Latinamerika: Ägande av mark med perspektiv på kön
Prensa Indígena LatiCes översättare: Lina Wendle
Minska fattigdomen och säkerställa livsmedelsförsörjningen? Vad kan göras för att i den offentliga dagordningen fastställa debatten om brukningsformen för de marginaliserade grupperna, särskilt kvinnor, med tanke på livsmedelsförsörjning?
Marken är inte bara produktiv, i många kulturer har den även ett stort symboliskt värde, som är förknippat med liv, identitet och kulturarv, liksom makt och beslutsfattande. Även om intäkterna är mindre beroende av jordbruket på landsbygden i många latinamerikanska länder, fortsätter marken vara en avgörande resurs för överlevnad och reproduktion för landsbygdsbefolkningen.
Trots den fundamentala rollen kvinnorna spelar i jordbrukets och landsbygdens ekonomi, har de undantagits från äganderätten och marken för rättsliga, kulturella och strukturella skäl, vilket är en frukt av köns arbetsfördelningen och konstruktionen av feminint och maskulint. Att kvinnor nekas tillträde till mark leder till en förlust av inkomst och tillgång till mat.
Därför är det viktigt att vända blicken till rättigheterna över mark och naturresurser för de marginaliserade sektorerna, i synnerhet kvinnorna, det är viktigt mot bakgrund av den aktuella oron över livsmedelsförsörjning och fattigdomens villkor för landsbygdsbefolkningen.
Omkring fem decennier har gått sedan de första jordreformerna inträffade i Latin Amerika och deras orsaker verkar vara de samma: fattigdom på landsbygden, inflyttning till städer, förseningar i jordbruksproduktion, sociala orättvisor, och nu miljöförstöring.
Ägandet av jorden i Latin Amerika har karaktäriserats av ett koncentrerat ägande med ett reducerat antal av gårdar som upptar den största och bästa delen av marken. Vid perioden av jordreformen, följdes en serie av politik med jord marknader och registreringsprogram.
Samtidigt som det talas om den största prestationen inom den latinamerikanska jordpolitiken, innehavandet av mark till par, har denna utformning inte kunnat bryta kvinnors koppling till hushållet och antagandet att det skulle leda till harmoniska relationer som prioriterar kollektivet.
Majoriteten av initiativen genomförda gällande kvinnors tillgång till mark var kopplad till de olika internationella kvinnoforumen som "Beijing plattformen" som signalerade makten i regeringarna, företagets juridiska och administrativa reformer för att ge kvinnor fulla och lika tillgång till ekonomiska resurser, inkluderat rätten till ägandet och besittningen av marken och andra prioriteter som kredit, naturresurser och lämpliga tekniker.
Trots detta måste dessa lagstiftningsreformer fortfarande överträffa institutionella och kulturella sedvänjor som begränsar tillgång och kontroll över mark och resurser för kvinnor. Ur ett genusperspektiv, är tillgången till marken för kvinnor inte bara ett krav för att utveckla produktiviteten bland kvinnorna, utan det är en fundamental ekonomisk rätt för att uppnå självständighet och jämställdhet. (Deere y León, 2002).
Det är nödvändigt att läsa om förändringarna och transformationerna som inträffar på landsbygden i Latin Amerika genom inkorporationerna av de nya produktiva modellerna, som ökningen av lönearbetet inom jordbruket, där kvinnor i allt högre grad är inblandade (Marroni, 1995). På detta vis öppnar man dörren till en möjlig transformation i de traditionella rollerna, men ännu bryter denna utveckling inte könsasymmetrierna, med tanke på lönen och den lilla uppskattningen kvinnor får för sitt arbete.
En del siffror visar att i Latin Amerika finns det cirka 60 miljoner kvinnor på landsbygden som dagligen jobbar 12 timmar för att säkerställa överlevnaden för deras familjer, dessutom bidrar de till att generera omkring 48 procent av familjens inkomst i regionen (FAO, 1999).
Inom ramen för rättigheter och erkännande av det viktiga arbetet för landsbygdens kvinnor, är det relevant att fråga om sociala relationer, närmare relationer mellan könen, utformar system för markinnehav i den utsträckning som de ger ett verkligt stöd för program för att öka jordbruksproduktionen, minska miljöförstöringen och förbättra levnadsnivån på landsbygden.
Kopplingen mellan markinnehav, utveckling, hållbar landsbygdsutveckling och livsmedelsförsörjning är en trilogi som tycks ouppnåelig, men är nödvändig mot bakgrund av de ojämlika ekonomiska förbindelser där effekten av dessa skillnader slår orättvist mot kvinnor och män.
I detta avseende är det nödvändigt att undersöka sambandet mellan tillgång till mark och resurser för den fattiga befolkningen, särskilt kvinnor, som ett medel för hållbar utveckling av jordbruket och en säker livsmedelsförsörjning. Efter denna korta reflexion om markinnehav, kvinnor och livsmedelsförsörjning där rättigheterna av markägandet i Latin Amerika är långt ifrån löst:
Flera artiklar av: Prensa Indígena