Monsanto-Bayer och den genmodifierade vetenskapen
Gift- och läkemedelsfabrikanten Bayers uppköp av genmodifieringsjätten Monsanto godkändes i maj i år av EU:s konkurrensmyndighet, samt förra veckan av USA:s justitiedepartement.
Även om det saknas ett godkännande från flertalet länder, så marker dessa beslut den senaste konsolideringen av en rad megafusioner inom frö- och bekämpningsmedelsindustrin som påbörjades 2015. Till dessa räknas även den transnationella fusionen mellan Dow och DuPont, som skapade en ny jordbruksdivision för deras handel med frön och bekämpningsmedel kallad Corteva Agriscience, samt fusionen mellan den schweiziska transnationella jätten Syngenta och ChemChina, med ett planerat samarbete med Sinochem, bägge kontrollerade av den kinesiska staten.
Konkurrensverkstäderna ansåg att de tre fusionerna var problematiska, speciellt den mellan Mosanto och Bayer. För att godkänna fusionerna så krävde de av att de skulle göra sig av med en del av sina affärer för att på så sätt undvika ett monopol av marknaden, någon som enbart fick anses ha en retorisk funktion utan något egentligt värde.
Faktum är att det företag som tagit över de aktiviteter som resten av företagen gjort sig av med är BASF, en annan härsken transnationell fabrikant av kemiska gifter från Tyskland.
Bayer gick med på att sälja sin fröhandel, samt en del av bekämpningsmedlen, till BASF, främst glufosinatammonium eftersom flera av deras genmodifierade frön är immuna mot detta medel. Detta betyder överhuvudtaget inte att de överger marken, de kommer att fortsätta göra affärer med genmodifierade frön och nya biotekniker såsom CRISPR-Cas9 samt den mycket mer giftiga Dicamba, båda tillhörande Monsanto.
Kvar återstår då endast 4 megaföretag som tillsammans står för mer än 60 % av den globala fröhandeln, 100 % av handeln med genmodifierade frön samt mer än 70 % av den globala marknaden av bekämpningsmedel. Konkurrensverkstädernas villkor verkar mer vara ett skämt, eftersom de egentligen utökade BASF:s marknadsandel, som tidigare var det enda företag som stod utanför den rad av fusioner som påbörjades 2015.
En annan grund till fusionerna har varit viljan att besitta så stor mängd av information gällande jordbruk och klimat som möjligt, s.k. big data. USA lyckades övertyga Bayer till att sälja en del av deras digitala tillgångar, dock så har de fortfarande kvar sin licens att bruka dessa. Mer eller mindre alla av de troliga rörelser som ETC-gruppen förutspådde har slagit in. Nu fortsätter nästa rond av fusioner, i vilken maskineritillverkare såsom John Deere, AGCO och CNH troligtvis kommer att svälja de tidigare fyra nämnda företagen. I och med detta, så kommer de att kontrollera de huvudsakliga leden i produktionskedjan: frön, bekämpningsmedel, maskineri, jordbruks- och klimatologisk data samt försäkringar. (här)
Detta är den riktiga kontexten av de genmodifierade fröna: fyra gigantiska företag helt utan skrupler, vars huvudsakliga inkomst kommer från produktionen av olika gifter, och vars historia är nedsvärtad av brott mot både natur och hälsa, däribland kemispillet i Bhopal, Indien som döda flera tusen personer och förgiftade nästan en halv miljon.
Det är en kontext som inte får glömmas bort, inte minst för att det är samma företag och samma vinstgirighet till vilken kostnad som helst, utan även för att de innebär en metallklo som allt hårdare griper tag om vår planets jordbruksmarknader.
Den som försvarar de genmodifierade fröna utan att hänvisa till denna kontext döljer verkligheten. Det finns inte ett enda genmodifierat frö på marknaden som inte tillhör de fyra storföretagen. Det är tydligt att deras huvudsakliga intresse är försäljningen av bekämpningsmedel, varpå användningen av dessa – glufosinatammonium framförallt, har ökat. De senaste 20 åren så har användningen ökat med 1000 % i de länder där man producerar mest genmodifierat livsmedel: i USA, Argentina och Brasilien.
Med detta sagt, så får Fransisco Bolivar Zapatas tal i det seminarium som precis hölls i UNAM, anses vara både falskt och cyniskt (UNAM, 11-13 april, här). I sitt tal hävdade han att produktionen av genmodifierat livsmedel minskar mängden bekämpningsmedel som används. Han refererade delvis, helt emot vetenskapen, till ofullständiga data för att på så vis falsifiera slutsatser, t.ex. att den genmodifierade majsen Bt kräver mindre bekämpningsmedel än den konventionella. Han döljde därmed det faktum att totalmängden bekämpningsmedel (ogräsmedel, svampbekämpning, osv.) som användes för produktionen av majs ökade med användningen av genmodifierade varianter. Dessutom säljs numera Bt-majs som är immun mot ogräsmedel, varpå bruket av bekämpningsmedel får anses vara garanterad.
I samma debatt så försäkrade moderatorn Rosaura Ruiz att det var nyttigt att vara oense i vetenskapen och att vardera sida kommer att fortsätta kämpa för att få sin åsikt fram. För vetenskapen, så råder det ingen tvekan om att tvivlandet och den ärliga debatten är dess två absoluta grundpelare. För att detta ska vara giltigt så bör dock premissen vara att inget genmodifierat släpps ut i miljön och inte heller till konsumtion innan det finns ett samförstånd kring dess risker. Görs ej detta så rör det sig inte om någon vetenskaplig debatt, utan befolkningen, den biologiska mångfalden och naturen blir istället försökskaniner åt de fyra megaföretagen och ett fåtal vetenskapsmän som jobbar för dem.
* En forskare från ETC-gruppen
Flera artiklar om: Miljö