Coronavirus: Hur sex latinamerikanska länder drabbas av det (I)
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach
Betraktelser om hur sex latinamerikanska påverkas av Coronavirus. Anteckningar utförda av CLACSO:s (Socialvetenskapens Latinamerikanska Rådet, övers. anmärkning) Arbetsgrupp om Emancipatorisk Feministisk Ekonomi: Några inledande frågor inför debatten. Paraguay, Colombia, Mexico, Ecuador, Guatemala, Costa Rica och en gemensam oro: Politiken, samhället och pandemin.
Paraguay
Här liknar den här pesten Lernas Hydra, det mytologiska monstret som lät två stycken huvud växa för varje avhugget sådant. Denguefeber, Coronavirus, andra luftvägsinfektioner och diverse parasitrelaterade åkommor, alla är sjukdomar som i slutändan drabbar de fattigaste befolknings skikten hårdast och utgör en arbetsbelastning för de kvinnor som måste ta hand om de sjuka.
Paraguays regering har vidtagit isoleringsåtgärder så fort man identifierade de första fallen, vilket så klart inskränker folkets demonstrations möjligheter. Ett exempel är att Lantarbetarnas Nationella Federationens traditionella, årliga demonstrationståget som skulle ha ägt rum i dagarna blev inställt tillsvidare. Men i rättvisans namn måste vi erkänna att regeringen sköter sig någorlunda bra när det gäller att hantera epidemins kris.
Oberoende från på vilket sått varje enskild regering hanterar sina åtgärder mor pandemin borde en kritisk analys av nuvarande situation fokusera på följande punkter:
a) Krisens ursprung: Pandemier brukar inte uppstå självmant. Spridningen är en av konsekvenserna av den produktionsmodellen vi så väl känner till.
b) Vårdarbetet: Hur fördelas ansvaret i krissammanhanget?
c) Ömsesidigt beroende: I vilken mån stärks eller försvagas solidariteten olika socialgrupper emellan av krisen, t ex ungdomar och äldre emellan?
d) Ekoberoende: Detta för oss tillbaka till punkt a). Hur länge ska det dröja innan vi erkänner att det som sker oss som art hänger starkt ihop med det vi gör med naturen?
e) Fattigdom: Isoleringsåtgärderna är berättigade från en epidemiologisk synvinkel men de måste omvärderas när det gäller fattigdomsförhållanden p g a : 1) Medför diskriminering 2) Att åtgärdernas genomförande blir oerhört svårt i o m trångboddheten och obefintlig tillgång till dricksvatten, avloppssystem och riskfri sophantering.
Det i situationer som denna vi måste återinföra rollen som det offentliga forumet ska ha och som marknadens utsaga försöker minimera. Ypperligt tillfälle för att avslöja för allmänheten marknadens tillkortakommanden och dess modells kris. Ett exempel: Läkemedelsindustrins första reaktion blev att chockhöja priset på handspriten i gel form. Efter ett antal anmälningar från allmänheten blev högerregeringen tvungen att prisreglera produkten i fråga.
Colombia
I ett scenario där sociala ledare mördas och regeringen är anklagad för korruption blev Coronaviruset dess bästa bundsförvant.
Det pågår en utbredd debatt kring sjukdomen denguefeber: 16 människor dog p g a det förra veckan.
Siffran avslöjar att den av neoliberalismens genomförda privatisering av sjukvårdssystemet inte kan hantera sjukdomar som funnits länge. Bl a ifrågasätter man att trots att Coronaviruset har spridning som är långt mindre än denguefebers har alla media valt att sätta fokus på det första och att inrätta telefontjänster för upplysning samt sanitära informationsguider, samtidigt som Denguefeber inte får någon uppmärksamhet alls.
Åt andra sidan, det epidemiska utbrottet sker just när presidenten Ivan Duque drabbas av stark kritik och misstroende angående sitt styre. Samhällets ifrågasättande är mycket starkt. Korruptionsfall där knarkmaffians stöd var avgörande för hans valseger och anmälningar om valfusk har avslöjats.
Det är i ett sånt läge som Coronaviruset blev ett kontrollmedel gentemot befolkningen. Under de senaste månaderna har ägt rum väldigt många massprotester som ifrågasätter regeringens legitimitet och som strävar efter införandet av offentlig sjukvård så väl som utbildning.
Colombias erfarenhet lär oss att pandemier kan gagna auktoritära regeringar i o m att de underlättar dessa att kontrollera, underkuva och tysta ner folket.
