Colombia: Vad satsar indianerna
PERIPECIAS
Om vi skulle välja ut en av de grundläggande rättigheterna för att kunna förstå problemen med etnisk-territoriella grupper (svarta och ursprungsfolk) och bönder i Colombia, är det tveklöst territorium.
I nära anknytning till rätten till territorium finns andra rättigheter som också har stor betydelse för den sociala och politiska utvecklingen hos dessa människor: 1) kulturell identitet, 2) regeringen 3) möjlighet att utfärda egna regler för styrning och 4) självständighet vad gäller beslutsfattande i frågor som har med deras liv som folk att göra.
Denna text vill hjälpa dig att förstå dessa rättigheter, som ursprungsfolken i dag med stor intensitet kräver, Minga försvarar inte bara sin egen framtid utan även deras bröder i bonde- och den svarta befolkningen. Ursprungsfolken opponerar sig mot den gällande ekonomiska, rättsliga och politiska ordningen i landet, som etablerats av republikens president och som leder till att man underlättar för de glupska transnationella intressena, som kommer för att ta över resurser från fäderneärvda landområden. Ursprungsfolken visar på orsaken till att det finns så många fattiga och utslagna i området.
1. Territorium är det begrepp som knyter det materiella livet till det andliga hos ursprungsfolken. Här hittar vi ett bra exempel på vad det innebär att ha en holistisk syn på världen, i vilket gränsen mellan de ekonomiska, sociala, religiösa och politiska aspekter är dåligt definierad.
Detta är kärnan till alla de spänningar som finns mellan ursprungsfolken, de svarta och bönderna å ena sidan och miljöaktivister, nybyggare, handlare, boskapsfarmare, gruvarbetare, oljebolag och icke-statliga organisationer, narkotikahandlare och beväpnade grupper å den andra. Naturligtvis har det också varit den främsta källan till meningsskiljaktigheter mellan dessa grupper och staten.
Människors politiska och sociala utslagning beror på okunskap om deras rättigheter, det mindre värde som tillägnas deras ekonomiska system, rasdiskriminering, förnekande och misskreditering av deras identiteter. Även de många angrepp och förolämpningar som deras institutioner, kulturer och världsbilder har blivit utsatta för har haft det allmänna ändamålet att underminera deras naturliga rätt, som är av historisk karaktär, till det territorium i vilket de är bosatta. Syftet har alltid varit att göra det lättare att beröva dem deras territorier.
Sedan 1970-talet, och just på grund av deras aktivism, började ursprungsfolken bli synliga på den nationella scenen och folkens kunskap, beteende och andlighet började hedras. Deras bidrag till att områden med stor biologisk mångfald bevarades blev mer och mer tydligt.
Men deras kulturella logik i hanteringen av territorierna har fortfarande många fiender, inte bara för att den ger signaler om alternativa försörjningsmöjligheter, utan även för att det i deras områden finns strategiska resurser för marknadsekonomiernas tillväxt.
Det är ingen tillfällighet att den rörelse som vuxit fram bland ursprungsfolken i Colombia har gjort det genom kampen för att återvinna deras livsrum. Allt började, då i början av 1970-talet, med indianerna i Cauca. Ursprungsfolken i andra delar av landet och bönder från böndernas nationell förening , ANUC, följde dem senare i den mer omfattande kampen för mark.
2. Tillsammans med territoriet är kulturell identitet ett annat av de viktiga begreppen för att förstå livet för etniska territoriella folk. Den har varit ett av de grundläggande verktygen för det kollektiva försvaret av territorier, eftersom i den kulturella identiteten finns de etiska och filosofiska grunderna som legitimerar de territoriella rättigheterna. Att dela innehåll och erfarenheter är det primära band som binder ihop ursprungsfolkens gemenskaper med syften och ömsesidig förståelse.
För territoriella etniska grupper blir kultur (1) allt viktigare för social stabilitet, även för olika former av regeringar, likaså som för att vårda deras föreställningsvärld och andliga kreativitet, för att kunna tänka sig ett liv i framtiden, för att hantera föränderliga situationer, för att hävda sina territorier, för att stå emot fiender, angrepp och alla former av rasdiskriminering och social utslagning i Colombia.
Att lyfta fram sin egen kulturella identitet och inneha en märklig och bevarande relation till territoriet, är viktiga aspekter för att bygga upp kapaciteten för territoriell kontroll. Å ena sidan motverkar den följderna av den ekonomiska liberalismens vision, som nu återigen växer och enligt vilken ursprungsfolkens och de svartas kulturer, som inte drivs av marknadens produktion som syftar till vinst, intäkter och ackumulering, och som anser att deras sätt att leva hotar utvecklingen i samhällena. Och å den andra förstärker den dessa människors etiska koder (solidaritet, ömsesidighet och respekt för naturen), som intrånget från markandens ekonomi och värderingar tidigare försvagat.
