På väg mot klimatförändringen
Comunicaciones Aliadas
LatiCes översättare: Lisa Jerkander
Brasilien har en nyckelposition i de internationella förhandlingarna för att minska växthusgaserna. Landet kommer dock med en splittrad inställning till FN:s femtonde internationella klimatkonferens, i Köpenhamn i december, där ett nytt avtal för att motverka den globala uppvärmningen ska utformas.
Avskogning i Amazonas regnskog,
främsta orsak till utsläpp av växthusgaser
Foto: Greenpeace
En månad före konferensen som ska försöka enas om ett avtal, vilket är tänkt att ersätta Kyotoprotokollet om att minska utsläpp av växthusgaser, är ståndpunkterna bland miljöaktivisterna och t.o.m. inom president Luiz Inácio Lula da Silvas regering inte överensstämmande.
Brasilien tas ofta upp som exempel på ett land som har satsat på renare energiformer, då dess vattenkraftverk, som är en förnybar energikälla, garanterar 80 % av brasilianarnas energiförbrukning. Där finns dessutom en teknik som har utvecklats för att producera etanol, alkoholen från sockerrör som används i större delen av landets bilar.
Samtidigt är Brasilien, som ett land i utveckling och med en befolkning på nästan 190 miljoner människor, vilka till stor del fortfarande lever i fattigdom, splittrat angående vilken utvecklingsmodell landet ska anta på kort och halvlång sikt. Denna meningsskiljaktighet märks i den ställning som landet kommer att inta i Köpenhamn.
Det finns t.ex. en stor kontrovers när det gäller exploateringen av Amazonas, som är jordens största regnskog och vars avskogning är den främsta orsaken till utsläpp av växthusgaser för Brasiliens del. Den ställning som Brasilien intar vad Amazonas beträffar är fundamental globalt sett, eftersom minskningen av avskogning kommer att vara en av huvudfrågorna i Köpenhamn.
Nästan 18 % av Amazonas har redan blivit avskogat, vilket motsvarar nära 700 000 km², och området fortsätter att skövlas p.g.a. utbredningen av boskapsuppfödning och även av sojabönor. Bara under perioden 2000-2005 avskogades ett område i Amazonas (regnskogen i Brasilien och i andra länder där den finns) lika stort som 94 % av Venezuela, enligt en rapport som FN:s miljöprogram (UNEP) tillkännagav i år.
Organisationer som Greenpeace vill att avskogningen helt ska stoppas, men detta är inte den brasilianska regeringens ståndpunkt. Regeringen kommer att presentera i Köpenhamn en målsättning att minska skövlingen av storskogen med 80 % till år 2020, och menar att till det behövs internationell finansiering, med sikte även på att minska skövlingen av biomassa som Caatinga och Cerrado, och i andra ekonomiska verksamheter.
I september 2009 lade miljöministern, Carlos Minc, fram en plan för att hejda skövlingen i Cerrado, vilken, enligt honom, ger upphov till samma mängd växthusgaser som avskogningen av Amazonas.
"Det är av yttersta vikt att övervakningen av skogsskövlingen utvidgas till andra biomassor", säger Minc.
Oberörbart Amazonas?
I bakgrunden finns en kontrovers, i själva regeringen, angående formen för exploateringen av Amazonas, som president Lula någon gång hävdade inte borde vara "oberörbart". För detta blev han mycket kritiserad av miljöaktivisterna, trots att regeringen har vidtagit åtgärder som har resulterat i en minskning av avskogningen i regionen. Bland annat lade regeringen i september fram ett lagförslag kongressen som fastställer en agroekologisk zonindelning av sockerrör, och förbjuder sådd av sockerrör i Amazonas och i Pantanal.
Det finns ett starkt tryck från exempelvis jordbrukssektorn att minska den lagliga reservkvoten i Amazonas till 50 %, vilket skulle möjliggöra för ett jordbruksföretag att exploatera hälften av sin markegendom och bevara resten orörd. Denna ståndpunkt har anhängare inom jordbruksministeriet, men minister Minc värnar om att bevara den lagliga reservkvoten i Amazonas på 80 %. Minc är efterträdare till senatorn Marina Silva, som 2008 lämnade miljöministeriet, efter mer än fem år, just på grund av att hon inte var överens med ståndpunkter inom regeringen angående hur exploateringen av Amazonas bör se ut.
I början av oktober samlades ett antal miljöorganisationer och organisationer från andra sektorer av det civila samhället i Belém, huvudstad i staten Pará, och framförde hård kritik mot regeringens politik angående Amazonas, framför allt vad gäller anläggandet i området av "stora infrastrukturprojekt, som allvarligt fördärvar miljön och fördjupar den utvecklingsmodell som bär ansvaret för klimatförändringarna".
Så är fallet med projektet med de stora vattenkraftcentralerna i området, som den i Belo Monte, på Xingu-floden. "Byggandet av Belo Monte omfattar 13 kommuner och 18 indianbyar och innebär ett hot mot livsstilen hos ursprungsfolken, de traditionella samhällena i Amazonas och invånarna i lant- och stadsregionerna", menade organisationer som Jordens vänner Brasilien, Nationella rådet för utvinningssamhällen och De jordlösa lantarbetarnas rörelse i ett pressmeddelande.
