Grön, så jag älskar dig, grön
enRedando
LatiCes översättare: Cecilia Bergstrand
De väljer att tala och tänka i plural. Genom att organisera sig kan de bjuda patriarkatet och kapitalismen motstånd. De vet att en ny värld kan byggas genom att man "avnaturalisera" maktförhållanden och genom att synliggöra bristen på jämställdhet mellan könen. Sedan i februari arbetar de med ett diskussionsforum kallat "Kvinnor och ekonomi".
Efter år av feministisk akrivism och efter att ha funnits med på det sociala planet och på universiteten drar de in ny luft i sin kamp mot partiarkatet och kapitalismen. De vet att den nya världen kan byggas på en förändring som sker i mycket små sammanhang, om avnaturaliseringen av maktförhållanden, synliggörandet och avslöjanden av bristen på jämställdhet mellan könen, som även är sociala och ekonomiska.
Kolektivet La Verdecita består av ett tjugotal kvinnor i olika åldrar och från olika organisationer. Deras projekt för arbete kan man främst se den agroekologiska gården i Santa Fe, precis vid kvarteteret "29 de Abril III", en av de tre regeringen Reutemann byggde efter översvämningarna 2003.
"Efter katastrofen placerade de folk i de där små husen av plast som donerats av Tyska Röda Korset. Fram tills husen kom på plats bodde folk i tält. I början fanns inget vatten och bara två portabla toaletter per kvarter" säger en irriterad Virginia Liponezky, medelm i La Verdecita, och tillägger: "Det är därför vi säger att ekonomin måste byta fokus, ekonomin och marknaden måste ställas i livets tjänst, och fördelningen av pengar måste göras för att livet ska bli enklare och lyckligare för människor."
När gruppen talar om förändring menar de en förändring av hur vi förstår och förvaltar världen, behovet av att skapa nya miljö- och sociala förhållanden. Trots riskerna ser de möjligheter i globaliseringen, att alla kvinnor ska kunna bestämma över sina egna kroppar, liksom att kunna producera och konsumera hela mångfalden av livsmedel. Ett av gruppens främsta folkus är agera till försvar av livsmedelssuveräniteten. "Här i staden är det som om vi inte såg hur produktionen i vårt land förändrades, att produktionen av livsmedel försvann och att vi ännu en gång blev till ett land som exporterar foder. När vi såg det och att det fanns kvinnliga kamrater i bostadområdena som gick hungriga. Därifrån tog vi upp frågan om livsmedelssuveränitet som ju genomskärs av feminism och könsfrågorna", förklarar Virginia. Hon säger att om man ska kunna kämpa för rättigheter måste man först vara säker på att kunna få en tallrik mat.
Med händerna jorden
Det självförvaltande kollektivet lyckades köpa egendomen med hjälp av ekonomiskt stöd från regeringen i Catalunya och själva byggandet var bokstavligt talat hantverksmässigt och något man delade på. De byggde upp gården med hjälp av grannar och vänner från en förening från arkitekturfakulteten i Santa Fe. Tegelstenarna tillverkades med en egen maskin. Storleken på jordlotten (en och en halv hektar) gör att de kan bruka jorden och hålla djur. Varje dag arbetar de med jorden utan några som helst giftiga bekämpningsmedel, de har bikupor, tillverkar korgar, väver och föder upp fjäderfä. "Vi hade en ko och nu är det en person som ska byta den mot en dräktig ko, så saker och ting går framåt sakta men säkerrt", säger Virginia.
"La Verdecita består av oss, men också ett imponerande solidaritetsnätverk som kommer överallt ifrån. Vi hade länge inget golv, men nu tack vare kamraterna på Zanón har vi det. De donerade alla plattorna till oss och stod för transportkostnaden från Neuquén till Santa Fe, det är verkligen rörande", säger Virginia, och rör på huvudet liksom för att säga att om man bara organiserar sig kan man.
Utan tvekan är La Verdecita en vilkig knut i det sociala nätet, en annan aktivitet är att de samlar in pengar för att genomföra projekt som har med förbättringar av bostäder och sanitära förhållanden i bostadsområdet att göra. När de får ihop tillräckligt med pengar är det grannarna själva som organiserar sig för att förverkliga dem. Som till exempel "Drömmarnas torg", som invigdes i december förra året. "Det finns grannar som vattnar blommorna, kvinnor som vill starta ett bibliotek, människor som inte är organiserade hos oss. Jag tror att om man en gång fått självkänsla går det inte att sätta stopp".
De stjäl vår tid...
"Den ekonomiska politik som bygger på att hålla tillbaka lönerna för att dämpa budgetunderskott stjäl kvinnornas tid.. Att det inte finns vatten, gas, transporter, att inte ha en tvättmaskin betyder mindre av liv som man kan göra vad man vill med som kvinna", analyserar Liponezky. Kapitalismen utvecklas med en skenbar naturlighet som kuvar kroppen, kvinnors egenheter och tid. Den frågan behandlades särskilt under det Tredje latinamerikanska mötet för kvinnor i staden och på landet som hölls i slutet av oktober på gården "La Verdecita".
"Sojans väg och vägen som leder till en viss sorts behandling av kvinnor är densamma. Den logik man använder för att suga ut naturen, objektifiera den och dela upp den är densamma som används för att objektifiera och dela upp kvinnors kroppar. Det är samma tanke bakom både användandet av din tid som kvinna som ett medel att minska budgetunderskottet och utsugningen av naturen. Naturen kommer att kollapsa en dag och det kommer kvinnors tid också, då blir man blir sjuk, dör", fortsätter hon.
Just för att lära sig tänka om vad gäller de sociala reproduktionsprocesserna och knyta upp de knutar av dominans som finns i det ekonomiska systmet, startade de ett feministiskt diskussionsforum om social ekonomi. "Idéen är att vi kvinnor ska kunna prata om ekonomi, diskussionsforumet utgår från samma plattform som Eco Feminismo, en gammal visdom som återkommer till behovet att repektera naturen och livets mångfald", kommenterar Virginia.
Den permanenta och öppna diskussionsforumet "Kvinnor och ekonomi" började i mitten av februari och kommer att fortsätta den 14:e varje månad på den agroekologiska gården. Man arbetar i workshops och uppmuntrar utbyte av kunskap, erfarenheter av praktiskt arbete och metoder.
Flera artiklar av: enRedando