Perú: Att lyckas skaffa sig en utbildning på landsbygden är en bedrift
Prensa indígena
Översättning: Cecilia Bergstrand
María Belén Sabio, 30 år och awajun-indian lyckades avsluta sina högskolestudier för att bli lärarinna samtidigt som hon tagit hand om sina fem barn. "Livet på landsbygden är inte lätt, det har varit svårt för mig att komma framåt", sa hon till IPS, i Perus nordöstra Amazonas-region.
Inte alla kvinnor bland ursprungsfolken kan följa i hennes fotspår. De flesta fastnar på halva vägen och går bara ut grundskolan, bekräftar forskare och experter. Möjligheten att få gå i skolan är ännu inte verklighet för ursprungsfolkens kvinnor. Utildningsutbudet har ökat och de officiella siffrorna visar att möjligheten till undervisningen täcker 90 % av befolkningen, men flickorna och de unga kvinnorna på landsbygden är den svagaste länken i utbildningskedjan.
"Mina barn studerar också för det är det enda sättet för dem att skapa bättre förutsättningar både sig själva och vårt samhälle. Men regeringen underlättar inte för att bördan ska bli lättare för oss som lever långt bort från städerna", hävdar Sabio, som lever i Wawas, ett samhälle i Bagua-provinsen, i den nordöstra Amazonasregionen.
Ursprungsfolkens protesterna i juni koncentrerades till den här regionen och satte fokus på det utanförskap ursprungsfolken lever i och att det är en utmaning för alla kollektiva ansträngningar för att minska bristen på jämställdhet och skapa ett aktivt medborgarskap, hävdar experterna. De största problemen för skolgången på landsbygden, där de flesta ursprungsfolken lever, märks under de första åren, mellan 3 och 5 år och i 12- till 17-årsåldern, d v s i slutet av skolgången.
Under de första åren hamnar 56,5 % av flickorna på landsbygden utanför skolsystemet mot 58,1 % av pojkarna, enligt Folkräkningen 2002. Mellan 12 och 17 år lämnar 25,6 % av flickorna på landsbygden skolan mot 18,3 % bland pojkarna. Obalansen syns än tydligare om man ställer landsbygdens siffror mot städernas.
72 % av studenterna i städerna avslutar sina gymnasiestuder, medan bara 36 % av dem på landsbygden gör det, enligt de senaste siffrorna från Utbildningsministeriet. De 426.000 flickorna på landsbygden ökar på de en och en halv miljon människor mellan 3 och 17 år som inte är registrerade vid någon skola, inte går till skolan eller deltar i något utbildningsprogram, konstaterar man i studien "Könsskillnaderna i undervisningen på landsbygden", av forskaren Carmen Montero.
Det finns många orsaker - "mödrarna skickar inte sina döttrar tillskolan när de blivit lite större, eftersom de föredrar att de stannar hemma och hjälper till med att ta hand om sina syskon och hushållet", sa professor Fidel Datsa till IPS, från en skola i Wawas. Den ansvariga för utbildning inom den danska NGOn Kooperationsbyrån IBIS, förklarade för IPS att det finns geografiska, sociala, kulturella och ekonomiska orsaker till att landsbygdens indiankvinnor ställs utanför utbildningssystemet.
Fattigdomen koncentreras till landsbygden, till Amazonas och Anderna, just där ursprungsfolken lever. De måste många gånger måste prioritera sysslor som har med överlevnad att göra framför att skicka sina barn till skolan. I de flesta samhällena finns grundskolor men för att gå vidare måste flickorna åka långt bort, vilket gör föräldrarna skräckslagna.
"Många tror att om de skickar sina döttrar långt bort från sina samhällen kan de gå under eller bli utsatta för attacker från andra vilket skulle utsätta dem för fara", påpekar Burga. För profesor Datsa har "kvinnorna litet intresse för studier" eftersom de brukar gifta sig tidigt och sedan ägnar sig åt att ta hand om sin man och sina barn.
