Några tankar kring kvinnornas mobilisering
LatiCe
Det finns en rak linje mellan könsrättvisa, demokrati och ekonomisk rättvisa. En alternativ syn på medborgarskap (utifrån en kvinnlig synvinkel) måste innehålla den ekonomiska, sociala och kulturella praktiken som gör att man nu organiserar om demokratin.
Kvinnorna protesterar, försvarar sina rättigheter och kräver att man ska erkänna dem som aktiva subjekt i de sociala förändringarna på territoriell nivå, samtidigt som de tar plats som sociala aktörer som inte känner några gränser när de skapar förbindelser med liknande rörelser på andra platser på kontinenten. Användningen av kategorin "kvinna", som ett begrepp för att analysera kvinnors deltagande på gräsrotsnivå i kampen för demokrati, skapar ett nytt konceptuellt område. Det personliga blir politiskt, eftersom många av de krav kvinnorna ställer har med det privata att göra. Därför kan man säga att kvinnornas mobilisering inte stämmer med vad man vanligen menar med begreppet politik, som per definition inte tar hänsyn till det som hñr hemmet till, synonym till det privata. Uppfattningen att politik är något som bara har med det offentliga att göra innebär att man ställer både kvinnor och vardagen utanför statens verksamhet och det klassiska begreppet medborgarskap. Men kvinnorna mobiliserar sig, definierar om sina identiteter och kämpar för sina rättigheter. Och när de gör det breddar de sin handlingsyta och skapar ett tredje område, som är varken offentligt eller privat och utifrån detta ger de sig sj´lva uppgiften att förändra hela vardagslivet, för att uppnå en social miljö som är mer demokratisk och jämställd. Utifrån sin ställning som sociala aktörer inom de nya sociala gräsrotsrörelserna, skapar kvinnorna inte bara ett demokratiskt utrymme som i sin tur garanterar ett självständigt handlingsutrymme, de formulerar också om sina identiteter. För att uttrycka dessa nya kollektiva identiteter använder man begrepp som "ledarkvinnor-rörelser" eller "självsammankallande kvinnor", för att bara ge några exempel. Vad gäller begreppet "ledarkvinnor" finns det inte med i ordböckerna i sin feminina form, även om ordet "ledare" finns där, ett ord man definierar som en term som härstammar från engelskan (leader) och som, bland andra betydelser, definieras som den person en grupp ser som sin chef. Men i Latinamerika finns det inte bara ledare, nu finns det också ledarkvinnor eller ledarinnor. Eftersom ordet inte finns med i ordböckerna borde vi använda det ofta, det är ett nytt ord som skapats medvetet utifrån en praktik, i och med kvinnornas sociala ställningstaganden. Samma sak sker med begreppet "självsammankallande kvinnor" för om "kalla" betyder samla, kalla samman en eller flera personer för att de ska sammanstråla på en speciell plats eller till en speciell handling, betyder det också att när kvinnor kallar samman sig själva att de säger de inte har något behov av att någon annan ska sammankalla dem. Att där är de och de tar på eget initiativ den huvudroll männen gett sig själva under så många år.
När kvinnorna blandar sig i och tar på sig ansvar i de sociala gräsrotsrörelserna formulerar de, både i vardagen och genom sociala protester, om sitt sociala och politiska medborgarskap. Kvinnorna tar sin plats som nya sociala aktörer, de lägger fram politiska och ekonomiska krav som tenderar att formulera om moralen i det sociala livet. Samtidigt aktualiseras de grundläggande existentiella frågorna som förhållandet till naturen, dilemman som finns vad gäller reproduktionen, sökandet efter kooperativa former för socialt liv och vad det egentligen betyder att vara människa. Dessa nya sätt att bedriva politik påverkar, även om de skapas den på mikronivå, personliga identiteter, andra områden på lokal, nationell och transnationell nivå.
Källor:
Dagnino E. 1988. "Culture, Citizenship, and Democracy" in Alvarez S. E. Dagnino and A. Escobar (eds.) Culture of Politics. Politics of Cultures: Re-visioning Latin American Social Movements. Westview Press.
Lister, R. 2003. Citizenship: feminist perspectives. Basigstoke: Macmillan
Eschle, C. 2001. Global Democracy, social movements, and feminism. Boulder. Westview; Lewis, R. and S. Mills.
2003. Feminist Postcolonial Theory: a reader. Edinburgh: University Press
Molyneaus, M. 2001. Women´s movements in international perspective: Latin America and beyond. Basingstoke: Palgrave.
Flera artiklar av: LatiCe