Ecuador, ett land utan genmanipulerade grödor?
Peripecias
Den nya konstitutionen förbjuder odling av genmanipulerade grödor. I artikel 401 står det:
"Ecuador förklarar sig vara fritt från genmanipulerade grödor och utsäde. I exceptionella fall, och bara i fall av nationellt intresse och då republikens president ger sitt stöd och det godkänns av parlamentet, kan man introducera genetiskt manipulerat utsäde och odling av desamma. Staten kommer att strikt reglera skyddet av den biologiska mångfalden, användning och utveckling av den moderna biotekniken och dess produkter, liksom experiment, användning och kommersialisering. Man förbjuder riskfylld och experimentell bioteknologi."
Denna artikel i konstitutionen förbjuder i tydliga ordalag odling av och utsäde från genmanipulerade grödor. Men i ett försök att ansvarfullt se till möjliga teknologiska framsteg antog parlamentet ett undantag. Enligt normer för biologisk mångfald ska utvecklingen av moderna bioteknologin, dess experiment, användning och kommersialisering regleras.
De här är de grundläggande punkterna i en överenskommelse som träffades efter breda och svåra diskussioner. Inom den konstituerande församlingen gav den upphov till många debatter. Inom majoritetsblocket Acuerdo País blev diskussionen het, även dess politiska sekretariat blandade sig i diskussionen. Artiklarna som handlar om den här frågan skrevs försiktigt, ord för ord. Man förstod helt och fullt de följder ett beslut av denna typ skulle kunna få.
Men när man nu diskuterar de första utkasten till Lagen om livsmedelssuveränitet verkar det som om det finns personer som vill blanda ihop den med principen i konstitutionen. Det verkar som om man vill införa normer för biologisk mångfald och "ge rekommendationer till presidenten i alla förekommande fall". Med denna till synes oskyldiga tolkning ville man lämna dörren öppen för en legalisering av genmanipulerade grödor. Man ignorerar det fastställda undantaget i artikel 401, ovan. I konstitutionen fastslås att presidenten kan presentera en ansökan om att introducera genmanipulerade grödor för den lagstiftande makten - parlamentet - men bara i de fall då landets intressen kräver det. Det är då parlamentets sak att anta eller förkasta ansökan, som tidigare måste ha förankrats i regeringen.
I och med beslutet ges ett maximalt skydd mot införandet av genmanipulerade grödor eftersom man anser dem vara riskfyllda bl.a. för den biologiska mångfalden. Man var också väl medveten om att de genmanipulerade grödorna utgör en enorm risk för livsmedelssuveräniteten, en annan fråga den nya konstitutionen fokuserar på.
Man tänker sig också bildandet av en Nationell kommission för biologisk mångfald, som ska utvärdera riskerna med att acceptera eller inte acceptera de genmanipulerade grödorna från fall till fall. Förslaget följer samma mönster som i andra latinamerikanska länder där man inte förbjudit genmanipulerade grödor. Det är oroande eftersom det får stöd av den bioteknologiska industrin, eftersom det i praktiken förenklar godkännanden av genmanipulerade grödor. Om det skulle bli verklighet kan man förbigå det undantag som fastställs i konstitutionen.
Samma metod har använts i andra länder där man enbart utvärderar näringsvärdet i de genmanipulerade grödorna och inte hur de kan påverka människors hälsa, ekosystemen och den traditionella odlingen.
I praktiken skulle det innebära att man lämnar beslut som är så viktiga för landets nutid och framtid till en förutbestämd metod. Man byråkratiserar en hantering som borde analyseras från fall till fall, på statens högsta nivå. Det skulle innebära att man måste utarbeta en lag som garanterar en adekvat diskussion och behandling i parlamentet av varje ansökan. Här finns inte plats för "el silencio administrativo positivo"(ett system som innebär att om man vid en ansökan inte får svar inom en viss fastställd tid är svaret automatiskt positivt. Ö.a.). Det vore inte bara okonstitutionellt utan innebär att man återgår till den mest onormala och nyliberala juridiska praxis.
Det verkar som om det finns de som tror att de lagar som skiftats under arbetet med den nya konstitutionen kan kringgå texten i konstitutionen. Det vore klandervärt om man återvände till de tygellösa praktiken från förr, framför allt de från "den långa nyliberala natten", där man med lagar saboterade konstitutionen, de demokratiska institutionerna och demokratin själv, och där man med regelverk saboterade lagarna.
I frågan om de genmanipulerade grödorna bör vi agera med stor försiktighet för nuet och framtiden för vårt samhälle. Vi kan lära av Argentina. Där odlas just nu genmanipulerade grödor (bl.a. soja, majs och bomull) på 22 miljoner hektar, som avregleras när de en gång passerat riskutvärderingen. Resultatet är oroande, det erkände Argentinas minister för miljö och hållbar utveckling i mars 2008. Ministern uttryckte kategoriskt:
"den genmanipulerade sojan är miljömässigt ofördelaktig jämfört med andra grödor eftersom den förutom de direkta effekterna av produktionsmetoderna, använder kopiösa mängder ogräsbekämpningsmedel och utgör en risk för genetisk smitta. Den kräver massiva projekt inom infrastruktur och transport (vattenvägar, motorvägar, järnvägar och hamnar) som påverkar ekosystemen och öppnar för att enorma territorier läggs under en förnedrande ekonomi och likriktning."
