Argentina: "Banderilleros: De förnekas, de göms, men de talar"
Översättare: Lisa Thunström
"Många unga killar jobbar som "banderilleros" på landsbygden. Där de står vid sidan om besprutningsmaskinens framfart visar de var den ska passera. Paradoxalt nog kallas de här maskinerna för myggor, eftersom de liknar insekten som glyfosatet tar kål på."
Javier Oscar Villalba bor i Marcelino Escalada, Santa Fe, men raskt förtydligar han att han brukade jobba på andra orter. Idag är han 24 år gammal, men redan när han var 17 började han jobba som "banderillero".
Han berättar att han och hans pappa började klockan nio på mornarna, och de jobbade "så länge som det var nödvändigt", för 10 centavos per hektar. Jordbruket framställs ofta på ett sätt i medierna, medan situationen i verkligheten är en annan. I jordbruket upprepas ofta ett scenario där bland andra fattiga människor utnyttjas. Och i den så kallade "frontera agropecuaria" (jordbruksutbredningen), som mer eller mindre fungerar på samma sätt som kolonisationen, tycks de rika bli rikare och de fattiga fattigare.
"När det regnade jobbade vi inte. Man tog också hänsyn till vinden, men även virvel-strömmarna efter "myggan" fick giftet att stänka på oss, till och med i ansiktet" berättar Javier.
Många unga killar jobbar liksom Javier på landsbygden som "banderilleros". Där de står vid sidan om besprutningsmaskinen framfart visar de var den ska passera. Paradoxalt nog kallas de här maskinerna för myggor, eftersom de liknar insekten som glyfosatet tar kål på."
Javier berättar otvunget att de drack vatten och åt bredvid "myggan". Det här fältet blev aldrig besprutat med hjälp av flygplan.
Gav de inte er någon skyddsutrustning?
"Ingen alls. Vi jobbade utan några slags skydd, varken vantar eller mask, ingenting. En gång frågade jag ägaren om jag kunde få ett munskydd, men han gav mig aldrig något".
Det ena hårda arbetsförhållandet efter det andra räknas upp. "Min pappa och jag vandrade över åkern, och när vi kom inom 50 meter från myggan så stannade vi för att markera. Där passerade den vid sidan om oss medan den besprutade, inget fick lämnas torrt."
Fick du också hantera myggan?
"Nej, ibland fick vi åka ovanpå tanken, men inte mer än så. Däremot så fick vi lasta på dunkarna och fylla tankarna med Round Up blandat med Cypermetrin"
Minns du vem du jobbade för?
"Ja, för företaget FAGAGRO".
Nämnda företag figurerar på INASE:s (Instituto Nacional de Semillas - Nationella fröinstitutet) hemsida, där det blivit straffat av Juridiska Ärenden enligt lag 20.247 - Semillas y Creaciones Fitogenéticas (Frön och växtgenetiska kreationer) - , artikel 35.
Javier slutade på jobbet och jobbar idag istället som murare. Kontakten med alla gifterna har lämnat sina spår. Hans far lider av obotliga magproblem och en av hans vänner har tappat håret på grund av hälsoproblemen. Javier ska operera bort en "minitumör" i ena ögat och får ständigt blemmor på ryggen och bakom öronen som aldrig läker. "Minitumören", som han kallar den, är som en vårta som växer i hans öga.
Jag får en klump i halsen och känner mig nedstämd. Han säger att det är ett nöje att få hjälpa till och samarbeta och att han hade velat fortsätta studera. De orden får mig att minnas min hemby.
En annan person som jobbade som "banderillero" bor i Cacique Ariacaiquin. Byn ligger en halvtimmes resa från La Criolla. Vi försöker komma fram, men vägarna av lera och regnet hindrar oss från att ta oss framåt med "la chata" som stretar emot. Där finns "la Secundaria Nº 1359" (gymansium Nº 1359). Vi ringer fyra gånger till skolan där han studerar men kommer aldrig i kontakt med honom, hela tiden hindrar de honom. Föreståndaren är rädd, hon vill inte att man ska lägga sig i skolans angelägenheter. Den unge killen vill inte prata och hans familj säger att han aldrig jobbade som "banderillero", eftersom han har en dålig lunga, alltihop var bara ett dåligt skämt. Dåligt berättade historier lämnar frågetecken och vi kommer garanterat att återvända.
Ett annat fall är Humberto Miguel Lencina som bor i kvarteret Santa Rosa i La Criolla. När han var 22 började han jobba som "banderillero", idag är han 25. Han berättar att hans arbetsdagar började klockan sju på morgonen och slutade ibland så sent som nio på kvällen. I utbyte fick han 30 USD dagligen.
Likt Javier så jobbade även Humberto utan något som helst skydd och han fyllde också på myggan. "Vi använde Glyfosat, Endosulfan och Cypermetrin, för det mesta alla samtidigt, här kallar de det för en cocktail".
Åt ni på plats?
"Under hela arbetsdagarna så gav de oss inget att äta, bara lite vatten och ibland, om det fanns citrusväxter, så fick vi apelsiner eller pomelo till mellanmål".
Han berättar att en gång när en slang gick sönder, så blev han helt indränkt av den giftiga vätskan. Han blev tvungen att arbeta hela dagen i de giftindränkta kläderna, som torkade på hans hud.
"Många gånger på kvällarna såg inte maskinföraren oss, och det slutade med att maskinens armar sprejade ner oss". Idag lider Humberto av allergier och kraftig konstant huvudvärk som inte går att behandla.
Martín Villalba väntar på sin tur att prata. Han bor också i kvarteret Santa Rosa och var arbetskamrat med Humberto. De jobbade i samma arbetslag vid besprutningarna. Han arbetade fram till den förra skörden. Idag är han 22 och har jobbat som "banderillero" sedan han var 19.
Martín är också sjuk. Han lider av många obotliga leverproblem. Det som utspelar sig bland de anställda killarna på sojafälten ger en bild av en sammanfattningsvis mycket oroväckande och avvikande aktivitet. Ungdomarna som jobbar som "banderilleros" har fastnat i fattigdomens onda cirkel, en situation som ingen gärna vill se.
Intervjuer genomförda av:
Dra Graciela Gomez, "Ecos de Romang" och Oscar Brasca, "Autoconvocados de La criolla".
Flera artiklar av: Biodiversidadla