Kuba: Livsmedelssuveränitet inom räckhåll
LatiCes översättare: Lillemor Andersson
Jordbrukaren måste försöka göra sin gård fullständig. Ett jordbruk som producerar allt, och allt börjar där. Det är det viktigaste målet.
San José de las Lajas, Kuba, februari (IPS) - Luisa García y Jorge Medina vet hur mycket deras mark kan ge. De kubanska makarna producerar en mängd livsmedel som fyller deras bord under hela året. Med den erfarenheten som grund är man övertygad om att önskad livsmedelssuveränitet i landet och i Latinamerika kan uppnås. "Jordbrukaren måste försöka göra sin gård fullständig. Ett jordbruk som producerar allt, och allt börjar där. Det är det viktigaste målet", försäkrar Medina IPS. Han är sedan sex år förmånstagare vid Programa de Innovación Agropecuaria Local, Pial (Programmet för förnyelse inom lokal boskapsskötsel och jordbruksproduktion). Detta projekt, samfinansierat med Schweiz, eftersträvar deltagande jordbruk och mångfald av grödor.
Sen starten år 2000, har Pial föreslagit ekologisk och social utveckling på landsbygden genom vetenskapliga innovationer för landsbygdsbefolkningen, och för närvarande bidrar man till att förbättra livskvaliteten för 50 000 producenter i 46 av de 169 kommunerna på denna karibiska ö. De, i sin tur, tar ansvar för att föra de nya kunskaperna vidare i sina samhällen.
Nöjd med grönskan hos den tredje sådden av bönor sedan oktober förra året, förklarade Medina på sin gård nära San José de las Lajas västra kvarter 38 km från Havanna, vikten av att genomföra "andra förändringar för att det ska bli en bättre utveckling av produktionen".
"Jordbrukaren måste släppa in ungdomen och vetenskapen på sin gård, för det tillför alltid något nytt och ger dig idéer", försäkrade Medina som gick med i ett jordbrukskooperativ för sex år sedan, efter att ha slutat som sektorns mekaniker.
Innan han gick med i Pial, odlade han bara två sorters bönor, medan han nu producerar 30 sorters bönor, rotfrukter (frukt och rötter, rika på kolhydrater som är basen i den kubanska kosten), grönsaker och gröna gödningsmedel, såsom baljväxten canavalia. Dessutom tillverkar han maskmatjord, ett biogödsel som blandas med andra som produceras av kubanska jordbruksforskningscentra.
De har en köksträdgård för egen konsumtion, och Garcías konserver borgar för att det finns smaker av säsongstypiska frukter, grönsaker och kryddor vid deras bord, året om. De odlar också soja för att utvinna den olja som behövs till maten. Detta som del av ett projekt vid kooperativet som de tillhör. Huvuddelen av produktionen säljs genom kooperativet och andra institutionella försäljningssystem, vilket ger familjen en tillfredsställande inkomst.
Men frågan om livsmedelssuveränitet som García och Medina ser som möjlig, är inte föremål för offentlig debatt för närvarande i detta land med socialistisk regering. "Det handlar inte mycket om livsmedelssuveränitet på Kuba. Man pratar om säkerhet men aldrig om suveränitet, vilket innebär en förändring av innehållet i kosten", säger forskaren Ana Esther Ceceña till IPS. Enligt lokala forskare täcker Kuba endast 20 % av befolkningens (11,2 miljoner) livsmedelsbehov. Detta resulterar i ett externt beroende som är svårhanterligt i en ekonomi med begränsad tillgång till utländsk valuta.
Utvecklingsländerna måste hitta sina egna vägar för att ombesörja sin näringstillgång och modifiera "livsmedelsbehoven", som nästan alltid skiljer sig från varje jordbruks möjligheter, fortsatte Ceceña från Universidad Nacional Autónoma de México (Mexikos autonoma universitet), som sedan fem år ständigt besöker den karibiska ön.
Sedan 2008 har tillgången till sund basnäring minskat på hela planeten, till följd av den globala ekonomiska kris, som exploderade i USA det året. I detta läge blir förslaget att uppnå livsmedelssuveränitet mycket angeläget, något som den internationella sociala rörelsen Vía Campesina har ivrat för sedan mitten av 90-talet.
Detta mål syftar till en större delaktighet av lokal landsbygdsbefolkning i jordbruksproduktionen, ökad tillgång till sunda, ekologiska livsmedel, minimering av import inom detta område, erkännande av konsumenternas rättigheter och ett säkerställande av hållbarhet och nationell självständighet gällande livsmedel.
Under 2009 nådde antalet undernärda människor i Latinamerika och Karibien 53 miljoner, enligt ett regionalt forum i ämnet som hölls i Santiago de Chile i juni 2010, under beskydd av FN:s organisation för jordbruk och livsmedel FAO samt Iniciativa América Latina y el Caribe Sin Hambre (Initiativet för Latinamerika och Karibien utan hunger). I Kubas fall, främjar Pial de orter som stöder självhushållning och ökning av jordbruksprodukter genom vetenskapliga försök bland jordbrukarna.
"Med det lilla vi har, har vi lyckats öka produktionen tack vare forskningen", sade García, medan hon visade det optimala utnyttjandet av varje utrymme av de sex hektaren mark på "Las Chiverías", namnet på gården där hon bor med make och två barn. De förser dessutom den lokala marknaden med varor och ger gåvor till en skola och ett mödrahem.
Men fallet "Las Chiverías", som 2011uppnådde kategorin "utmärkta egenskaper", återspeglas inte i hela landet. I själva verket uppmuntrar den kubanske presidenten Raúl Castro, sedan 2008, förändringar av systemet för jordbruk och boskapsskötsel, såsom överlåtelse av nyttjanderätt till vilande, statlig mark, för att uppnå "importsubstitutioner" av livsmedel.
Humberto Ríos är grundare av Pial och Premio Ambiental Goldman (Goldmans miljöpris) 2010, en prestigefylld internationell utmärkelse för försvarare av en hållbar utveckling. För honom innebär att uppnå livsmedelssuveränitet på Kuba, att "frigöra ännu fler inom de små och medelstora jordbrukssektorerna, gamla och nya innehavare av nyttjanderätt, och ge dem många fler förmåner ur marknadssynpunkt".
I det kubanska fallet "måste planeringen (för jordbruksinstitutionernas del) komma lite som ett resultat av konsumenternas efterfrågan", konstaterade den nuvarande forskaren från Centro de Estudios Demográficos de la Universidad de La Habana (Centrum för demografiska studier vid Havannas universitet).
Under tiden tillåter familjen Medina-Garcías livsmedelssäkerhet honom att betrakta regeringens återhållsamma åtgärder med lugn. "Mig påverkar det inte att de drar in boken (ransoneringshäftet). Jag håller med om det. De förser oss med bönor, livsmedel, frukt och konserver", förklarade Medina.
Sedan ungefär ett år köper familjen endast socker och salt med ransoneringshäftet, som sedan 60-talet subventionerar en kvot baslivsmedel för den kubanska befolkningen. Enligt officiella källor kommer ransoneringshäftena successivt att försvinna under året.
Flera artiklar av: Ivet González