Det är förvisso så de inte bara är själva odlingen av genmanipulerade grödor som får de följderna utan påverkan sker också genom intensiv monokultur.
Det är också värt besväret att fråga sig om hur långt det räcker att man i Lagen om livsmedelssuveränitet för in en hel paragraf om bioteknologi, d v s genmanipulerade grödor. Finns det kanske något speciellt intresse av att inte respektera konstitutionens förbud mot genmanipulerade grödor? Vad har genmanipulerade grödor och livsmedelssuveränitet med varandra att göra? De största konsumenterna av genmanipulerat utsäde (främst soja och majs) är djurfoderindustrin. Det betyder att hela paragrafen om genmanipulerade grödor handlar om djurfoder, producerade i industriell skala. En ganska ineffektiv modell, om man tar betänker att det i en del fall krävs 700 kalorier utsäde för att producera 100 kalorier kött. I ett land med en enorm biologisk mångfald som borde utgöra grunden för dess livsmedelssuveränitet, är det oroande. Det som borde skyddas är bondebefolkningens odlingsmetoder, de sysselsätter miljoner människor och är avgörande för landets konsumtion.
Låt oss inte glömma bort att genmanipulation innebär att man i en organism introducerar genetisk information från en annan organism med hjälp av genetisk ingenjörsteknik. Man introducerar t ex gener från djur eller virus i växter, man har till och med kombinerat växter med celler från människa, allt beror på vilken egenskap man vill få fram i den levande varelsen. Procedurerna har ingenting med naturen att göra.
Man måste också ha i åtanke att de genmanipulerade grödorna ger olika följder beroende på var de odlas. Å ena sidan odlas olika grödor (t ex soja och majs) å andra sidan varierar egenskaperna (t ex motståndskraft mot växtbekämpningsmedel). Påverkan på miljön är olika för olika varianter och det är riskabelt att generalisera. Ett enkelt och nyckelexempel på de enorma riskerna med genmanipulerade grödor mitt bland ursprungliga sådana (t ex potatis eller tomat) är Anderna. Det är troligt att de genmanipulerade sorterna kommer att korsa sig med vilda exemplar och då förloras de ursprungliga vilda varieteterna. Det är detta som kallas genetisk smitta.
Utan att vilja (eller kunna) generalisera de potentiella följderna, kan vi här nämna de mest oroande: hälsoriskerna, hög konsumtion av medel för bekämpning av växtsjukdomar och ägarkoncentration eftersom det krävs stora och komplexa investeringar som leder till fördrivning av små och medelstora bönder.
Dessutom, och detta är ett problem som påverkar alla regioner, även dem med mindre biologisk mångfald, ökar det externa beroendet, p g a monopol kontrollerar det genmanipulerade utsädet och hela det teknologiska paketet som följer med. Följden blir att oberoendet på världsmarknaden reduceras och detsamma sker när nationer ska ta beslut om sin jordbrukspolitik.
Det finns ännu ett oroande problem. Eftersom kritiken av konsumtionen av genmanipulerade livsmedel har växt börjar de förlora marknadsandelar för livsmedel till människor. Alltså ökar användningen av genmanipulerat djurfoder - till grisar och höns - liksom produktionen av bränsle. Nu vet man att det är en av anledningarna till den världsomfattande livsmedelskrisen.
Det kan vara värt att minnas när den konstituerande församlingen diskuterade frågan den 15 februari besökte Helmut Markov, ordförande för Europaparlamentets världshandelskommission Montecristi. Han var mycket entusiastisk över Ecuadors förslag att förbjuda genmanipulerade grödor. Ett beslut som, enligt honom, inte bara stämmer med naturens rättigheter, utan också med hans egna erfarenheter, eller som han senare uttryckte det i kontakt med ordföranden för den konstituerande församlingen den 5 juni 2008 (Internationella miljödagen): om Ecuador "förvandlas till en producent av genmanipulerade produkter skulle landet kunna förlora möjligheten att exportera kvalitetsprodukter, med ett viktigt mervärde till Europa. Dessa är de produkter som ger mest pengar och arbetstillfällen (...) Det vore synd om Ecuador valde genetiskt manipulerade produkter, då skulle bilden av landets produkter förändras, vilket i sin tur skulle föra med sig att skulle göra att möjligheterna till marknadsandelar på den europeiska markanden i framtiden skulle minska drastiskt. Att välja genetiskt manipulerade produkter vore ett nederlag och leda till en produktion av agroindustriella produkter med mindre eller inget mervärde och som dessutom produceras med större skada på miljön och klimatet".
Det är ännu ett argument, ett ekonomiskt sådant, för att man inte ska hantera genmanipulerade grödor oansvarigt.
Publicerad i veckotidningen Peripecias Nr 127 den 17 december 2008.
Flera artiklar av: Peripecias