Synliga murar i vardagen
Översättning: Charlotta Duse
Diskriminationen tar sig uttryck på många olika sätt mot de ursprungsbyar som finns i Rosarioområdet. Majoriteten är av ursprunget qom. Polisförföljelse, diskriminering i arbetslivet, misshandel av kvinnor och barn, till protester av grannar som motsätter sig byggandet av 490 nya bostäder i ett av toba-kvarteren i staden är en del av vardagen. enREDando talade med Miguel Medina och Ofelia Morales, referenter för ursprungsbefolkningen.
Ursprungsbyarna i olika delar av landet angrips och kränks i olika former. Generellt nekas de tillgång till rättssystemet. De blir utsatta för polisförföljelser, kvinnor och barn utnyttjas, utsätts för övergrepp och misshandel. Blickarna från grannar som inte tillhör dessa områden är, i vissa fall, djupt rasistiska. Språket är inte ett erkänt sådant och deras anspråk tas inte ens upp av statens tre makter. De har flyttats från mark som är deras sedan 20 är tillbaka och det blir bara svårare och svårare för dom att få en anställning. De dör av hunger och näringsbrist i norra delarna av landet, övergivna av staten som dras med en politik som erkänner ursprungsbyarnas rättigheter.
Om vi skissar upp exempel på hur diskriminationen sett ut mot de samhällen som finns i Rosario går vi tillbaka till år 2007. Sex toba-barn blev då angripna med peppar-spray av säkerhetsvakter från företaget Siasa, ansvariga för beskyddandet i Falabella, en lokal belägen i Sarmiento och Córdoba. "Samhälle måste vara mer tolerant. Jag tycker att diskriminationen är allvarlig, vi måste vara medvetna om problemet och inte tillåta att de fortsätter att underkuva på detta vis. Det måste finnas respekt för att vi är alla människor och vi måste uppfylla lagen mot diskrimination" säger Ruperta Perez till enREDando.
Samma år anmäldes också en polisförföljelse av tre män från toba-samhället i Almafuerte och Travesía enligt Sub 24. "Denna typ av arbete som polisen utför underkuvar toba-samhällets rättigheter. Och det är inte bara detta samhälle, polisövergrepp försiggår i alla områden i Rosario. Detta är ännu en händelse i den mörka historia som har att göra med detta samhälle och Sub Comisaría 24, som sattes dit genom en överrenskommelse mellan Ortolani och afärsinnehavarna i Emplame Graneros" säger Santiago Bereciartúa, från den juridiska konsultbyrån i området.
Miguel Medina, ordförande i Cooperativa toba La Constructora, nämner de vardagliga taktiker som polisen använder sig av för att sätta skräck i områdena. "De gör alltid samma sak, utan någon som helst juridisk order, detta är ett periferi-område. Husen är prekära, polisen kan ta sig in bara genom att putta lite, och de gör alltid samma sak. Under 2005, när folket behövde mark började de trakassera människorna, följa efter dom och skapa bråk. Folket härifrån hävdar sina rättigheter. Vi har alltid detta problem, med trakasserier. Utöver det så har vi svårigheter att be om försäkringspapper, att göra uttalanden. Vi har inte en enda av de tjänster som vi behöver. När en olycka äger rum kommer dom inte, de gör annat."
Under 2008 avslöjade el Instituto de Género, Derecho y Desarrollo (INSGENAR, Institutionen för Genus, Rättigheter och Utveckling) och organisationen Qomlasherolga, där Ofelia Morales är med, antalet fall av genusvåldsbrott i ursprungsbyarna och nekandet av tillgång till rättssystemet. Några vittnesmål som kom fram visade på den grova diskrimination som kvinnor och barn från ursprungsområdena utsätts för när de söker sig till rättsystemet för att anmäla misshandel. 2003 blev en toba-flicka på knappt 15 år sexuellt utnyttjad i Chacoprovinsen av 3 män som inte kom från området. Trots medicinska undersökningar som konstaterade att det rörde sig om våldtäkt, och trots flickans skador och sorg blev förövarna släppta av den juridiska makten. "Har verkligen dessa flickor från ursprungsbefolkningen som blir sexuellt utnyttjade tillgång till rättvisa?" frågar sig Ofelia Morales.
Ofelia Morales vittnesmål
Vi närmar oss den interkulturella och bilinguistiska skolan Rosita Ziperovich, som finns i Génova och Travesia. Där träffar vi Ofelia Morales och Alfredo, de enda lärararna av qom-ursprung i en skola där, paradoxalt nog, 100% av eleverna är toba-barn. "Först och främst diskrimineras de på grund av att de är annorlunda, för att de tillhör en av ursprungsbyarna, för att de talar ett annat språk, för att de beter sig annorlunda. Folk ser dom som blyga, folk närmar sig ett område och säger att dom där är tobas, dom är aborginer, dom är urprungsbefolkning. Jag tror att rasismen påverkar oss så att vi automatiskt drar oss undan. Kanske lämnar vi skolan, eller slutar att söka oss till sjukhus eller liknande hälsoinrättningar. Det är vår inställning, att inte kämpa mot detta utan istället dra oss undan, för att rasismen är så stark." Detta uttrycker Ofelia Morales när hon talar om den diskrimination som hon ser riktad mot kvinnor och flickor från hennes område.
