För livsmedelssuveränitet
Comunicaciones Aliadas
LatiCes översättare: Cecilia Bergstrand
Den kubanska regeringen har under en tid vidtagit ett flertal åtgärder för att komma åt en av dagens stora svagheter i ekonomin: den växande livsmedelsimporten. Orsaken till den är dels organisatoriska faktorer och dålig jordbrukspolitik samt olika klimatfaktorer.
Kuba har importerat 80 % av de livsmedel som konsumeras i landet under de senaste åren. 2008 betalade regeringen omkring 2,5 miljarder US dollar för inköp av livsmedel i utlandet. Det var 839,6 miljoner mer än året innan och nära en miljard mer än året innan dess. Kostnaderna berodde på mängden produkter som köptes in och den internationella prishöjningen på dem.
Under de senaste ett och ett halvt året som gått har den kubanska regeringen utarbetat strategier för att komma till rätta med obalansen genom en ambitiös omorganisering av jordbruket i syfte att, bland annat, minska risimporten med hälften under de kommande 5 åren och importen av bönor med 30 % bönor.
Överlåtelse av oanvända jordar, ökning av betalningen för vissa produkter, investeringar i utsäde och teknologi är steg för att nå målen. Dessa och andra åtgärder bör redan under år 2009 visa om projektets första steg fungerar eller inte. Man arbetar också för att öka ägg- och grisköttproduktionen och förutom att upprätthålla framstegen i det urbana jordbruket. Idag har vi en god avkastning, volymmässigt, för tomater till processindustrin och en lovande potatisskörd.
Nyskapande program
Samtidigt som man tillämpar nya organisatoriska åtgärder, generaliseras nu program som utarbetats under den värsta ekonomiska krisen. Bland projekten finns växtförädling genom delaktighet, som under de sista 10 åren stimulerat Kubas jordbrukare att bli delaktiga i urvalet av utsädessorter för produktion av basgrödor
Projektet för växtförädling genom delaktighet går under namnet "Program för nyskapande inom det lokala jordbruket" och "verkar för att sorter och arter ska väljas ut och spridas av jordbrukarna själva. Det innebär att man skapar ett behov av att omvärdera böndernas erfarenheter och integrera deras lokala kunskap med den vetenskapliga.", säger Humberto Ríos Labrada till Noticias Aliadas. Han arbetar på det Nationella Institutet för agrarvetenskap och är en av grundarna och pådrivande i initiativet.
Denne vetenskapsman påpekar att de resultat processen visar på är imponerande: "Avkastningen ökade betydligt för olika grödor samtidigt som av antalet grödor ökade exponentiellt.
"Riset t ex, producenterna väljer själva ut sorter som sedan provas genom att de testodlar dem på sina gårdaroch visar vilka de bästa sorterna är, har visat sig vara de sorter som ökat mest under de senaste 10 åren, upp till tre gånger och antalet rissorter har ökat från 3 eller 4 till mer än 35, i de regioner som deltagit" förklarar Ríos Labrada.
Projektet började med en kärna av 25 jordbrukare i La Palma, Pinar del Río, Batabanó och San Antonio de los Baños och idag gynnas över 50.000 producenter i Pinar del Río, La Haabana, Matanzas, Cienfuegos, Villa Clara, Sancti Spiritus, Camaguey, Las Tunas, Holguín, Granma och i allt större utsträckning även jordbrukare i Guantánamo.
Skördarna mångfaldigas
Det finns flera program i gång som alla strävar mot att hitta de bästa metoderna och sedan analysera dem för att de ska kunna spridas till andra delar av landet. Bland de exempel som kan nämnas finns de första produktionskooperativen för frukt i de östra delarna av landet där man odlar flera olika sorter på samma mark för att kunna erbjuda ett större utbud och bättre stå emot möjliga förluster som beror på klimatologiska och oförutsedda händelser. Med den metoden går återhämtningen snabbare.
Ett annat annorlunda exempel är företaget La Cuba för odling av olika grödor i Ciego de Ávila, en av de provinser som bidrar mest till livsmedelsproduktionen på nationell nivå. Det är ett resultat av ett urvalsprogram, som utarbetats av Det nationella institutet för forskning kring tropiska livsmedel (INIVIT), en enhet som tillverkar kloner av sötpotatis, maniok och pumpor.
Från plantskolor som byggts upp inte bara med tanke på att man ska välja ut de utsäde som bäst anpassar sig till markförhållandena, medeltemperaturen och klimatet utan också utifrån kriterier vana jordbrukare föreslagit. I La Cuba finns redan 101 kloner av sötpotatis, 20 av maniok och åtta av pumpor och man skapar förutsättningar för odling av ett tjugotal olika sorters malanga (Xanthosoma, rotfrukt Ö.a) och 25 banansorter.
"Det är en del av det som visar hur långt Kuba kan nå när det gäller livsmedelssuveränitet, ett begrepp som vi uppfattar såsom kubanernas förmåga att livnära sig själva på ett korrekt sätt genom att använda nationens egna naturresurser, med hjälp av lokala talanger och vetenskap som utveklats inom landet" hävdar Ríos Labrada.
Förutom att den skapar ett altenativt sätt att utveckla jordbruket gör också programmets fokus på delaktighet att jordbrukarnas makt över sina egna liv ökar.
En annan viktig aspekt i den här processen är "att producenternas självkänsla växer vad gäller ledarskapet över den lokala nydaningen" hävdar denne vetenskapsman som också anser artt "vi har förmågan att göra Kuba till en organisk ö, som vilar på en agroekologisk bas".
Flera artiklar av: Comunicaciones Aliadas