Köttuppfödningen i Argentina. Ett hot mot jordbrukarnas och ursprungsbefolkningens hälsa, miljö och produktion
Argentina. Uppfödningsanläggningarna kan även beskyllas för det minskade antalet kreatur i Argentina. I mars i år förutspås dock en betydande minskning av uppfödningsanläggningar och nötkreatur som föds upp på detta vis.
Gemensam undersökning: "Detta team, som bildades i slutet av förra året, har åtagit sig att analysera hur intensifieringsmodellen av jordbruk, som är centrerad kring GM-sojan och övrigt GM-jordbruk, påverkar landets boskapsuppfödning. Det är ett outforskat ämne, även om intensifieringens inverkan på köttproduktionen och på övrig livsmedelsproduktion har varit betydande."
Carlos Vicente om den ökade boskapsuppfödningen
Köttuppfödningen i Argentina. Ett hot mot jordbrukarnas och ursprungsbefolkningens hälsa, miljö och produktion är en samlad rapport som nyligen publicerats av den nationella rörelsen Movimiento Nacional Campesino Indígena och av de icke-statliga organisationerna Acción por la Biodiversidad i Buenos Aires, Taller Ecologista i Rosario, ECOS i Saladillo samt av USA-baserade Food & Water Watch. Rapporten innehåller en intervju med Carlos Vicente (52), medlem i Acción por la Biodiversidad och representant för GRAIN i Latinamerika.
-Rapporten beskriver den politiska, sociala och produktionsmässiga utveckling som har lett till dagens intensifierade boskapsuppfödning. Vad analyseras i Evaluación diagnóstica sobre la cadena de producción de carne bovina (diagnostisk utvärdering om nötköttets produktionskedja)?
Vicente. -Teamet, som bildades i slutet av förra året, analyserar hur intensifieringsmodellen av jordbruk, som är centrerad kring GM-sojan och övrigt GM-jordbruk, påverkar boskapsuppfödningen. Det är ett outforskat ämne, även om dess inverkan på boskapsproduktionen och på övrig livsmedelsproduktion har varit betydande.
-Har jordbruksintensifieringen på den argentinska landsbygden någon gräns? Är den ökade intensivuppfödningen av boskap en direkt konsekvens av situationen?
Vicente. -Ja, efter att ha granskat siffrorna stod det klart för oss att det är en direkt konsekvens av GM-sojans utbredning, som bland annat lett till att intensifieringsmodellen nu används även utanför Pampas samt att boskapsuppfödningen flyttats ut till periferiområdena. Något som förutom jordbruksintensifieringen också har spelat en viktig roll i den ökade köttproduktionen är att de statliga bidragen till uppfödningsanläggningarna har ökat.
-Närmare 3,5 miljoner djur har transporterats från Pampas, där mer än 87 % av uppfödningsanläggningarna tidigare låg, till nordöstra och nordvästra Argentina samt till stäppregionen. Kommer förflyttningen av boskap att fortsätta?
Vicente. -Det är något som sker just nu. I Córdobaprovinsen märks det tydligt. Jordbruksmarken håller på att ta slut. Utbredningen har börjat inkräkta på urskogen och på böndernas och ursprungsbefolkningens marker. Det handlar om mycket ömtåliga ekosystem vars lokala ekonomier håller på att förstöras av utvecklingen. Vi håller på att utarma de sista delarna av vårt land. Resultatet blir en tillväxt som säkerligen kommer att fortsätta under de närmaste åren tills den sista marken tar slut, såvida inte olika aktionsgrupper eller de drabbade samhällena sätter stopp för det hela.
-Det har avslöjats att anläggningarna för köttdjursuppfödning förorenar mark, vatten och luft. Kan du förklara i korthet hur denna typ av boskapsuppfödning fungerar?
Vicente. -Att föda upp boskap i anläggningar innebär att ett stort antal djur är instängda i ett trångt utrymme. De matas med sädesblandningar med tvivelaktigt innehåll, lever staplade på varandra och trampar omkring i sin egen avföring. Det luktar illa flera kilometer runt omkring anläggningarna eftersom avföringen läcker ut i grundvattnet och bildar en härd av mikroorganismer som hotar djurens hälsa. Vattnet är uppenbarligen förorenat. Detta har man i Saladillo kunnat bekräfta genom att studera grundvattnet kring en anläggning.
-Dessutom får djuren kraftiga läkemedelsdoser för att förebygga sjukdomar som annars skulle ha orsakats av den stressiga miljön på anläggningarna.
Vicente. -Ja, exakt. Precis som hos oss människor kan stress orsaka sjukdomar hos djuren. Liksom den ohälsosamma miljö de lever i. Det går åt en enorm mängd antibiotika för att motverka de andningssjukdomar, smittor och hudsjukdomar som djuren får.