3. Egna regeringar som utformas och struktureras för att inrikta sin politik på sådant som de kollektiva insatser som är viktiga stunder i bildandet av ett politiskt subjekt, utan vilken skulle det vara svårt att tänka sig ett självständigt liv.
4. De etniska och territoriella folken har egna rättigheter av historisk karaktär. Dessa rättigheter föregår upprättandet av Republiken Colombia. Låt oss se:
Flera regioner i Afrika har varit demografiskt förstörda av slavägare. Det uppskattas att under två århundraden av slavhandel (andra halvan av sextonde århundradet till mitten 1800-talet), fördes till Amerika mellan 18 och 25 miljoner afrikaner, med syftet att de skulle användas till arbete i gruvor, jordbruk och hamnade så i den Nya Världen. Med våld "drogs" befolkningen från deras territorier.
Ursprungsfolken, utöver den demografiska katastrof den europeiska erövringen och koloniseringen förorsakade, förlorade även sin frihet och sina territorier. Vi kommer aldrig att få veta exakt hur många människor och folk som försvann pga. denna barbariska erövring. Vad vi vet är att erövringslogiken arbetat för att beröva indianerna, och senare även de svarta, på deras språk och religioner, deras frihet, deras identitet, deras rätt att bestämma över sitt eget öde. Det som stod på spel under erövringen och koloniseringen av Amerika var att beröva indianerna deras egendom, förmögenhet och territorier.
I båda fallen handlade det om främmande erövrare som kränkte folkens rättigheter. Det var tänkt att den emanciperande kamp, som ledde till Colombias självständighet, skulle eliminera vinnarens Rätt till Erövring (2) samt att de besegrades mänskliga rättigheter skulle återställas. Upprätthållande av Creolers Rätt till Erövring, Creoler = ättlingar till erövrarna, öppnade vägen för att de erövrade, kränkta och exproprierade folken som med all rätt startade sin kamp för att återställa sina rättigheter, bland annat den som berör territoriet.
Trots att republikens första legislatur snart var en verklighet hade den inte minsta antydan till att vilja återupprätta de svarta och ursprungsfolkens rättigheter. Därför började även de, på ett informellt sätt, skapa sin egen rättsliga. De beväpnade sig med filosofiska argument för att upprätthålla legitimiteten och lagenligheten i sina krav och samt att berättiga deras kamp för återupprätta alla deras rättigheter och att stötta upproret.
Trots retoriken i de officiella talen, har staten aldrig visat en vilja att erkänna ursprungsfolkens och de svartas jurisdiktion, eftersom det skulle betyda att se över den utestängande nation som vi har.
5. De svarta och ursprungsfolken begär inte omöjliga saker, inte heller oacceptabla, vad gäller rättigheter. De kräver en acceptabel självständighet som tillåter dem att behålla kontrollen över ekonomiska, sociala, kulturella och naturligtvis även politisk och rättslig kontroll inom deras territorier. Den colombianska konstitutionen från 1991 öppnade dörren för att göra det möjligt att en nation där även svarta och ursprungsfolk kan komma i åtnjutande av dessa territoriella autonomier. Motståndarna till en mångetnisk nation bedriver inte rent spel när de påstår att om den skulle bli verklighet skulle den colombianska nationen upplösas.
Det är just det motsatta: att ignorera kraven på självständighet för etniska grupper och upprätthålla den sociala utslagningen, bidrar avsiktligt till den organisatoriska splittringen av dessa folk och uppmuntrar till fragmentering av deras territorier. Det skapas så en atmosfär av oenighet som hotar den nationella enigheten, något som flera av världens regioner upplever, med etniska uppror och revolter mot utslagning som resultera i att regeringarna likaväl som staterna kan störtas.
6. Territorium, kulturell identitet, egen legislatur, självstyre och autonomi är centrala kategorier på den politiska dagordningen för de svartas och ursprungsfolkens rörelser. Dessa nära förbundna kategorier är avgörande för dessa folk när de konfronteras med sina motståndare. Mycket av den politiska historien om etnisk-regionala organisationer har att göra med de insatser och strategier som syftar till att ge innehåll till dessa kategorier så att de kan tillämpa dem i sin kamp.
En nära sammankoppling av dessa kategorier är dynamisk. Förändringar i en av dem leder till förändringar i den andra. Men de mest betydelsefulla förändringar som har gjorts är de som berör territoriet, vilket sedan erövringstiden fram till våra dagar har genomgått förändringar
Dessa förändringar har påverkat förhållandet mellan de svarta och ursprungsfolken och deras livsrum (där man arbetar, lever samt där de sociala relationerna och gemenskaperna byggs och existerar) och även deras kulturella identitet. Men det var just de territoriella förändringarna som också drivit fram förändringar hos dessa folk, genom att utmana till organisering, ta upp riktlinjer och strategier för att bibehålla, återställa och även försöka få tillgång till nya territorier. Kampen för territorium har varit den drivande kraften bakom deras kamp. Intensiteten och uthålligheten i deras kamp om territorium kan förstås utifrån denna.
