Latinamerika: Fattigdomens kvinnliga ansikte
LatiCes översättare: Lisa Jerkander
Istället för att glädja sig, gråter många latinamerikanska mödrar över ödet att föda en flicka till världen. För att födas som kvinna i denna del av kontinenten innebär att tillhöra en ny sorts lägre klass.
Sedan mer än två decennier tillbaka ökar en fattigdom med kvinnligt ansikte och klädedräkt i Latinamerika: arbeta informellt, immigrera eller prostituera sig är de få valmöjligheter som finns för att överleva för dem som tillhör det så kallade svaga könet.
I ett område som domineras av nyliberala normer, har hälften av kvinnorna över 15 år ingen egen inkomst, medan detsamma endast gäller för en av fem män. Internationella arbetsorganisationen hävdar att i länder som Argentina, Uruguay, Peru, Mexiko, Chile och Brasilien är arbetslösheten bland kvinnor 1,4 gånger så stor som den bland männen.
Andra källor tillägger att kvinnliga familjeöverhuvuden har lägre inkomster än manliga, både i fattiga hem och i dem med större inkomst. Detta förklaras av att denna sektor, trots de lagar som finns, fortsätter att vara eftersatt och förbisedd av rättssystemet i nästan hela Latinamerika och den karibiska världen.
Trots att den feministiska kampen har förts i mer än två sekel på subkontinenten, är framstegen när det gäller rättvisa och respekt mot denna befolkningsgrupp mycket ojämna och långsamma, menar forskare och försvarare av denna grupps rättigheter.
Våld inom familjen, inom en relation, och t.o.m. i en stor del av samhället innebär ett konstant hot mot kvinnorna i flertalet latinamerikanska länder. Inom själva familjen är de lågt värdesatta när det gäller att fördela inkomsten och undervisningen struntar i jämställdhetsnormer, då den styrs av de gamla slitna könsrollernas mönster.
Sådana synsätt gör sig i sin tur gällanden på arbetsmarknaden, där antalet yrkesarbetande kvinnor i förhållande till antalet kvinnor i chefspositioner inom offentliga organisationer och förvaltningar är mycket ojämn. Vanligtvis har de dessutom fortfarande lägre löner än sina manliga kollegor som har samma tjänst.
En utredning gjord av Förenta nationerna (FN) menar att om man gav kvinnorna precis samma stöd som till männen, så skulle avkastningen från jordbruksodlingarna öka med 20 procent.
I Sydamerika skulle nationalinkomsten tendera att öka med mer än fem procent om ojämlikheterna mellan könen på arbetsmarknaden försvann.
Kvinnorna är framstegsdrivande och allteftersom de traditionella manschauvinistiska mönstren bryts upp, främjar de utvecklingen i de samhällen där de verkar, bekräftar forskare inom dessa frågor.
Av de här anledningarna bör staten satsa på utbildning och tillgång till arbete för kvinnor, vilket i sin tur kommer att främja att spridningen av den allt större fattigdomen och misären i dessa områden bryts.
Representanter från feministorganisationer pekar på att det är bråttom att kräva socialpolitiska åtgärder av regeringarna, och inte bara prat, för att minska bristen på rättvisa.
Denna kamp skiljer sig inte mycket från den som feminister i Latinamerika inledde i början av 1800-talet, inom ramen för de självständighetsprocesser som gjorde slut på det spansk-portugisiska styret i dessa områden.
Från och med då började den kvinnliga närvaron att göra sig påmind i konfliktsituationer, och dess roll började förringas, varpå de kände sig tvungna att kräva sina rättigheter vid flertalet tillfällen.
Latinamerika genomlevde många situationer av politisk spänning eller konfrontationer, där det sexuella våldet mot kvinnor aldrig synliggjordes. Tusentals misshandlade kvinnor blev tvungna att göra abort, använda preventivmedel eller ställa upp på sexuella tjänster till de väpnade styrkorna.
Officiell statistik visar att det finns 3 399 våldtagna kvinnor i fångläger runt om i latinamerikanska länder, men det finns skäl att tro att verkligheten långt överträffar denna siffra.
Tusentals fångar under de militärdiktaturer som härjade i dessa länder under 1970- och 80-talen, hävdar att dessa metoder var vanliga i fängelserna, och vissa menar att de pågår än idag.
Register visar dessutom på att massiva tvångssteriliseringsprogram genomfördes i vissa länder, vilket ledde till att nästan 200 000 peruanskor blev oförmögna att få barn.
De latinamerikanska kvinnorna är fångna i en fattigdomscykel. De saknar tillgång till de nödvändiga medel och tjänster för att kunna förändra sin situation, vilket förvärras genom den ökande globaliseringen.
Det allt starkare sambandet mellan ekonomin och världsmarknaderna brukar leda till en minskning av offentliga utgifter och sociala program, vilket innebär ökade kostnader för familjerna. Där är det vanligtvis kvinnorna som får bära den extra bördan.
Det finns ett samband mellan skillnaderna mellan kvinnors och mäns näringsintag och fattigdom, fördelningen av livsmedel, och framför allt den djupa och inrotade könsdiskrimineringen, bekräftar rapporter från FN.
De påpekar att jordens befolkning består till nästan 70 % av kvinnor, trots att dessa är de mest benägna att bli utsatta för misär, marginalisering och övergrepp på fundamentala rättigheter.
De utgör två tredjedelar av världens analfabeter, och en halv miljon dör varje år under graviditeten eller förlossningen. Flertalet av de 1500 miljoner människor som lever på en dollar eller mindre om dagen är dessutom kvinnor.
Internationella hälsovårdsorganisationer är överens om att den dödliga sjukdomen aids, som ännu inte kan botas, har större utbredning bland kvinnor än bland män.
Mot slutet av 90-talet bekräftades det att i de minst utvecklade länderna led 450 miljoner vuxna kvinnor i sin barndom av rakitis (engelska sjukan) p.g.a. undernäring, och 250 miljoner är fortfarande i riskzonen för att få funktionsstörningar i organen p.g.a. brist på järn och jod.
Fram till dags dato har ca två miljoner kvinnor blivit blinda p.g.a. vitamin A-brist och 745 miljoner lider av anemi.
Dessa siffror bringar på skam övertagandet och genomförandet av de regeringsprogram som skulle gynna kvinnor, i överensstämmelse med det som bestämdes för mer en ett decennium sedan i Beijing, med målsättningen att motverka diskrimineringen och orättvisan mellan könen.
Flera artiklar av: Isabel Soto Mayedo