Förbjudet att svänga till höger
Folket i Bolivia gör motstånd mot den intoleranta högern i landets rikaste region. Händelserna, som har sitt ursprung i en massaker då 19 bönder dödades och mer än 100 försvunna i Pando, är inte isolerade. Journalisten Miguel Ferrari och docent Juan Pablo Angelone analyserar denna konflikt inom ramarna för den aktuella situationen i Latinamerika. Tio tankar för att förstå sammanhanget mellan Bolivias kamp och Latinamerika.
Källa: Comunidades en Red
Situationen i Bolivia karakteriseras i första hand av det övertygande resultatet i folkomröstningen som hölls den 10 augusti. Den nuvarande presidenten och aymaraindianen Evo Morales fick 67% av rösterna och i och med detta följde de våldsamma händelserna, plundring och blockader som, en månad senare, ledde till massakern i departementet Pando. Den utfördes av paramilitära grupper som lyder order från separatistiska prefekter i den östra delen av Bolivia. Händelserna är en del av den politiska situationen i Latinamerika som utmärks av progressiva regeringar och upproren bland sektorer inom extremhögern. De leder oss in på två analyser av denna aspekt.
Å ena sidan den erkände journalisten Miguel Ferraris analys. Han leder radioprogrammet "Hypotes". Å den andra docenten och politiske forskaren Juan Pablo Angelone. Utifrån deras analyser från det journalistiska respektive det akademiska området lösgör sig några element som är nödvändiga att beakta: kritiken mot statens ingripanden i den ekonomiska politiken, övertagande av naturresurser som vatten, jord och gas samt högerns nya strategier i syfte att fortsätta dominera ekonomin och politiken. Detta sker i ett Latinamerika som genomgår processer där demokratiska regeringar försöker, ibland på förtäckta sätt, bevara en viss självständighet gentemot den imperialistiska politiken.
Det är inte en slump att högerns våldsamma uppror i den s k Halvmånen i Bolivia sker samtidigt med "landsbygdskonflikten" i Argentina och även med kritiken från medel- och överklassektorer i Venezuela som anklagar Hugo Chávez för att vara diktator, medan de själva stödjer privata intressen och de som skulle stå bakom en kupp inom massmedia. I vilket fall som helst, men med tydliga skiljelinjer, kan man se en komponent som är densamma: förkastandet av en politik som verkar "osympatiska" för sektorer med kraftigt ekonomi och som att deras rikedomar och privilegier kan påverkas av ett blygsamt men – i fall som det argentinska – nödvändigt, statligt ingripande.
I Bolivia har regeringen Morales, till skillnad från andra, tydligt markerat vilken väg regeringen slagit in på: försvaret av ursprungsbefolkningarnas rättigheter och nationalisering av naturresurser. Detta ogillas av sektorer med kopplingar till den bolivianska, djupt rasistiska högern. De tvekar inte att kränka de mänskliga rättigheterna och undvika att erkänna legitimiteten hos en demokratisk regering, som valts med brett stöd av den bolivianska befolkningen.
Den återuppståndna högern har för avsikt att, till priset av folkets hunger, stärka sina intressen och ger en tydlig av ett Latinamerika rikt på naturresurser som är vitala för den neoliberala kapitalistiska modellen som i sin tur underhåller de imperialistiska länderna. Komplexiteten i det latinamerikanska sceneriet får betydelsefulla dimensioner i varje land, vart och ett med sin historia och sin kultur vilket påverkar vilka politiskt och socialt uppkomna ekonomiska konflikter som presenterar sig. Men de som har mest vill ha mer och de som har minst kämpar, med livet som insats, för att ta tillbaka det som tagits ifrån dem.
Flera artiklar av: enREDando