Peru: illegal skogsavverkning kräver illegala nätverk och bryter mot mänskliga rättigheter
Noticias Aliadas
LatiCes översättare: Jessica Martebo
Bildtext/ foto: Virke med olagligt ursprung beslagtaget i Loreto av peruansk polis 2014. / inrikesministeriet.
Trävirket är stulet från otillåtna områden, som inkluderar skogar och skyddade områden, territorier som tillhör ursprungsbefolkningar och privat egendom. Mutor och den svarta marknaden för dokument som verkar lagliga tillåter entreprenörer att tvätta det olagliga trävirket.
"Mahognyn är Amazonas kronjuvel; dess magnifika stammar reser sig som kolumner upp mot djungels täta takhimmel. Dess intensiva röda ton och hållbarhet gör det till ett av de mest eftertraktade bygg- och möbelmaterialen i världen och utgör en symbol för rikedom och kraftfullhet. Ett enda träd kan vara värt tusentals euros på den internationella marknaden när det bearbetade trävirket anländer till butiker i USA eller Europa" , säger en rapport i National Geographic publicerad 2013.
Peru har sedan 2001 varit en av världens största mahognyexportörer efter att Brasilien utropade ett tillfälligt stopp i skogsavverkningen av arten. Mahognyn finns till största del i urbefolkningsterritorium, nationalparker och reservat som är bebodda av isolerade ursprungsbefolkningar.
Precis som mahognyn är andra arter som används i möbel- och byggindustrin, såsom ceder, copaiba, ishpingo, shihuahuaco och cpairona, under stor efterfrågan på de internationella marknaderna.
Enligt National Geographic, "använder tjyvskoghuggarna urbefolkningarnas bosättningar som en bakväg för att komma in i de skyddade områdena. Många samhällen har blivit utsatta för bedrägeri av män som erbjuder de pengar i utbyte mot hjälp att få tillstånd för nerhuggning, som senare används för att ’dölja’ att mahognyn är illegalt nerhuggen i dessa reservat. Längs floden Huacapistea, en biflod till Yurá [i Ucayalis orientaliska avdelning] som utgör den nordvästra gränsen till det territoriella reservatet Murunahua, har den här sortens bedrägeri lämnat ett halvt dussin samhällen bebodda av folkslaget ’asháninka’ fattiga och frustrerade".
Kedjan börjar med efterfrågan i länder som Kina, USA och Europa, senare köper skogsbruksföretag trävirke med illegalt ursprung och exporterar det genom att använda sig av falska dokument som är utfärdade av själva regeringen.
2012 avslöjade ’la Agencia de Investigación Ambiental’ (EIA) [miljöforskningsbyrån], med huvudkontor i USA, den byråkratiska härvan som, genom dokument som myndigheterna aldrig verifierade, legaliserade kommersialiseringen av trävirke som utvinns i otillåtna områden i Amazonas i Peru.
"Det sätt som industrin har hittat för att kunna exportera trä med illegalt ursprung kan beskrivas simpelt: handelspersonerna presenterar listor med träd för utvinning som inte finns i den verkliga världen, och myndigheterna auktoriserar utvinning av trävolymer som inte existerar i licensen. Tillbakadragna av dessa volymer, säljs de motsvarande tillstånden (’Guías de Transporte Forestal’ eller GTF) på svarta marknaden och används för att tvätta illegalt trävirke som har utvunnits i vilken annan del av landet som helst – skyddade områden, urbefolkningsterritorier, andra statliga marker. Ingen senare kontroll kommer att upptäcka illegaliteten, så länge man inte går tillbaka till tillståndet för att bekräfta hur skogsavverkningen genomfördes. Men även om man återvänder till skogen och bekräftar bedrägeri, är detta inte tillräckligt för att fastslå illegalitet. Trots övervakningar av OSINFOR (övervakningsorganet för skogsresurser och vilda djur) har man upptäckt flera illegaliteter, där största delen av de felaktiga tillstånden fortsätter fungera och exportera", säger EIA i rapporten "Tvättmaskinen: Hur bedrägeri och korruption i tillståndssystemet förstör framtiden för Perus skogar".
Kriminella gäng
Antropologen Alberto Chirif har klassat trävirkesföretagen som kriminella gäng.
"Det existerar inte skogsverkningsföretag: det finns skogsförare eller jag vet inte vad man kan kalla dem. Det finns inte ens minsta uppfattning om kapitalismen. Tanken är där man kan stjäla fortast, gör man det, till resursen tar slut. En sann entreprenör skulle försöka ta hand om sin resurs och vara intresserad av en långsiktig utveckling. De utvinner trä med samma mentalitet som koppar utvinns med", sa Chirif, citerad av det icke-statliga ’Instituto de Defensa Legal’ (IDL) [lagliga försvarsinstitutet], i en rapport från 2012 om olaglig nerhuggning med titeln "Termitas".
Chirif argumenterar att "skogsavverkarna erbjuder ursprungsbefolkningarna övervärderade varor som de betalar med undervärderat trävirke. När de har avverkat allt trä i ett samhälle så beger de sig vidare till nästa. Ibland betalar de en del, i andra fall ingenting. Ibland betalar de i form av proviant, ibland i dryck. De är inte gummisökare: de är skogsavverkare, oförsonliga skogshuggare. De är inte termiter, men som de liknar dem. De föredrar att kalla sig entreprenörer".
