Effekter av det sexuella våldet
Guatemala. Så utbildades soldaterna, de tränades i att förstå hur de skulle krossa gerillan genom att skända kvinnornas kroppar, ta ifrån dem deras heder och befläcka deras värdighet för att provocera fram att de stöttes ut från sina familjer och sin by.
Den 2 april 2013 är ett minnesvärt datum eftersom denna dag lade tio ixilkvinnor (ett urfolk, ö.a.) inför en domstol fram sina vittnesmål om sexuella övergrepp som de utsatts för av soldater ur Guatemalas armé, när dess högste chef var Ríos Montt, vars advokater försäkrade att sådana uppgifter "inte är bindande" i den rättegång angående folkmord som pågår mot denne general.
Det som sades av Magdalena, av Ana, Juana, Carmen, av alla dessa, är mycket avslöjande: "de våldtog mig i tre dagar på militärförläggningen", "de våldtog min tolvåriga dotter", "jag blev våldtagen av tjugo militärer", "de våldtog min mamma också", "de tog av mig kläderna och lämnade mig naken", "de våldtog mig fast jag var gravid", "de stoppade en trasa i munnen på mig och började våldta mig, jag vet inte hur många de var, jag förlorade medvetandet..."
Om sådant ägde rum under flera dagar, på militärförläggningarna eller i de förvar som militären ordnade (kyrkor), kan det inte anses som enstaka övergrepp av några soldater.
Trots språksvårigheterna mellan ixil och spanska, visar vittnesmålen att sexuella övergrepp tillämpades systematiskt av militären - enligt order från Ríos Montt - samme man som lade upp strategin för att "utrota gerillan".
I denna rättegång rörande folkmord och brott mot mänskligheten visar man den ideologi som uppmuntrade till fruktansvärda brott (tortyr, sexuella övergrepp, förnedrande behandling, nedbränning av hus och människor, etc.): "sett indian, indian död", "kvinna fängslad, kvinna våldtagen".
På detta sätt utbildades en armé, den fick lära sig att krossa gerillan innebar att skända kvinnornas kroppar, att frånta dem deras värdighet och heder för att provocera fram att de stöttes ut från sina familjer och från sin by.
Det bör alltså påvisas för de anklagade militärernas advokater att även om de sexuella övergreppen och den förnedrande behandlingen av kvinnor ägde rum i ixilfolkets olika byar och kommuner, handlade det inte om olydnad från soldaternas sida.
Det visar på ett systematiskt handlingsmönster från militärens sida, detsamma som inte bara hade för avsikt att utrota gerillan, utan också att trycka ner och förödmjuka kvinnor, stämpla dem för resten av livet.
Samtidigt som man inser modet hos dem som talar, går tankarna till förövarna, vilka varken var galna eller efterblivna, utan helt enkelt soldater tränade för att förstöra kvinnorna, folkets innersta kärna.
Marta Casaús, sakkunnig i denna rättegång, förklarade att övergreppen på kvinnorna dessutom är uttryck för rasism "de mest dramatiska och skrämmande är avhumaniseringen av kvinnorna, eftersom man förtingligar och förringar dem."
Sexualbrotten som utfördes mellan 1982 och 1983 i ixil-folkets område är viktiga i denna rättegång eftersom de inträffade när man i Guatemala införde en politik få slut på oppositionen, den s k "inre fienden", och kvinnorna - just på grund av sitt kön - våldtogs som ett sätt att misshandla dem.
Men samtidigt också deras döttrar och söner och deras makar, deras by och deras folk. Den Internationella Krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien har från 1995 visat på implikationerna av sexuellt våld i väpnade konflikter.
---------------------------------*Rosalinda Hernández Alarcón är mexikansk journalist, baserad i Guatemala, ledarskribent, medarbetare i organisationen La Cuerda, en av grundarna till ett nätverk för journalister i Centralamerika. www.argenpress.info
Flera artiklar av: CIMAC