden, tvångsförflyttningar av småproducenter, förlorad kontroll över livsmedelstillång, och en situation där jordägandet koncentreras till utländska storgodsägare.
Kritiska röster
Till och med den uruguayanske presidenten, José Mujica, har uttryckt sin oro över att jordägandet koncentreras hos utländska ägare. Ledaren har till och med beordrat riksdagsgruppen för den styrande koalitionen Frente Amplio att studera möjliga lösningar.
Efter att det tillkännagivits att Montes del Plata skulle bygga cellulosafabriken, så ifrågasatte några av representanterna för Frente Amplio hur mycket nytta landet egentligen skulle ha av företagets investeringar. Flera lagstiftare menade att den här sortens produktionsstruktur "inte är ideal".
Senatorn Eduardo Lorier från kommunistpartiet, som ingår i Frente Amplio, var den som tydligast påpekade detta. I ett citat i tidningen La Diaria från 20 januari säger Lorier att cellulosa fabriker skapar "väldigt få arbetstillfällen" när de väl är i drift, och att exporten "inbringar väldigt få resurser till landet" eftersom företagen opererar i ett frihamnsområde. Detta är fallet med UPM-Kymmene i Fray Bentos och det samma kommer att gälla för Montes del Plata i Conchillas.
Lorier påminde dessutom om att skogsindustrin, precis som sojaodlingen, leder till en återgång till råvaruexport i Uruguay, dvs. att en allt större del av Uruguays export utgörs av råvaror. Detta innebär i sin tur en ökning av utländskt ägande av landets tillgångar och en koncentration av ägandet av dessa tillgångar.
Samtidigt har Grupo Guayubira i Uruguay, som är en paraplyorganisation för flera miljörättsgrupper i landet, offentligt demonstrerat sitt missnöje med Montes del Platas fabriksplaner. Sedan flera år tillbaka har gruppen pekat på de negativa konsekvenser som ett ensidigt skogsbruk har på miljö, samhälle, kultur och politik.
Aktivisten Elizabeth Díaz som representerar Grupo Guayubira sa, när Noticias Aliadas pratade med henne, att man bör analysera den "globala modellen".
"Vi talar om en fabrik och ett antal hektar jord som upptas av plantager istället för att användas till odling av livsmedel och annan traditionell produktion", sa hon.
Till det tillade hon att "Montes del Plata äger 250 000 hektar jord, det är fem gånger Montevideo-regionens yta. Det är en orimlighet för Uruguay och säkert för vilket land som helst i världen", avslutade hon.
Flera artiklar av: Noticias Aliadas