Sex år efter båda rapporterna har få framsteg gjorts gällande kontroller av verksamheten. Tvärtom har den byråkratiska härvan snarare hittat nya sätt att undvika regelverket.
År 2015 trädde lagen om vild flora och fauna i kraft, fyra år efter att den godkänts. Lagen inkluderar skapandet av ’Servicio Nacional Forestal y de Fauna Silvestre’ (SERFOR) som syftar till att främja en hållbar och inkluderande förvaltning av skogs- och djurresurser och ett hållbart användande av deras ekosystemstjänster.
Emellertid avslöjar EIA i sin rapport "Sanningens ögonblick: Möjlighet eller hot för peruanska Amazonas i kampen mot den illegala trävirkeshandeln", publicerad 6e februari, att bristen på transparens i transaktionerna har ökat, samtidigt som skogsmyndigheternas vilja till ökade kontroller och öppenhet minskar.
"Det mest alarmerade för peruanska skogsindustrins långvariga hälsa är försöken att förstöra befintliga verktyg för datainsamling och transparens", säger rapporten. "Till exempel, under 2016, reducerade SERFOR inspektionerna av timmerexport i hamnen Callao dramatiskt, vilka syftar till att dokumentera och bekräfta trävirkets utvinnginsplatser. De gick från att utfärda mer än 900 inspektionsakter – de officiella dokument som erhålls efter en verifikation – under 2015, till att bara utfärda 23 stycken under 2016 och slutade helt och hållet att samla in viktig information (...) Under 2017 utfärdades inte en enda inspektionsakt".
Organiserad brottslighet
"Trävirket är stulet från otillåtna områden, som inkluderar skogar och skyddade områden, territorier som tillhör ursprungsbefolkningar och privat egendom. Mutor och den svarta marknaden för dokument som verkar lagliga tillåter entreprenörer att tvätta det olagliga trävirket. De som exporterar dessa produkter argumenterar senare för att de har köpt de ’med god tro’, trots att flera undersökningar – inklusive hemliga filmer – har visat att så inte är fallet. Den olagliga avverkningen kräver även förekomsten av kriminella nätverk, innebär exploaterande arbetsvillkor och bidrar storskaligt till nedbrytningen av Amazonas tropiska regnskog, vilket reducerar dess möjlighet att förmildra klimatförändringarna", tillägger dokumentet.
Julia Urrunaga, direktör för EIA:s Peru-program, går vidare med att påpeka att "företagen som exporterar illegalt virke är iblandande i organiserad brottslighet, i brott mot mänskliga rättigheter, de är gemensamt ansvariga för att de med sina ’köp i god tro’ dödar bönder och ursprungsbefolkningar. Även köpare och staten har medansvar i handeln med det illegala trävirket. För att stoppa flödet, måste efterfrågan stoppas. Detta virket kan inte kommersialiseras om det inte tvättas". År 2015 exporterades virke som hade bekräftats som illegalt från Callao, vid Stilla havet och Iquitos i Amazonas, till 18 länder världen över där de främsta destinationerna var Kina, USA och Mexiko. Enligt Världsbanken står den illegala avverkningen för 80% av Perus timmerexport.
För att motivera sin inaktivitet insisterade SERFOR på att det är omöjligt att lokalisera den plats ifrån vilken en leverans har utvunnits, medan företagarna påstår att eftersom de inte vet varifrån virket kommer så uppges det inte vid leveranserna.
"Man har bibehållit olagligheten", sa Urrunaga i ett möte med utländska korrespondenter.
År 2016 ändrade SERFOR formatet för ’Acta de Inspección Ocular de Embarque’ med objektivet att reducera byråkratiska hinder, vilket innebar ett borttagande av all information som möjliggör spårning av den plats där virket utvanns samt virkets destination.
"Formuläret som användes till protokollet fram till slutet av 2015 innehöll specifika rutor med olika delar av relevant information, såsom: exportör, importör, destinationsland, art – inklusive volym, antal partier och förväntat värde för varje fall, containernummer och GTF-nummer" säger EIA.
Det nya formuläret har mycket färre datafält och begränsar sig till plats, datum och tid för inspektionen. Ingen eller mycket lite information om destinationsland, förväntat värde vid export, containernummer, och varken namn på exportörer eller importörer. Analysen av den tillgängliga informationen bekräftar att olaglig timmerhandel fortfarande är orimlig.
"I årtionden har skogsbranschen genomsyrats av kriminella aktiviteter som förhindrar lokala och globala försörjningskedjor, och den ohållbara skogsavverkningen i Amazonas fortsätter, vilket i sin tur påverkar peruanska samhällen", sa EIA. "Stöld, korruption, maskopi och bedrägeri längs försörjningskedjan i Peru är systematiskt, välkänt och ihållande (...) Tyvärr har samarbetet mellan brottslingar och korrupta tjänstepersoner hittills förhindrat en betydande reform för skogsbruket".
Flera artiklar om: Miljö