22 april: Jordens dag
Alai-Amlatina
LatiCes översättare: Ulla Petre
47 år har gått sedan 1970, då Jordens dag tillkännagavs, en dag som syftade till att åstadkomma ett mer respektfullt och mindre aggressivt förhållande till miljön. Många år i en människas liv, men bara några få i Jordens existens.
Då rådde tider fyllda av utopier och strider för en bättre värld, där man vägrade krig och de frisinnade idéerna blomstrade under hippieerans sista tid.
Miljörörelsen var i sin linda och handlade mest om aktiviteter som drevs av några få sakkunniga eller invigda. Icke desto mindre började flera mindre grupper i samhället att ana att allt inte stod rätt till i det motsägelsefulla förhållandet mellan Samhälle och Natur.
Några oroande tecken på annalkande problem kom till uttryck i boken "Tillväxtens gränser" 1972. Där förutspåddes en negativ påverkan inom den omedelbara framtiden och ifrågasattes den ständiga tillväxtens möjligheter att fortgå, samtidigt som en allt allvarligare obalans hotade.
Enligt bokens resonemang skulle en fortsatt politik som innebär kapitalkoncentration hos ett fåtal, obalans mellan en accelererande befolkningsökning och minskande dödlighetstal, konsumtion utan hänsyn till naturtillgångar och energislöseri, leda till en snar och säker kollaps.
Många av dessa förutsägelser har numera besannats, vilket visar sig i de sociala och miljörelaterade missförhållanden som råder i världen. Ojämlikhet och klimatförändringar bidrar till att allvarligt förvärra situationen.
Nära en tredjedel av jordens befolkning lever på existensminimum. De lider av vattenbrist eller har enbart tillgång till förorenat vatten. Katastrofer och extrema förhållanden förekommer allt oftare. Samtidigt äger en liten andel priviligierade människor, mindre än 20%, alla livbåtarna och fortsätter att dansa på Titanics däck, en dans som handlar om förbrukningen av våra gemensamma tillgångar i en ändlös fest, som vi slutligen alla får betala för.
Alla uppmaningar och vädjanden om ett paradigmskifte, som skulle gör det möjligt för fortsatt liv, blir till rop i öknen. Många människors enda "transcendenta" strävan går ut på att konsumera utan sans och måtta.
De stora multinationella företagen som skapats av och för marknaden och som driver på denna flodvåg, i samverkan med ämbetsmän och ideella organisationer, gömmer sig bakom en skönmålning i grönt - alltmedan de talar om socialt företagaransvar, grön konsumtion, ekologiska bilar, biobränslen, hållbar utveckling, osv. fyller de sina fickor till priset av en förlorad gemensam framtid och miljoner människors umbäranden.
Galeano sa: "Allt är inte grönt som målas grönt"
Marknadens (shopping)katedraler och deras oäkta avkommor, spelhallarna, är som svarta hål som slukar energi och många människors sparade medel. De frodas som svampar efter regnet och både unga och vuxna gläds åt deras konstgjorda ljus, luft och trygghet. De oförsiktiga låter sig svepas med till dess att räkningen för kreditköpen dyker upp och det blir dags att betala sitt skålpund kött.
Ämbetsmännen å sin sida gläder sig åt symptomen på "tillväxt" och "utveckling". De förväxlar svullnad med viktökning, medan våldet och den dagliga misären solkar dem allt mer.
Vi som blint litat på att den ödesdigra utvecklingen, som genom oväntade och oförutsägbara projektioner drivit oss fram mot randen av en katastrof, skulle kunna vändas med hjälp av information, utbildning och social delaktighet är inte längre så säkra på vår sak.
Dessvärre har konsumtionsmönstren och den globala kommunikationens urholkning av samhällsengagemanget fått ett så starkt inflytande, att det inte kan förväntas vara möjligt att på kort tid lägga om kursen mot ett sundare och mer balanserat förhållningssätt gentemot miljön.
Tron på att vetenskapen är ofelbar och kapabel att ställa allt till rätta hjälper till att hålla drömmen om gränslös tillväxt vid liv, trots att dess konsekvenser redan är så gott som omöjliga att korrigera och på sikt oundvikligen förkortar planetens överlevnad.
Under tiden utgör miljoner döda, skadade, tvångsförflyttade, asylsökande, sjuka, bortglömda, tystade och marginaliserade den stora massa av människor som inte ryms vid den "Stora festmåltiden" som anordnas av världens mäktiga. Det är människor som blivit över, som uteslutits därför att de inte uppnått ens en miniminivå för att räknas in i gruppen konsumenter. Följaktligen tas de inte med i beräkningen inom de parametrar som råder i en pragmatisk, utilitaristisk och produktivitetsinriktad värld.
Så, det är min förhoppning att du den här gången tänker på Moder Jord, Pachamama, den 22 april.
Flera artiklar av: Alai-Amlatina