I provinsen Bagua kan 17,4 % av kvinnorna varken läsa eller skriva, en siffra som ökar till 18,9 % om man räknar in alla kvinnor mellan 25 och 29 år på hela den peruanska landsbygden. Analfabetismen hindrar dem att hjälpa sina barn att lära sig läsa och skriva, sa Montero i sin studie om kön och utbildning.
Mödrar kämpar för att inte hamna utanför. Den tidiga sexuella debuten hos ursprungsfolken gör också att utbildningen får stå tillbaka, men kvinnorna själva påpekar att situationen håller på att förändras, främst i de minst avlägsna samhällena. "Vi vill at våra döttrar ska studera, som mödrar gör vi allt vi kan för att de ska bli bättre än oss.
Men det sker inte alltid med kvinnor som lever i samhällen som ligger längre bort, de domineras av männen", hävdar Julia Esamat för IPS. Hon är 53 år och från samhället Nazareth, tre timmars bilresa från staden Bagua. Esamat skördar bananer och yuca på sin jord och med förtjänsten har hon lyckats ge sina barn möjlighet att utbilda sig. De studerar i staden Chiclayo, i grannprovinsen Lambayeque.
"Här arbetar alla kvinnor och vi lär oss att inta vår rättmätiga plats lite i taget. Saker håller på att förändras men än måste vi besegra machismon", hävdar hon. Forskaren Patricia Ames vi Institutet för peruanska studier förklarade för IPS att kvinnorna från ursprungsfolkens samhällen spelar en avgörande roll i överföringen av praktiska kulturella kunskaper som keramiktillverkning och matlagning. "Att gå i skolan kan för dem innebära att man lämnar sitt folk utan dessa kunskaper", sa hon.
"Det finns en legitim konflikt här för indiankvinnorna som utbildningssystemet borde ta hänsyn till eftersom dessa traditionella verksamheter utgör en del i processen att förvandlas till vuxna i sina samhällens ögon", tillade Ames. Undervisningens låga kvalitet läggs till dess otillgänglighet. På landsbygden går 8 % av eleverna om grundskolan motsvarande siffra för städerna är 4,6 % enligt de senaste officiella siffrorna från 2007.
Peru har en lag som ska främja utbildningen för flickor och unga kvinnor på landsbygden. Den betonar könsperspektivet och en Nationell utbildningsplan för alla är en del av Perus internationella åtaganden. Men det finns fortfarande problem när de ska genomföras. Man beaktar inte tillräckligt effektivt den tvåspråkiga interkulturella undervisningen och det råder också brist på lärare som har tillräcklig utbildning för att kunna ta sig an utmaningen att ge undervisning till människorna i dessa utsatta områden.
De tvåspråkiga skolorna i Peru utgör lite mer än 10 %. Det här landet har 28,7 miljoner invånare varav en tredjedel är urbefolkning och av dem är 48 % kvinnor. I Amazonasregionen finns 56 ursprungsfolk och de utgör 10 % av befolkningen i området, som i sin tur utgör 13,4 % av landets totala befolkning.
I de tvåspråkiga skolorna har bara 10 % en lärare per årskurs, 57 % en lärare på två eller flera årskurser och 39 % har en enda lärare eller lärarinna som måste ta hand om alla årskurser. För Karem Escudero, expert på urspungsfolk, får tillgängligheten och kvaliteten direkta återverkningar på möjligheterna för ursprungsfolkens organisationer att kunna fånga upp kvinnliga ledare.
"De kvinnor som kan läsa, skriva och uttrycka sig väl ses som möjliga ledare. Att vara ledare innebär att man har viss kompetens och även social sådan, något den formella och informella utbildningen kan utveckla", säger hon till IPS. Därför kan utövandet av en så grundläggande rättighet som utbildning leda till att indiankvinnorna får ett aktivt medborgarskap och att de kan försvara andra rättigheter på ett organiserat sätt som skulle gynna både deras familjer och samhällen" sammanfattar Karem Escudero, expert på ursprungsfolk.
Flera artiklar av: Prensa indígena