Guatemala: "Utan tuttar finns inget paradis"
Prensa indígena
LatiCes översättare: Mikael Gidstedt
Stereotypernas makt. Långa, smala kvinnor med söta ansikten, timglasformade kroppar och fylliga byster. Männen, i sin tur, är oattraktiva, feta eller spinkiga, dåligt klädda men välbärgade och de spelar rollen av dominant alfahanne, nästan förmyndare över dessa kvinnors liv.
Kvinnorna ser dessa män som dumma varelser som kan köpas och är användbara och drivna. Nästan alla kommer från fattiga familjer. De är framgångsrika narkotikahandlare och innehavare av lyxiga herrgårdar. De använder sina pengar för att uppnå vadhelst de önskar, inklusive vackra kvinnor när de så skulle önska.
Så ser prototypen av kvinnorna i de colombianska såpoperorna ut. Dessa såpor exporteras sedan till Guatemala där de visas i lokala tv-kanaler. För det mesta kretsar handlingen kring narkotikahandel, prefabricerade kvinnor och narkotikahandlarnas makt. Först kom serien "Utan tuttar finns inget paradis" vars titel upplevdes som stötande i ett land som Guatemala där de moraliska värderingarna baseras på den katolska tron.
Sedan kom version två, med den mer anständiga titeln 'Utan barm finns inget paradis', som visar förtvivlade tjejer som kämpar för att få en perfekt kropp för att behaga de mäktiga maffiabossarna. "Såpoperor som 'Utan barm finns inget paradis' skildrar hur vackra kvinnor, oftast fattiga, reducerade till sexobjekt tillhörande diverse potentater inom narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten", berättar Orlando Blanco som sitter i ledningen för Fredssekretarietet i Guatemalas regering för SEMIac.
"De förhärligar värderingar som okunnighet, oförmåga och jakt efter pengar. Kvinnorna är beredda att spela den roll som deras män bestämmer att de ska ha eller helt enkelt betalat för att få se. Idag reduceras de, mer än någonsin, till objekt som går att köpa", avslutar Blanco. Den colombianska såpopera som för närvarande sänds i Guatemala, 'Angivarnas Kartell', visas på bästa sändningstid utan censur av varken vålds- eller sexscener.
Experterna är överens om att dessa colombianska tv-produktioner speglar bristen på moral i samhället samtidigt som de förstärker och hjälper till att sprida stereotypen av unga kvinnor. En stereotyp som säger att man ska vara beredd att tillfredsställa mannen till vilket pris som helst. Hilda Morales, som kämpar för kvinnors rättigheter, preciserar för SEMIac att tv-program av det här slaget hjälper till att sprida en typ av värderingar som tyvärr har en negativ inverkan på kvinnors rättigheter men också på barndomen och tonåren.
Hon understryker dessutom att det skulle vara bra om det startades en kampanj emot den typ av såpoperor som förstärker bilden av kvinnor som sexobjekt. Det är värt att notera att några feministiska grupper från Guatemala, som t.ex. 'Red de la No Violencia contra las Mujeres' (Nätverket Emot Våld Mot Kvinnor) och 'la Fundación Sobrevivientes' (Stiftelsen för Överlevande) ledd av Norma Cruz, lyckades få skoreklamkampanjen 'Están de muerte' ('Att Dö För') återkallad. Kampanjen var lanserad av en välkänd kedja och illustrerades med hjälp av fotografier på mördade kvinnors fötter.
En del av dem som intervjuats och som har sett några avsnitt av de colombianska såpoperorna är överens om att dessa tv-produktioner utgör en slags skola där ungdomar lär sig hur man involverar sig i narkotikahandel eller hur man smugglar droger och där barn lär sig hur man försörjer sig på ett oanständigt sätt.
Orlando Blanco menar att de colombianska produktioner som sänds i guatemalsk television för med sig budskap som är skadliga för samhället i stort och kvinnors värdighet i synnerhet.
Det är däremot nästa helt omöjligt att hindra att programmen når ut till folket då Guatemala har 14 miljoner invånare och den lokala televisionen når ut till minst sex miljoner människor som inte har råd att hyra parabolantenn och därför inte har tillgång till någon annan tv-tablå.
Ana Silva Monzón, föreståndare för en feministisk radiostation, förklarar för SEMIac att konsekvenserna av att exponera flickor och pojkar för stereotyper utan att presentera någon motvikt till dessa motverkar det arbete som man lagt ned på att försöka ändra på symboliska och kulturella värderingar. Journalisten och kolumnisten Gustavo Berganza å andra sidan, hävdar att problemet med såpoperorna inte är att de beteenden som de inspirerar till utan snarare deras popularitet och vida spridning.
"Om publiken inte uppvisat något intresse för program av detta slag skulle förmodligen avsaknaden av tittare göra programmen olönsamma och följaktligen skulle de inte produceras", medger han. Det som gör att det finns en publik i Guatemala är att fattigdomen som påverkar sex miljoner av landets invånare tvingat in hela familjer i handeln av narkotika, om det så rör sig om distribution eller transport från en plats till en annan.
Enligt polisen så är Guatemala en av länkarna i kedjan som utgör kokainhandeln och detta får konsekvenser för landet invånare. "I verkliga livet behöver narkotikahandlarna inte vanligt folk, till skillnad från de colombianska såpoperorna", framhäver åklagaren för 'Brott mot Livet' (Delitos contra la Vida), Blanca Lily Cojulún. Langarna använder sig endast av dem för distribution och som kurirer. Enligt henne så är hälften av de kvinnor som mördas i landet inblandade i narkotikahandeln.
Institutet för Rättsmedicin förklarar att merparten av de kvinnor som dyker upp på bårhuset har blivit skjutna i vitala kroppsdelar, vilket är ett signum för narkotikahandeln. Det är värt att notera att några av de mexikanska kartellerna, som t.ex. den sk. Gulf- eller Sinaloakartelen, har etablerat sig i Guatemala för att kunna styra knarkflödet från Colombia och att såpoperan 'Utan barm finns inget paradis' har börjat sändas i den statligt ägda kanalen.
Myndigheterna i Guatemala som bekämpar narkotikahandeln hävdar att 40 procent av de 6200 mord som 2008 begicks i landet var relaterade till narkotikahandeln.
Flera artiklar av: Prensa Indígena