Det var inte en 24 mars som de tidigare
LatiCes översättare: Fanny Stenberg
Argentina. Det var inte en 24 mars som de tidigare. Det fanns många orsaker till att folket i Argentina på nytt gick ut på gatorna för att protestera. Å ena sidan, var det den klassiska demonstrationen på grund av minnesdagen (Day of Remembrance for Truth and Justice), en ny årsdag för ett av de mörkaste kapitlen i Argentinas moderna historia. För att hålla minnen vid liv krävs påminnelser, och ännu en gång såsom under tidigare år gick folket ut för att säga "Aldrig mer!".
Men 40-årsdagen av den senaste statskuppen visade upp flera nyanser än vad tidigare årsdagar har gjort. Å ena sidan sammanföll den ironiskt nog med statsbesöket av USAs president. De stora mediabolagen verkade inte vara särskilt intresserade av att fräscha upp det kollektiva minnet. Istället fokuserade de på vad Obama gjorde och rapporterade om hur Obama träffade unga universitetsstudenter, dansade tango och besökte Bariloche. För en oinsatt tittare framstod det som att det inte fanns något viktigare att informera om. Den största ironin i det hela var Obamas medverkan i de officiella ceremonierna i Buenos Aires, där han bland annat kastade blommor i Río de la Plata för att hedra offren från Plan Cóndors dödsflygningar. Ironi är ett för svagt ord för sådan cynism.
Andra orsaker som fick folket att gå ut och demonstrera är de stora förändringar som har införts av den nya högerregeringen som leds av Mauricio Macri. Hundratusentals statligt anställda har fått sparken och det med sämsta tänkbara villkor, priserna för grundläggande service såsom elektricitet och kollektivtrafik har ökat trefaldigt från en dag till en annan, sociala hjälpprogram har dragits in för de fattigaste, sättet som landets allmänna säkerhet sköts på har förändrats och visar på tendenser mot en mer repressiv hållning, statens arbete för mänskliga rättigheter har börjat nedmonteras och betalning av skulder till gamfonderna (Vulture Funds) sker, vilket medför extremt dåliga villkor för landet. Dessa är bara några exempel på den nya regeringens systematiska arbete för att skydda de stora bolagen och kapitalet, vilket innebär att de därmed omintetgör de processer som skapades under 12 år av den tidigare regeringen.
Det var de här omständigheterna som fick folk att återigen bege sig ut på gatorna, och jag liksom flera andra utlänningar gick dit för att förena våra röster med de från vårt grannfolk. Uppslutningen var massiv, tusentals personer fyllde de tre största avenyerna, vilka alla sammanstrålar på det historiska Plaza de Mayo. Det var så mycket folk, att vissa grupper fick lämna torget för att ge plats åt nya organisationer, så att de också skulle kunna protestera, något som endast möjliggjordes tack vare att det var så bra organiserat. Stadens centrum framstod som väldigt litet när flodvågen av människor med flaggor, flygblad, trummor och slagord samlade sig för att förena sina röster till en gemensam röst för folket. En enda tv-kamera var närvarande. Det var däremot många civilsamhällesorganisationer som deltog denna historiska dag. Förutom politiska grupper var det bland annat även många fackföreningar och organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter på plats. Liknande demonstrationer ägde rum över hela landet.
Det finns även ett annat meddelande som handlar om mer än tillbakagången som Macrismen medför, cynismen med Obamas besök, det eviga kravet på rättvisa och skyddet för de mänskliga rättigheterna. Det meddelandet är att samhället är organiserat och folket inte känner fruktan för att gå ut på gatorna och försvara det som hittills har uppnåtts, att visa sina åsikter och att låta de som har makten veta att trots allt som de vill uppnå med sitt falskspel, så är folket där och kommer att fortsätta att vara där för att konfrontera dem. Utan tvekan var det inte en 24 mars som de tidigare.
Flera artiklar av: Leonardo Paller