-Hur påverkas köttets kvalitet av djurens vanskötsel? Till vilka konsumenter vänder man sig med den här produktionen?
Vicente. - Bruket av kemiska substanser, mediciner och antibiotika påverkar köttets kvalitet. Dessutom gör djurens stillastående tillsammans med den sorts foder de får i anläggningarna att köttet får en annorlunda karaktär än det kött som kommer av frigående boskap. Detta har bekräftats i olika studier av bl.a. den internationella vaurmärksesorganisationen INTA, i vilka det påpekas att kött från uppfödningsanläggningar innehåller ohälsosamma fetter eftersom det har en större mängd mättade fetter och fler fettsprickor. Fettet ligger inte på ytan utan är insprängt i köttet vilket gör det mycket svårare att skära bort. Detta gör köttet till ett olämpligt livsmedel för oss människor. Tråkigt nog är det tydligt att köttet från uppfödningsanläggningarna avsätts för den argentinska befolkningen, medan köttet av betande djur främst exporteras.
-I studierna nämns de många sociala konflikter som uppstått på grund av uppfödningsanläggningarnas föreorening av naturen. Kan vi vänta oss att situationen blir värre? Har ni funnit någon gemensam nämnare för omständigheterna?
Vicente. -Vi har gjort fallstudier i fyra argentinska landsdelar. Invånarna i områdena har reagerat starkt på den odör som sprids av anläggningarna. Utvecklingen har i en viss utsträckning varit positiv: I Saladillo har man lyckats stoppa inrättandet av nya uppfödningsanläggningar kring tätbefolkade områden, men de stora bakomliggande ekonomiska intressena gör att redan etablerade anläggningar blir kvar och fortsätter att förorena. Så länge som anläggningarna utvecklas kommer miljösociologiska konflikter att rasa. För att hjälpa de sociala organisationernas och lokalsamhällenas kamp har vi som sista del i vår rapport utarbetat en serie informationshäften som snart kommer att finnas tillgängliga. I dem kan man läsa om vilka alternativ som finns, exempelvis småproducenternas lokala produktion.
-Uppfödningsanläggningarna kan även beskyllas för det minskade antalet kreatur i Argentina. I mars i år förutspås dock en betydande minskning av uppfödningsanläggningar och nötkreatur som föds upp på detta vis.
Vicente. - Priset på kött har blivit högre i år och samtidigt har de ekonomiska bidragen till intensivuppfödningen minskat sedan maj. Folk har alltså inte råd att köpa kött och därför har konsumtionen minskat. Det är en mycket koncentrerad industri med vertikal organisationsstruktur. Det finns fryshus som äger uppfödningsanläggningar. Stormarknaden COTO är ett tydligt exempel på ett företag som tar över hela kedjan. Den koncentrerade industrin är typisk för Argentina och om den får fortsatt stöd av staten, vilket den har fått de senaste fyra åren, är det möjligt att den fortsätter att expandera. Det sägs att oroväckande 70 till 80 % av det kött som vi konsumerar i Argentina kommer från uppfödningsanläggningar.
-I slutet av rapporten rekommenderas bland annat ett större statligt ingripande i exportindustrin för att reglera de inhemska priserna, omfördela intäkterna och stärka livsmedelsindustrins självbestämmelserätt. Rapporten visar emellertid att ökningen av skatteavdrag inte tycks påverka de inhemska priserna, att ett exportstopp skulle leda till en förlust av marknader och arbetstillfällen, att åtgärden om att fixera maxpriser inte fullföljs samt att köttdjursuppfödningen är bland de mest gynnade industrierna vad gäller fördelningen av statliga bidrag. Har regeringen inte gjort rätt åtgärder? Eller var insatserna för svaga?
Vicente. -Om man tittar på hur den statliga politiken ser ut just nu kan man se att de som i själva verket livnär folket, alltså småproducenterna, familjejordbruken och bönderna, inte ägnas någon större uppmärksamhet. Det är fortfarande storproducenterna som får mest ekonomiskt stöd. Även de stora vetekvarnarna gynnas. Om det ekonomiska stödet istället hade gått till familjeproduktionen, d.v.s. till småjordbruken, så skulle effekten vara väsentlig: Tusentals familjer skulle gynnas och lokala producenter skulle stärkas vilket i sin tur hade gjort tillgången enklare och maten billigare för hela landet. Som exempel har vi tagit ett experiment med småskalig boskapsuppfödning som utförts av MINCI tillsammans med två kooperativa slakterier i Santiago del Estero. Experimentet är på väg att uppvisa ett betydelsefullt resultat, då man lyckats främja småproducenterna och därigenom uppnå lägre priser för konsumenterna.
---------------------------
Flera artiklar av: Biodiversidadla