Hur tar sig rasismen uttryck? "När de söker sig till en vårdcentral får de ingen hjälp eller blir placerade längst bak i kön. Kvinnorna väntar på att dom ska ringa, och när de sedan kommer till vårdcentralen får de besked om att det inte finns tid för att hjälpa dom, att dom får komma tillbaka en annan dag. Detta händer mig också, till exempel förra året då självaste utbildningsministeriet hellre befodrar folk utan rätt kompetens. Det är Director del Aborigen som säger att dom ska ta okvalificerade personer och inte mig. Det finns kollegor, som inte är ursprungsbefolkning, som inte vill att jag ska jobba med dom. Men i första hand kommer respekten. Om man rör någon från ursprungsbefolkningen så rör man hela kulturen, hela samhället. " Ofelia Morales visar på några av de uttryck som diskriminationen tar på hennes arbetsplats. Samtidigt avslöjar hon fall av sexuellt utnyttjande i Chaco, vissa fall blir kända, många andra förblir okända. "Det finns andra fall som rättsystemet försöker att skyla över. Jag fick höra om dom på den senaste resan jag gjorde dit. Jag mötte ordföranden för ledamoten för att föra upp temat om unga flickor från ursprungsbefolkningen som dör, våldtagna och misshandlade. Men det blir undangömt, man talar inte om det, det blir ingen nyhet. Förra året hade vi ett möte med 20 unga kvinnor från Chaco med syfte att lära dom att försvara sina rättigheter, och vi hoppas på ett möte detta året också. Det är ett förslag, för att de ska kunna åtnjuta de juridiska instrument som finns för att dom ska försvara sig."
Enligt Ofelia så beror det många gånger på de ansvariga poliskommisarierna vad som händer med fallen i Rosario. Oftast bryr de sig inte ens om anmälningarna. Det blir dock annorlunda när anklagelserna presenteras för statliga instanser som Secretaría de Derechos Humanos o la Defensoría del Pueblo. "Diskirminationen är inte större mot män än kvinnor när det kommer till att vara annorlunda. Man blir diskriminerad för att man är annorlunda, för att man inte talar spanska bra. Skolan jobbar för att motverka detta, jobbar för en interkulturell skola och kultur. Här gav staten oss 2 anställningar och det finns 40 icke-ursprungslärare. Detta är den ojämnlikhet som finns inför lagen. Det är inbäddat i den statliga apparaten jämtemot ursprungsbefolkningen. Vi ber staten om anställningar för lämpliga lärare men istället anställer de icke-ursprungsfolk. Vad ska man säga?"
Alfredo är qom-lärare och talar om samma diskrimination som Ofelia Morales. "Vi ber departementet om allt för att barnen ska ha en bra utbildning, och för att dom inte ska råka ut för samma saker som våra familjer råkade ut för. Vi ber regeringen att skapa fler jobb, vi sätter betyg, fixar med ansökningar men vi får fortfarande inget svar. Egentligen borde alla docenter på skolan vara tobas. Denna skolan är den enda kunskapen och erfarenheten i detta land och den enda i detta område."
Ofelia och Alfredo är också överrens om att toba-barnen inte har tillgång till nöjesställen så som dansställen, dom blir helt enkelt nekade inträde. Och grannarnas motstånd väger tyngre än möjligheten med att bygga nya boenden i Travesía och Almafuerte. "Det är en förföljelse som smärtar oss mycket. Om vi skulle diskriminera någon skulle vi inte talat spanska, vi talar det för att vi lärt oss att samleva."
Miguel Medina vittnesmål
Miguel Medina är president för ett arbetskooperativ i toba-samhället i Travesía y Almafuerte. Han deltar även aktivt i ett ministerie skapat i samhället som håller på med ett byggprojekt för nya bostäder som startades av Fundación Madres de Plaza Mayo. Det ska bli 490 boenden, majoriteten kommer att vara för ursprungsbefolkningen. Det var Hebe de Bonafini som presenterade projektet för en tid sedan, det finansieras av den nationella regeringens fonder. Men för tillfället verkar inte konkretationen från Rosarios sida fungera. Med möjligheten av uppbyggnad av flera nya bostäder har grannar höjt sina röster mot projektet. För Medina är detta en handling av diskrimination "Just nu håller vi på att arbeta med markfrågan. La Sub Comisaría borde vara till samhällets tjänst, men arbetar isolerat. Dom anhåller oss med vilken anledning som helst. Men just nu har vi mer problem med grannarna än med polisen. Dom är mycket irriterade på utbyggnaden av byn vilket ger oss problem. Dom har gjort propagandaflygblad och talat bakom våra ryggar. Vår dröm är att pådessa marker skapa ett bra samhälle som skulle lösa många problem."
