Kvinnor ur den mexikanska ursprungsbefolkningen försvarare av mänskliga rättigheter
Noticias Aliadas
Översättning: Therese Leopoldsson
Centrum för Mänskliga Rättigheter i la Montaña, Tlachinollan. Obtilia Eugenio Manuel (till vänster) från etnia me phaa folket, är känd som den första kvinnan som aktivt deltog i sitt samhälles sammanträden.
Eulogia Flores Vázquez och Obtilia Eugenio Manuel är två kvinnor ur den mexikanska ursprungsbefolkningen som, innan de ens blivit myndiga, arbetade i la Montaña och la Costa Chica i delstaten Guerrero med att försvara mänskliga rättigheter i sina samhällen.
På grund av att de anmält misshandel inom familjen, brist på adekvat sjukvård, sexuella övergrepp mot kvinnor av militären - av vilka ett fall togs upp i den Inter-Amerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i augusti förra året, har de båda blivit mordhotade, och de senaste tre åren har de sett familjemedlemmar och vänner som delar deras engagemang lida och dö.
Kanske är det dem de tillägnar sina ansträngningar, för allt pekar på att Flores och Eugenio inte kommer att sänka garden därför att de tror att den enda orsaken för att riskera livet i den här kampen är respekten för människors liv och värdighet.
"Det är värt mödan att göra det för kvinnornas och flickornas skull"
En dag i mars 2005 startades denna rörelse av en grupp infödda kvinnor av etnia na sav(mixteca) folket i samhället Cochoapa el Grande, i regionen la Montaña de Guerrero. Det skedde när de insåg att "det inte var normalt att vi i våra hem misshandlades av våra män, fäder eller bröder" säger Flores, 23 år.
Det räckte med tre månader för att bilda en grupp med över 150 kvinnor som endast kunde medverka på mötena med tillstånd från sina fäder eller män. När kvinnorna började anmäla misshandeln "vände sig männen mot dem", säger hon.
Cochoapa el Grande, en kommun med 15 600 invånare, ses som den kommun med det lägsta indexet på utveckling inom mänskliga rättigheter i Mexiko. Detta enligt den rapport, "Index över utveckling av mänskliga rättigheter i Mexikos kommuner 2000-2005", som presenterades i Mexiko i juli 2008 av FN: s Program för utveckling.
Kvinnorna som organiserat sig i Cochoapa el Grande fokuserade sin ansträngningar på att hitta alternativ för att förbättra sjukvården och minska antalet kvinnor och spädbarn som dör i samband med förlossningen samt undernäringen, vars nivåer är ända upp till tre gånger så höga som det nationella medeltalet. Detta beror delvis på att 96% av befolkningen saknar sjukförsäkring, något som en annan rapport av UNPD Human Development Report ("Informe sobre Desarollo Humano de los Pueblos Indígenas de México 2006", pekar på.
Enligt det statliga Nationell Befolkning Rådet är det nationella genomsnittet på kvinnor som dör i barnsäng 51 av 100 000, medan motsvarande siffra i ursprungsbefolkningens samhällen uppgår till 151 av 100 000. Enligt studier utförda av Nationell Näringsinstitutet som presenterades i augusti förra året, är procenttalet mexikanska barn som lider av kronisk undernäring 32,3% på landsbygden medan motsvarnade siffra i städerna är 11%.
Kulturen är en annan faktor att ta med i beräkningen därför att "kvinnorna av sedvänja föder sina barn hemma, använder el temascal (en slags byggnad och ritual där man badar ångbad) och tar medicinalörter för att behandla sig.Vi kunde inte tvinga dem att gå till läkaren", bekräftar Flores.
Kravet från befolkningen att få mediciner, hembesök och assistans vid förlossningarna gjorde byns läkare samt kommunordförande rasande och de hotade med att stänga ned den enda vårdcentralen om kvinnornas rörelse fortsatte. Folket menade då att "det är bättre att ha något, även om det är dåligt, än att inte ha något alls", berättar Flores. Hon skrämdes dock inte, trots hoten att bli misshandlad, att få en brand anlagd i sitt hus eller att få sin far kidnappad.
Sedan 2007 har Flores fortsatt sin kamp i staden Tlapa de Comonfort, i hjärtat av la Montaña de Guerrero. Hon firar att det i Cochoapa el Grande redan finns en klinik med mediciner, läkare och sjukskötare. Vårdcentralen utökades till att bli en klinik under året 2008. Nästa steg, menar hon, är att förhandla med den aktuelle kommunordföranden om att få en ultraljudsapparat samt en ambulans för att allvarligt sjuka ska kunna transporteras till det enda Allmänna sjukhus, som ligger tre timmar därifrån.
