Mjölklandet under hot
Grupo Semillas
LatiCes översättare: Anna Wetterqvist
Byarnas gastronomi är väldigt varierad. Det finns de som huvudsakligen konsumerar fisk eller kött, till och med rått; andra sätter grönsaker först.
Miljoner människor kan inte vara utan ris medan vete i form av pasta eller bröd är en njutning för många. 
Bönor och majs i ett flertal kombinationer utgör den dagliga rätten i åtskilliga samhällen.
Det är alltså en oändligt utförlig lista som man skulle kunna skriva om man samlar hela mänsklighetens matvanor. Även om det finns stora skillnader mellan dessa, finns det dock ett undantag: mjölk är för alla det livsmedel som barnen intar ända till de avvänjs ifrån den, det vill säga fram tills att de kan smälta andra livsmedel. Sen fortsätter det att vara en del av de vuxnas intag i flytande form eller i biprodukter.
Så viktigt är detta näringsika sekret som produceras av däggdjurshonornas bröstkörtlar att dess produktionsvärde, tillsammans med kött, har ett avgjort större värde än vilken annan jordbruksprodukt som helst, spannmål inkluderat.
Jordbruksvärlden, som samlades förra onsdagen i Asociación de Jóvenes Cristianos en Bogotás (föreningen unga kristna i Bogotá) lokaler, har alltså tillräckliga skäl för att besluta om en politik för att försvara mjölksektorn, tvärt emot den som casa de Nariño (colombianska presidenthuset ö.a.) föreskriver och som går emot colombianernas framtid.
Där fick boyacanerna (boende i provinsen Boyacá ö.a.) möjlighet att berätta för resten av landet att 110 av regionens 125 slakterier redan har stängts ner, vilket har urartat till att man i skuggan av natten säljer slaktade nötkreatur i vilket hörn eller på vilken ranch somhelst för att komma undan myndigheternas kontroll. De (myndigheterna) hade inte resurser för att förbättra infrastrukturen för kylrum, utan har utan att tveka tillämpat de påbudstexter som kräver en standard som de lokala marknaderna, pga sin storlek, omöjligen kan uppfylla. De gör omöjliga investeringar inriktade emot monopolaffärer.
Försäljarna av mjölk ifrån slätten erkände den plågsamma situation de befinner sig i. De har skuldsatt sig med 2000 miljoner pesos för att flytta fram den plan för omställning av produktionen som ministeriet för socialt skydd har krävt, och de kommer att förlora allt eftersom aktiviteten inte genererar tillräckligt med pengar för att uppfylla deras plikt.
Även många andra kommenterar de förödande konsekvenserna av några av regeringens åtgärder som inte gör någon hemlighet av sin avsikt att överlåta marknaden på de multinationella mjölkföretagen - företag som, vilket ledaren för arbetarsyndikatet på ett av dessa påtalar, redan blandar importerade mjölkpulver som har gått ut och är av dålig kvalitet. Dessa förpackas om och placeras i påsar i affärer och stormarknader för att konsumeras av landets invånare.
Trots alla dessa kval var det som el Congreso Nacional de la Cadena Láctea Popular (folkliga mjölkkedjans nationalkongress) var överens om, nödvändigheten att omgående stoppa tillämpandet av frihandelsavtalet som förhandlats om med EU och processen med Nya Zeeland och Mercosur. Dessa fördrag är den nationella boskapsproduktionens grav med dem skulle förslaget om CONPES' (Consejo Nacional de Política Económica y Social - nationella rådet för ekonomisk och social politik ö.a) mjölkdokument som rekommenderar att koncentrera lantbruken i floddalernas bristande resurser som den kallar "i världsstorlek", inte ens fungera. Detta omfattar självklart inte lantbrukets helhet som dubbel avsikt, en colombiansk hybrid som bönderna vid bergsluttningar har utvecklat med sin visdom för att överleva och förse miljoner barn vars föräldrar inte har tillräckliga inkomster för att betala åt storkapitalets spekulerare, med billig mat av god kvalitet. Hotet förföljer oss alla: de som har hand om lantbruket på rancherna, de som säljer mjölk och kött, de som behandlar dessa och vi som fortfarande kan konsumera dem.
Flera artiklar av: Grupo Semillas