Grannarnas respons, genom Concejal Boasso, är att bygga 169 nya boenden. Problemet är, enligt Media, att toba-familjerna är fler än 300 till antalet och familjer som inte tillhör detta samhället men som bor i området är ytterligare 80 stycken. "Det som grannarna vill är att man inte ska göra över 400 boenden, utan bara 169. Familjerna som skulle hamna utanför skulle bli flyttade till andra områden. Idén är att befolkningen inte ska vara så stor. Men vi, som samhälle har en väl förberred komission med juridiska personer och genom dessa arbetar vi med la Fundación Madres de Plaza de Mayo, som tillsammans med samhället föreslår att göra 490 boenden, även för icke-ursprungsfamiljer. Dom bor här för att dom vill vara med oss och dom skulle anpassa sig till vår kultur.
"Idén med detta projekt är att alla nationella, provinsiella och kommunala organ ska dra sitt strå till stacken. Ansvariga för bygget är la Fundación Madres de Plaza de Mayo och samhället, genom ett nationellt program. Kommunen är med i planering och när det kommer till inrastruktur" förklarar Medina. Utan tvekan är det största hindret grannarnas motstånd mot projektet. "Vi vill komma överens med dom, vi kan inte lämna någon familj utanför. Vi har bott här tillsammans i mer än 30 år. Många jobbar även i byggbranschen, köper och säljer återvinningsbara material, det finns en arbetsmarknad och om man åker till den andra sidan, där det inte finns något kommer det att bli mycket svårare att livnära sig och sin familj" säger Miguel Medina.
Enligt vad enREDando har hört är ett av grannarnas argument problemet med osäkerheten. "Men varje hushåll och familj skulle vara registrerade. Grannarna är inte glada för de familjer som kommer från samhället. Men dom är emot allt, de säger att det inte spelar någon roll om du har ett fint hus eller en fin klänning, för det är bara på ytan. Inuti kommer dom att vara dom samma. Detta är diskrimination, trots stödet."
Toba-samhället tänker fortsätta med bygget trots dessa diskriminerande handlingar och protester. Projektet är förtillfället stoppat men genom kommunalledningen tänker de fortsätta frammåt. "Här kommer folket att bli registrerade av kommisionen. Husen kan inte säljas utan man kommer enbart att kunna göra en byteshandel med folk från samma samhälle, eller om det är en person som inte är av urspurngsbefolkningen måste samhället gå i borgen för denna. Men de kommer inte att bli sålda. Marken är inte heller möjlig att sälja, utan genom en juridisk person skulle vi bli ägare. Allt kommer att hållas inom kommissionen. Våra grannsamhällen säljer sina hus, och vet inte ens till vem. I det här fallet kommer det att vara annorlunda. Här kommer allt att vara kontrollerat för att vi är ett samhälle och alla kommer att veta allt."
Projektet kommer att diskuteras i kommunfullmäktige för att bli kodkänt, men Miguel tycker inte att det är något som borde diskuteras. "Vi vill att våra grannar ska förstå att man inte kan dela upp vårt samhälle, vi tillhör samma. I projektet kommer det att finnas en typ av mur, den kommer att vara grön. Det kommer att finnas tre eller fyra stora torg längs avenyn för att dela upp de olika kvarteren. Gränsen är Av. Travesía. Vi accepterar det, vi måste leva i ett samförstånd."
Osäkerheten är ett av huvudargumenten som dyker upp från grannarna när de vill motverka uppbyggandet av området. Ingen talar dock om de frånvarande grundläggande tjänsterna, om de skrangliga plåthusen som toba-folket lever i, om skräcken att bli bortflyttad från marken för att någon annan ska få den, det är marklotter som skulle innebära ett bra handelsavtal med hög lönsamhet. "Vi lider när det stormar, av skottlossningar, vi vet inte om de kommer att börja skjuta i husen, ibland finns det inte vatten, vi lider när det är varmt, när det är kallt, när det var polisiärt förtryck på grund av några kablar.. Vi befinner oss i en stad och behöver vissa tjänster. Vi befinner oss på gynnsam mark och detta är ett annat problem. Det finns en mark som är värd närstan 1 miljon dollar och även vi är medvetna om att platsen har ett högt värde pga av shopping och Travesía, som man håller på att göra om. Men vi kan inte tänka på den ekonomiska aspekten. Marken ska tilldelas samhället, och enligt lagen ska det inte vara en handlingsvara . När marken blir vår ska man inte kunna handla med den." Just nu är detta den största kampen för toba-samhället. Mark och tillgång till boende är rättigheter som ursprungsbefolkningen har och något som staten måste följa. "Utan mark existerar inte vårt samhälle. För oss är marken inte en handelsvara, utan det är vår överlevnad."
Flera artiklar av: enREDando