Försurning av världshaven
Försurningen av världshaven är en process som inte bara förstör livsbetingelserna för korallrev och molusker utan även kan påverka andra havslevande arter och dessutom påskynda klimatförändringen. Utsläppen av koldioxid förorsakar inte bara klimatförändring utan också försurning av världshaven vilket visas i allt fler vetenskapliga studier. Problemet gör att mycket känsliga arter, som koraller, molusker och sjöstjärnor, minskar i antal och det kan i sin tur leda till negativa följder för andra arter och t o m öka den globala uppvärmningen.
- Imagen: Tony Webster -
De har inte använt en tidsmaskin men de har beräknat surhetsgraden i världshaven i början av nästa sekel. Ett internationellt forskarlag under ledning av Jason Hall-Spencer vid det engelska Universitetet i Plymouth har studerat omgivningarna kring den italienska ön Ischia. Havsbottnen där tar emot 2 miljoner liter koldioxid dagligen p g a vulkaniskt läckage. Vetenskapsmännen tror att alla världshav år 2100 kommer att ha liknande nivåer av koldioxid om ökningen av utsläppen av växthusgaser fortsätter.
Forskarna har i tidskriften Nature förklarat att försurningen har kraftigt förändrat ekologin på platsen, där finns nu 30 % färre arter. Frånvaron av kalkproducerande alger är mest iögonfallande. Man måste betänka att med ett normalt ph-värde i vattnet brukar de täcka ca 60% av havsbottnen.
Ph-värdet i havens ytskikt har minskat med 25% sedan industrialiseringens början, vilket hotar många havslevande arter.
Vetenskapsmännen har också funnit en brist på andra arter med skelett bestående av kalk, som koraller, sjöstjärnor och sjöborrar. Bristen på de senare kan bli ett stort problem i Medehavet t ex, eftersom de lever på den giftalg som invaderar havet och som utrotat flera inhemska arter.
Men forskarna har också upptäckt att surhetsgraden varierar beroende på de meteorologiska omständigheterna och vågmönstren, som temporärt kan återställa vattnets ph-värde. Den uppgiften skulle kunna utgöra en strimma av hopp för de arter som lever i rörligt vatten, som havstulpaner och pärlemorsnäckor t ex.
Ett forskarlag vid universitetet i Göteborg i Sverige har tillsammans med australiensiska vetenskapsmän pulveriserat åsikten att den kemiska balansen i haven är oföränderlig. Deras arbete, som publicerats i tidskriften Current Biology, fastställer att ph-värdet i ytvattnet i haven har minskat med 25 % sedan industrialiseringens början. Denna ökning av surhetsgraden hotar enligt experterna livskraften hos många marina arter.
Möjlig påverkan på ekosystemen och klimatförändringen
Många olika studier, som de nämnda ovan, visar att försurningen hindrar korallerna att producera de karbonater de behöver för att tillverka sitt skyddande skal och den nödvändiga omvandlingen av kalcium för cellskal och skelett hos molusker, plankton, ostron och musslor.
Det europeiska elit-nätverket för analys av (världshavens ekosystem ( EUR-OCEANS ) erinrar om att haven på södra halvklotet och i Arktis, de kallaste och mest försurade, kan komma att bli helt livsfientliga för den här typen av organismer i slutet av det här seklet.
Detta fenomen, tillsammans med övergödning (främst vad gäller kväve), förorsakat av överanvändning av gödningsmedel inom lantbruket och avfall, bidrar till att antalet s k "döda zoner" i havet ökar. Här leder den låga syrehalten till extrema livsvillkor för större delen av de marina arterna.
Enligt FNs miljö-program ( PNUMA) har de "döda zonernas" antal och utbredning ökat väsentligt under de senaste årtiondena. Man räknar då med att det finns 200 sådana områden. Några är inte större än en kvadratkilometer till ytan medan andra omfattar 70.000 kvadratkilometer och de finns överallt, även i Spanien, där det finns två, ett vid atlantkusten och ett utanför Kantabrien.
Vetenskapsmännen är inte helt på det klara med vilka de globala konsekvenserna kan bli inte heller fenomenets påverkan i allmänhet och dess påverkan på marina arter i synnerhet. Därför efterlyser de mer forskning på området. Utöver kalcifieringen skulle försurningen kunna ge upphov till olika negativa effekter på levande varelsers fysiologi och reproduktiva förmåga, t.ex hypercapni (överskott av koldioxid i kroppens vätskor). Andra konsekvenser kan vara mer indirekta, men inte mindre oroande, t ex minskningen av näring till eller förstörelse av habitat för vissa arter, t ex de som lever vid korallreven.
Försurningen kan också öka på klimatförändringen. Oceanerna absorberar en stor del av koldioxiden och därför kan en variation i denna kapacitet få oöverskådliga konsekvenser. Även försurningen av flagellanter, en viktig del av växtalgerna, skulle kunna förvärra problemet.
I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Science understryker att en minskning av koldioxidutsläppen inte bara skulle hjälpa till att bekämpa klimatförändringen utan också försurningen av världshaven. I vilket fall som helst erinrar vetenskapsmännen om att när surhetsgraden i haven väl minskar kommer det att ta tusentals år att vända processen, även om man vidtar åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Därför rekommenderar en del experter att vi förbereder oss på de negativa konsekvenserna som t e x kan påverka fiskeindustrin.
Europa mot försurningen av världshaven
Projektet EPOCA (Europeiska projektet ang. försurningen av världshaven), som sjösattes i juni samlar mer än 100 vetenskapsmän från 27 organisationer och 9 länder. Syftet är att studera de möjliga konsekvenserna detta problemför med sig och fungera som rådgivare till de ansvariga inom olika europeiska institutioner angående de gränsvärden som inte bör överskridas.
FNs organisation för utbildning och kultur (UNESCO) har en mellanstatlig oceanografisk komission (IOC) som också kopplats till projektet för att samordna forskningen utanför EU. Kommissionen ska arbeta med att få till stånd internationella överenskommelser som hjälper till att bekämpa försurningen av världshaven.
Flera artiklar av: Alex Fernández Muerza