Ursprungsfolkens rättigheter är fortfarande tomma ord
Noticias Aliadas
Översättning: Cecilia Bergstrand
Den progressiva hållningen i de lagar om ursprungsfolkens rättigheter som antagits i Argentina på både nationell och priovinisiell nivå har fram till idag inte kommit till uttryck i offentlig politik eller i domar.
Ursprungsfolkens rättigheter blev en del av konstitutionen i och med reformen som genomfördes 1994 och ratificeringen av OITs, den internationella arbetsorganisationen, konvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter 2000, borde berett vägen för att dessa folk skulle få ett officiellt erkännande.
I konstitutionens artikel 75 stycke 17 garanteras respekten för identitet och rätten till en tvåspråkig och interkulturell undervisning. Den erkänner även samhällena som juridiska personer liksom "samhällenas ägande- och egendomsrätt till de jordar som de traditionellt bebor" och den reglerar "tilldelningen av andra som leder till mänsklig utveckling". Dessutom försäkrar reglerna att ursprungsfolken ska få delta i beslut "i de fragor som har med naturresurser och i övriga fragor som påverkar dem", en princip som är mer utvecklad i OITs konvention 169 men som även den regleras konstitutionellt.
Erkännandet i konstitutionen har inte hindrat att man sedan 2002 har intensifierat avhysningen av samhällen i de norra och centrala delarna av landet p g a framstötar från det industriella jordbruket som skett på de territorier som traditionellt bebotts av ursprungsfolk. De höga vinsterna från odling av t ex soja har gjort att det hela tiden dyker upp företagare med lagfarter på dessa områden och som de presenterat inför domstol.
För att bromsa processen antogs i november 2006 lag nr 26.160 om nödläget i ursprungsfolkens äganderätt. Det innebar att avhysningarna under 4 år stannade av och lagen stadgade att en reglering av ägandet måste ske. Men trots det har det inte hänt mycket i fråga om tilldelning av jord och äganderätten till den. Det har lett till att parlamentsledamöterna Alejandro Nieva och Miguel Giubergia från oppositionspartiet Unión Cívica Radical innevarande månad lade fram ett förslag om att frysningen ska förlängas ett år till.
Goda avsikter räcker inte
Jurister både med rötter inom och utanför ursprungsfolken bildade i november 2008 Advokatföreningen för Ursprungsfolkens rätt (AADI) i syfte att dessa rättigheter ska förverkligas.
"Vi bildade den här föreningen eftersom vi märkte att övriga aktörer inom juridiken – framför allt domare, åklagare, försvarare vi har kontakt med dagligen – ser ursprungsfolkens rättigheter som en samling goda avsikter men inte som verkliga rättigheter, som är giltiga och måste följas", sa då Juan Manuel Salgado, ordförande för AADI. "Syftet med föreningen är att föra upp ursprungsfolkens rättigheter till den plats de förtjänar och vi har en mycket viktig faktor på vår sida nämligen gällande lagstiftning", underströk advokaten.
"Idag är konstitutionen, fördragen (de internationella),praxis hos Högsta domstolen, den interamerikanska domstolen för mänslikga rättigheter och kommittén för mänskliga rättigheter gynnsamma för kraven om ursprungsfolkens rättigheter. Vi ser alltså hur majoriteten av de juridiska aktörerna agerar olagligt och på sätt som kan sägas vara något bryska ", påpekade Salgado.
Privat ägande mot gemensamt
"Det västerländska och kristna systemet baseras på pivat ägande, och ursprungsfolkens på gemensamt ägande. Det är nästan omöjligt att begreppet gemensamt ägande ska fastna i huvudena på domarna som utbildats i privat ägande (civillagstiftning). Det är det vi nu fösöker åtstadkomma: en effektivisering av dessa rättigheter och att det gemensamma ägandet ska accpteras", säger advokat Mara Puntano, advokat som representerar wichí- och guaraní-samhällena och är AADIs samrodnare för de nordvästra provinserna.
De nationella och provinsiella regeringarna är fientligt inställda till samhällanas äganderätt och det märks när de verkställer beslut om reglering av jorden, ursprungsfolkens rätt accepteras bara om de kräver den med med fasthet. I början av mars beviljade Institutet för självförsörjande kolonisering av Chubut-provinsen 17 lagfarter till mapuche tehuelche-samhällen, nio av områdena var uppdelade och samhällets invånare fick enskilda lagfarter för dem.
Enligt Puntano innebär "att kräva ursprungsfolkens rättigheter att också attackera grunderna för det västerländska juridiska systemet. Rättigheterna är ett medel för social kontroll. Vem har social kontroll? Den som har makt. Det är de som bestämt vad som ska liga till grund för det juririska systemet och när ursprungsfolken kräver sina rättigheter attackerar de grunden för systemet".
Kamp mellan olika intressen
"Vi har en stat som även om den utmärks av att ha antagit alla de normer som varit på tapeten nu riktar stor uppmärksamhet på vad det innebär att godta dessa rättigheter, vilka problem det skulle innebära i de rikas värld, de som hittills tagit över ursprungsfolkens terrirorier", påpekar Roberto Ñancuchero, ledare för avdelningen för ursprungsfolken i regeringens sekretariat för miljö och utveckling av självförsörjning i landet och talesman – werken – för Mapuche-statsförbundet i Neuquén (CMN).
På grund av det här innebär det alltid en häftig diskussion när man ska tillämpa ursprungsfolkens fría och välinformerade remissrätträtt innan man genomför en politik som berör dem samt deras förvaltningsrätt av naturresurser. Ett exempel är provinsen Neuquén, där de lokala myndigheterna inte tar hänsyn mapuche-folket när de fördelar områden för oljeexploatering, gruvkoncessioner och turism på deras territorium. Riksåklagaren Raúl Gaitán hävdade i december 2008 att OITs konvention 169 bara har programkaraktär och inte kan tillämpas eftersom den inte de förskrifter som krävs. Därför fick inte mapuche-samhället Mellao Morales rätt i sin överklagan till förvaltningsdomstolen där de motsatter sig kopparbrytning på sitt territorium.
"Nu inleds en etapp när saker och ting måste definieras, inte bara på regeringsnivå utan också för olika makthavare ute i landet, bl a vilka ursprungsfolken är och vilka samhällen det är fråga om. Vi anser att vi arbetet som nu görs måste intensifieras eftersom vi måste komma ur den här processen med en strak posotion inför det som kommer efteråt", underströk Ñancucheo när AADI bildades.
Eduardo Hualpa från Patagonska arbetsgruppen för människorrättsadvokater och sociala studier är mer optimistisk. "Vi har tagit oss igenom andra etapper där man förnekade att det fanns några rättigheter alls. Jag tror att våra domstolar i allmänhet är motsträviga mot att omedelbart införa det nya sättet att se på rättssystemet. Men de kommer inte att ha något annat alternativ. Därför tror jag att denna strid om den inte redan är vunnen så är den på god väg", hävdar han.
Flera artiklar av: Hernán Scandizzo, Noticias Aliadas