7. Hur är det då med bönderna? I en tid då de fyra grupperna i Nayaområdet (nasaindianerna, afro-colombianer, bönder och esperara siapidaara indianerna) kämpar entusiastisk för att upprätthålla ett gemensamt territorium debatteras möjligheten att ge bönderna status som etnisk grupp. Så gjorde man i vissa regioner i Mexiko (Chiapas) och Guatemala, där striderna har lett till att bönderna är definierade som en etnisk grupp, vilket resulterat i att kulturella och etniska gränser överlappats i syfte att nå enighet.
I Cauca, pga. regionens etniska karaktär och kampens utveckling, finns villkor som gynnar det politiska perspektiv som suddar ut etniska uppdelningen. I själva verkligheten har ursprungsfolkens kamp i denna region gjort att man förenat sig med bönder, svarta och mestiser, inte bara pga. behovet av mark, men också av en växande identifiering med ursprungsfolkens politiska strategi och kultur, framför allt, en identifiering med kampen som CRIC har utvecklat. För sin egen del upptäcker ursprungsfolken i de svarta och mestiserna en underliggande tanke och en kulturell identitet som, trots sina olikheter, inte behöver vara motsägelsefull utan tvärtom kan berika varandra.
Dessa metoder, den kulturella och politiska blandningen (3) visar vägar för att minska spänningarna och polariseringen mellan grupper, samtidigt som leder till att, med demokratiska principer och ansträngningar, man tillsammans kan bygga ett gemensamt politiskt och socialt projekt. Man skall inte glömma att ursprungsfolkens tidiga kamp, och kampen bland indianerna i Caucaområdet i det senare skedet av mobiliseringen, har växt fram och fått näring av böndernas kamp för territorier. Identifiering och solidaritet mellan nasaindianerna i CRIC och ORIVAC och med sockerrörsarbetarna är ett exempel på det.
Vi har ett stort ansvar i kampen för att försvara av de svartas, ursprungsfolkens och böndernas territorier, men också av den fantastiska biologiska mångfald som finns i dessa områden. Solidaritet med naturen och erkännandet av medkänsla (som förmågan att känna med andra varelser som vi delar livet på vår jord med), är delar av en traditionell etik som vi anser bör bibehållas och föras vidare till kommande generationer av folk som bor i skogar, dalar, berg och floder i Colombia, för att det gröna inte skall försvinna från vårt land.
I den nuvarande regeringens officiella diskurs, med Uribe Velez i spetsen, finns som bekant det envisa syftet att minska och förenkla jordbruket i Colombia. För president Uribe finns det inga fattiga bönder och markägare. Hans tal täcker inte de sociala sektorer som differentieras av deras kulturer och deras ställning i den sociala strukturen. Därför har politisk mobilisering till försvar av rättigheter negativa konnotationer, jämförbara med åtgärder som syftar till att destabilisera läget, eller åtgärder som främjar terrorism.
Tyvärr har det våld som följt i demonstrationernas spår präglat landskapet och hettat upp stämningen. Ingen tvekan om att jorden är mycket viktig, speciellt nu när man försöker säkra den innan alltihop blir till etanolfabriker. Och med stor sannolikhet kommer regeringen att tilldela det ett betydande antal hektar. Men det har kostat liv. Den högsta kostnaden har varit att (förhoppningsvis tillfälligt) lämna bakom sig ett sätt att bygga upp en social rörelse genom mobilisering. Det var en tid då marschen till Cali genomfördes, men denna borde ha varit början och inte slutet på mobiliseringen. Många av oss kommer att delta eftersom det ännu inte är slut på politiken. Kämparna kan vila.
Anmärkning:
(1) Kultur, förstås här i antropologisk bemärkelse, som alla andliga och symboliska processer genom vilka social struktur förstås, reproduceras och omvandlas. Därför inkluderas alla processer för produktion av mening och betydelse och olika sätt att leva, tänka och uppfatta vardagen.
(2) Ferdinand och Isabellas krig mot araberna, kallades "Den spanska erövringen" och var en förlängning av de kristna korstågen som genomförs av det katolska Europa mot den muslimska världen, som hade ockuperat "helig mark". Kriget mot araberna kunde inte vara mer oförsonliga: det var ett "rättfärdigt krig" mot otrohet och barbari. Denna anda av korståg mot "otrogna och barbarer" åtföljde de spanska erövrarna till Amerika. Förlorarna miste alla sina rättigheter. I deras ställe kom att erövrarens rätt. Även Rom gjorde så och innan dess likaså Alexander den Store.
(3) Vid rasblandning handlar det om en identifikation med ett politiskt projekt. Är raka motsatsen till de traditionella nationalistiska projekt som såg avskaffandet av den mångfald av identiteter genom rasblandning, som en förutsättning för att grunda moderna nationer, eftersom identiteterna sågs som försening av utvecklingen.
Publicerad i Peripecias, den 22 oktober 2008 och i Servindi den 21 oktober 2008
Flera artiklar av: Efrain Jaramillo Jaramillo, PERIPECIAS