I ett annat meddelande vädjade organisationerna ur det civila samhället till den brasilianska regeringen för att den inte ska stödja den mekanism som kallas Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation (REDD, minskning av utsläpp genom skogsavverkning och skogsförsämring) i Köpenhamn. Med denna mekanism skulle länder som har stora utsläpp av växthusgaser kunna kompensera detta genom att investera i att minska skogsavverkning och skogsförsämring.
"Vi vänder oss mot att använda marknadsmekanismer som instrument för att minska utsläppen av koldioxid, vilket vi baserar på den fasta övertygelsen att marknaden inte är kapabel att axla ansvaret för livet på planeten", påpekade dokumentet. Det menade även att "FN:s klimatkonferens (COP) och dess resultat visade att regeringarna inte är villiga att ta på sig offentliga åtaganden som är solida, utan att de överlåter ansvaret för att uppfylla målen, vilka alltid är otillräckliga, i praktiken på den privata sektorn. I och med detta, medan statliga investeringar och kontrollen över att målen uppfylls tunnas ut, legitimeras utbredningen av en global koldioxidmarknad, vilken dyker upp som en ny form av investering av finansiellt kapital och som ett sätt att säkra överlevnaden efter en misslyckad produktions- och konsumtionsmodell". Bland andra den brasilianska fackföreningsorganisationen CUT, Världskvinnomarschen och Rörelsen för dem som drabbats av dammar skrev under meddelandet.
Markbeslagtaganden
De brasilianska miljöaktivisterna var naturligtvis mycket kritiska till den provisoriska åtgärden 458/09, känd som "legaliseringen av grilagem", eller beslagtagande av mark, som godkändes i juni. Tack vare denna åtgärd, som godkänts av president Lula, legaliserades mer än 60 miljoner hektar av Amazonas som tidigare hade ockuperats. Detta betyder, till exempel, att den skogsskövling som skett i dessa områden (och som har bidragit till förstörelsen av Amazonas, den främsta orsaken till utsläpp av växthusgaser i landet) blev "förlåten".
För miljöaktivisterna innebar denna åtgärd inget annat än ett stort steg tillbaka, precis före miljökonferensen i Köpenhamn, som vid årsslutet kommer att försöka sig på mycket ambitiösa mål för samtliga länder vad gäller att minska utsläppen av de gaser som orsakar växthuseffekten.
Bristen på djärvhet i utformningen av den Nationella planen för klimatförändringen och förseningen i framtagandet av den nationella utsläppsinventeringen, under ministeriet för vetenskap och teknologis ansvar, är andra punkter som kritiserats av miljöaktivisterna. De brasilianska miljöaktivisterna tar även avstånd från Lulas regerings eventuella stöd till att anta kärnkraft som alternativ för att bekämpa växthuseffekten. Ståndpunkten stöds av vissa delar av regeringen, exempelvis ministeriet för vetenskap och teknologi.
"Den ståndpunkten är oacceptabel, eftersom kärnkraft är dyr, farlig och bidrar inte till att minska utsläppen", hävdar Sérgio Dialetachi, historisk kärnkraftsmotståndare och energikonsult hos Heinrich Böll-stiftelsen. "Vår främsta investering borde vara i energieffektivisering. Brasilien har mycket att göra inom det området", sa Dialetachi.
Samtidigt som regeringen utsätts för kritik eller åtminstone förbehållsamhet när det gäller dess ståndpunkt i Köpenhamn, förbereder andra sektorer egna initiativ. Så är fallet med São Paulo, den första brasilianska delstaten att godkänna, i mitten av oktober, en delstatlig politik för att bekämpa klimatförändringen. Den politiken förespår att São Paulo bör minska sina utsläpp med 20 % till 2020, i förhållande till 2005.
"Temperaturen i Brasilien har redan stigit med en grad under de senaste 50 åren", noterar miljöaktivisten Fábio Feldmann, före detta federal ledamot och före detta miljösekreterare i São Paulo. Denna temperaturökning i landet visar att Brasilien verkligen bör utöka åtgärderna för att minska sina utsläpp, eftersom landet redan drabbats av den globala uppvärmningen", menar Feldmann, och hänvisar till de allvarliga klimatfenomen som inträffade i mars och september 2009 i den sydöstliga delstaten Santa Catarina, där tornador bildades, något som varit helt okänt i Brasilien fram till för ett par år sedan, med flera döda och tusentals obeboeliga bostäder som resultat.
Feldmann är ordförande i São Paulo-forumet för globala klimatförändringar och biologisk mångfald. Han kritiserar det faktum att samtidigt som Brasilien har stor potential för förnyelsebar energi, har Lulas regering investerat i och lagt tonvikten på ett program för driften av oljefyndigheten Pré-Sal, som förbereder för utvinningen av olja (det fossila bränsle som är en av huvudorsakerna till den globala uppvärmningen) i den enorma oljefyndighet som hittats i det stora djupet på den brasilianska havsplatån.
"Brasilien diskuterar Pré-Sal medan världen diskuterar att avstå från fossila bränslen", påpekar Feldmann.
Brasilien kommer avgjort att ha flera sårbara punkter i Köpenhamn, trots att det är det land som har flest naturtillgångar för att leda en stor global satsning på en försvarbar utveckling och på förnyelsebar energi.
Flera artiklar av: Comunicaciones Aliadas