Om sitt arbete som försvarare av mänskliga rättigheter, tycker hon att "det är mödan värt att göra det för kvinnorna och flickorna. Jag vill att sedvänjan att misshandla kvinnor ändras samt att deras hälsa förbättras. Jag är nöjd med det jag gör. Den här rörelsen startade i min familj, jag levde med denna smärta och jag tycker om att arbeta för att förbättra saker i mitt samhälle. Jag vet att det kommer att förändras en dag".
"Stöden når inte fram till våra samhällen"
Obtilia Eugenio Manuel, 32 år, från etnia me phaa (tlapaneca) folket från Barranca de Guadelupe i kommunen Ayutla som ligger i la Costa Chica de Guerrero, är känd som den första kvinnan som tog aktiv del i sitt samhälles sammanträden.
I den här regionen, militariserad av staten på grund av narkotikaodlingar och guerillanärvaro, har hon från nio års ålder minnen av diskriminering av kvinnor samt från massakern i samhället El Charco, den 7 juni 1998, när en styrka ur den mexikanska armén avrättade 11 bönder ur ursprungsbefolknigen.
När Eugenio fyllde 11 år flyttade hon till huvudorten i Ayutla för att fortsätta studera, sedan återvände hon till Barranca de Guadelupe för att bli försvarare av mänskliga rättigheter i sitt samhälle. 2002 grundade hon organisationen för ursprungsbefolkning Me Phaa -"Organización del Pueblo Indígena Me Phaa" (OPIM) - tillsammans med sin man och 130 personer ytterligare för att uppmärksamma och anmäla brott mot mänskliga rättigheter och förhandla om produktiva projekt till fördel för den ekonomiska utvecklingen hos ursprungsbefolkningen i Costa Chica de Guerrero, främst genom sådd av majs, kryddpeppar, bönor och tropiska frukter.
En vanlig arbetsdag som försvarare av mänskliga rättigheter går hon till fots runt på bergsvägarna tillsammans med några medlemmar i OPIM och med sin bebis fastbunden med en sjal på ryggen. På morgonen dokumenterar de hur armén förstört en bondgård och stulit en fruktskörd. På eftermiddagen återvänder hon till sitt hus där hennes tre andra små barn väntar och de sätter sig ned för att äta några bitar pumpa och ejotes, kokta gröna bönor. På natten tar hon emot en 60-årig kvinna som, efter att hennes man dog för tio år sedan, avslöjar att hon och hennes dotter blivit våldtagna av militärer.
Ingen av de som engagerar sig i OPIM får varken ekonomisk ersättning eller försäkring. 2005 bad domstolen för mänskliga rättigheter i staten Mexiko om försiktighetsåtgärder för att skydda Eugenios och hennes familjs fysiska integritet, men utan resultat.
De sista sju åren har hon och hennes medarbetare blivit utsatta för hot, dödsattentat, mord, påtvingade försvinnanden, tortyr och fängelsevistelser.
Detta framförallt för att de anmält tvångssterilisering av män ur ursprungsbefolkningen på order av myndighetsmän inom sjukvården i Guerrero samt militärens sexuella förbrytelser mot kvinnor, såsom skedde 2002 då en tlapanecakvinna, Inés Fernández Ortega våldtogs och fick sitt fall upptaget i la Corte IDH i augusti förra året.
Den senaste attacken mot dessa försvarare av mänskliga rättigheter i Ayutla skedde i februari förra året. Raúl Lucas och Manuel Ponce Rosas, mixtecos och ledare av organisationen för Mixtecafolkets (OFPM), torterades och avrättades.
Ingen har anhållits för dessa mord. Enligt ett vittnes version blev de båda tillfångatagna på eftermiddagen fredagen den 13 februari i Ayutla av tre beväpnade män som identifierade sig som poliser. Deras kroppar återfanns den 20 februari i Tecoanapa i la Costa Chica de Guerrero. Enligt Centrum för Mänskliga Rättigheter i la Montaña Tlachinollan, blev de båda trakasserade av polisen i Guerrero på grund av att de anmält militärens förbrytelser mot mänskliga rättigheter i la Costa Chica de Guerrero.
Mitt under detta förtryck övertog Eugenio ordförandeskapet i OPIM och mottog som representant för de civila organisationerna i Guerrero det folkliga priset Känslor av nationen.
"Mitt åtagande är att stå framför alla, att prata om problemen vi har med våra anhållna medlemmar, fortsätta kämpa för det vi behöver i våra samhällen; offentliga byggnadsprojekt, skolor, läkare och projekt för kvinnor, men det finns ingenting, stödåtgärderna når inte fram till oss. Vi vet att det finns projekt, men inte för oss som kvinnor ur ursprungsbefolkningen", säger Eugenio.
Flera artiklar av: Noticias Aliadas