En historisk milstolpe har nåtts efter urbefolkningens protester i Amazonas
(CHIRAPAQ, Centro de Culturas Indígenas)
Sedan förra seklet har tillämpningen av en rad lagar som styr den fria marknaden gett upphov till många kriser mellan regeringen och ursprungsbefolkningarnas organisationer. Att man tillåtit nationella och transnationella företag att utvinna naturresurser i ursprungsbefolkningarnas områden har påverkat dessa negativt och konsekvenserna 
har varit lika allvarliga som osynliga i den allmäna opinionen. Sedan den 8 augusti har flera indianorganisationer i det peruanska Amazonas både i norr och i söder (Bagua och Utcubamba i Amazonas, Datem del Marañón i Loreto, Echarate i La Convención-Cuzco) genomfört en serie aktioner, som väg-blockader och ockupationer av anläggningar för energiproduktion och krävt att regeringen ska avskaffa ett helt paket med lagar som kränker deras grundläggande rättigheter och som rent juridiskt är okonstitutionella. Lagdekret nr 1015 och nr 1073 reducerar antalet röster som behövs i den kommunala församlingen för att godkänna köp av jord från 60 % till 50 % + en röst. En ganska riskabel enkel majoritet som enligt många analytiker är en dödsdom mot samhällena eftersom man bara räknar rösterna bland de närvarande och dessutom behöver de röstberättigade bara ha bott ett år i samhället.
Artikel 89 i Perus konstitution (från 1993) garanterar, även om den begränsar en rad rättigheter som redan erkänts, de indianska samhällenas autonomi ("ursprungsbefolkning" och "bönder") vad gäller organisation, ekonomi och hur man använder sitt territorium. OITs konvention 169, undertecknades och ratificerades av Perus regering 1993, garanterar den kollektiva rätten till territorium och föregående och väl informerade samråd (artiklarna 6, 15 och 17). FNs deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter som antogs i september 2007 och som skrivits under av den peruanska regeringen garanterar också denna rätt.
Även om man kan ifrågasätta styrke-aktionerna är det sant att regeringen aldrig brytt sig om de formella kraven från befolkningen. Regeringen har inte någon realistisk strategi för att förebygga konflikter. När man förklarade undantagstillstånd i konfliktområdet och undvek en dialog på högsta nivå med presidenten och premiärministern underskattade de regeringstrogna medierna protesternas politiska och sociala räckvidd. När man reducerar indianerna till en grupp oinformerade våldsverkare som manipuleras av utomparlmentariska organisationer på vänsterkanten skiner den rasism, som finns i deras uttalanden och praktik, igenom. Man förnekar också händelsernas politiska och symboliska tyngd. För första gången hade indianerna i Amazonas kommit fram till en rad gemensamma krav och tagit fram en dagordning som håller för en debatt om de lagar som påverkar deras liv och framtid. Den 20 augusti ställdes protesterna in efter att kongressen utlovat en debatt om att avskaffa de lagar saken gällde. Den 22 upphävde kongressen dekreten i fråga och skapade på så sätt entusiasm och hopp bland indianorganisationerna. Presidenten ("ett historiskt misstag") och olika höga tjänstemän anser att med detta dömer de indianska folken till fortsatt fattigdom och övergivenhet. Det är en mycket ensidig vision eftersom utveckling inte bara beror på ekonomiska investeringar utan på en politik som tillämpas på ett lämpligt sätt.
Vad händer i de andinska samhällena som främst fallit offer för de projekt som har med gruvdrift, vattenkraft och annan energiproduktion att göra? Där gällde den lagstiftning som befolkningen i Amazonas förkastade. Det kollektiva ägandet av jorden har eroderat. Landsbygden töms på ungdomar som migrerar till städerna för att, i de flesta fall, bosätta sig i fattigkvarteren runt dem. Där förvandlas de till osäkra konsumenter av ett diskutabelt "välstånd". Befolkningen kan t o m se tendensen att dela upp och individualisera som önskvärd pga. att de då kan få tillgång till nytt utrymme inom den förhärskande ekonomin, eftersom det inte finns någon sammanhängande politik för utvecklingen av jordbruket i Anderna. Programmet "Sierra Exportadora" (Ett exporterande högland) har inga strategier för forskning, utvärdering, inte några åsikter om biologisk mångfald eller lokal kunskap, utan det tenderar att introducera främmande grödor för att tillfredsställa externa markander. Till detta läggs hotet om införande av genmodifierade grödor. Alltsammans har naturligvis raserat strukturen inom och mellan produktionenheterna, det sociala nätverket och den så beundransvärda kultur som finns i Anderna. Inte bara på landsbygden utan även i städerna märks det kaos som blivit följden av en okontrollerad globalisering.
Fram tills nu har regeringen stiftat lagar utan att informera eller rådgöra med samhällena i Anderna elller Amazonas. Istället har man försökt införa en modell som består av investeringar i råvaruexport, som inte fördelar rikedomarna utan påskyndar en beklagansvärd ackulturation och större sociala klyftor. Det handlar inte om att bevara en rigid tradition utan att definiera sig gentemot moderniteten utifrån sin egen kultur. Ursprungsbefolkningarna vill ha frihet att själv bestämma vilken sorts utveckling, modernitet och vilka allianser de kan ha nytta av, och inte resignera inför en assimilering som betyder större fattigdom och att de t o m kan försvinna som folk. Folken i Anderna och Amazonas-området behöver (måste) få mer och bättre information, stärka sina lokala representanter, förstärka sina allianser genom att lämna individuella skillnader därhän, delta mer i beslutsfattandet om och genomförandet av projekt som berör deras framtid. Regeringen skulle stärka sin ställning om den blev mer dialog-inriktad, öppen för andra sätt att tolka orden välstånd och utveckling. Bara på det sättet kan de lagar man stiftar bli mer rättvisa och stabila samt klara av att skapa social fred och verkliga framsteg.
Links
Anatomía del conflicto - revista Caretas
El 72% de la Amazonía peruana está cubierta de concesiones de petróleo y gas
Pronunciamiento de la Defensoría del Pueblo
Solidaridad con el Movimiento Indígena Amazónico en Perú - Rodrigo Montoya
nforme Alternativo 2008 denuncia incumplimiento del Convenio 169 de la OIT
Flera artiklar av: Marcela Cornejo, (CHIRAPAQ, Centro de Culturas Indígenas)