Mexico
Hittills finns det 40 bekräftade fall i landet. Rädslan sprider fortare än viruset. Utbildningssystemet i alla sina nivåer är stängd från den 20 mars till den 20 april. Det pågår en intensiv informationskampanj för att undvika att man uppfattar perioden som skollov. Många säger att Corona är de rikas sjukdom eftersom den drabbar bara dem som har rest utomlands eller dem som kommit i kontakt med inresta. Det förekommer många memes apropå beslutet om att temporärt stänga utbildningssystemet för att stoppa smittan. Alla memes har gemensamt att de påstår att det blir kvinnorna som får ta hand om barnen. Jag har även läst en undersökning som hävdar att de mest utsatta yrkesgrupper är : Kassörska, sjuksköterska, städare, frisör/frisörska … Flertalet av de som arbetar i dessa yrken, åtminstone i Mexico, är kvinnor.
Idag Gick jag till Costco (Stor amerikansk varuhus, övers. anmärkning) och såg att folk kommer ut med massor av konservburkar och fryst mat. Med all säkerhet kommer detta att slå hårt mot den lokala ekonomin och även mot folks hälsa eftersom varorna inte är färska och i naturtillstånd. Varuhusen införde ransonering av rengörings -och desinficeringsmedel för att undvika brist på dessa varor. En väninna från ett landsbygdssamhälle berättade nys för mig att det finns direktiv om att bara säja produkter till varuhusen och inte till kvinnliga, ambulerande, lokala försäljare.
Jag är väldigt bekymrad över att vissa kräver total social isolering utan att tänka på att vi inte har en lämplig infrastruktur som möjliggör att vi skansar oss hemma och är borta från arbetet. Jag tar ett exempel från mitt Universitet: Imorgon kommer vi att gå igenom vår teknologiska plattform och lärarnas teknologiska kunskaper som ett led i det beredskap som kommer att möjliggöra både undervisning och examina via internet för drygt 1.600 grupper.
Statistiken visar att landet befinner sig i våldets grepp eftersom flertalet våldsförövare förekommer i hemmet. Detta kan troligen medföra en ökning av våldet inte bara när det gäller en ojämställd fördelning av vårdarbetet utan även av rent fysiskt våld som en följd av isoleringen.
Frågan är då om det mexikanska samhället är i stånd att skilja mellan fysisk och social isolering för att kunna undvika negativa konsekvenser för de som redan är utsatta.
Ecuador
I Ecuador var det politiska klimatet komplicerat redan innan viruset dök upp. Idag den 17 mars vaknade vi upp med Undantagstillstånd och utegångsförbud kvällstid. Dagarna innan hade regeringen gått ut med ekonomiska åtgärder men nu har den backat p g a den sanitära krisen.
Vi har även börjat känna av effekterna av det sjunkande oljepriset som slår hårt mot landet. Jag bor i en liten by där grundrättigheter saknas och vi befarar en försämring av situationen men inte på samma sätt som i storstäderna. Vi känner oro för de gamla och de svaga. Läkarna viskar om att läget kan bli sämre och därför ska man stanna hemma. Hittills finns det 111 smittade personer och två dödsfall. Polisen kontrollerar utegångsförbudet som bara får överträdas i akuta fall. Saken är så att många inom befolkningen och i synnerhet kvinnorna, har informella sysselsättningar måste vi kräva hjälpinsatser där basmatvaror levereras hem till familjerna.
Ursprungsbefolkningens rörelse hade planerat demonstrationer som fick ställas in. Den sociala protesten orsakades av bristen på en nationell dialog om landets ekonomi som nödvändigt instans där befolkningsmassans väl beaktas och inte bara industrisektorn drar fördel av det. Inte nog med det blev folket upprörd över regeringens miljoninvestering i polisiär utrustning i syfte att förtrycka protester, för att inte tala om totalt överflödiga kostnader för nästan 3 miljoner USD för en påkostad isshow med många föreställningar under de föregående månaderna.
Regeringen har nyligen gett Undantagstillståndet klartecken. Detta väcker viss oro i befolkningen eftersom samtidigt har regeringen haft ett krigshetsande tonfall och har konsekvent nekat förekomsten av brott mot de mänskliga rättigheterna hos myndigheterna. Detta samtidigt som man spenderar miljoner på förtrycksutrustning och man drar ner budgeten för den offentliga sjukvården och utbildningen och så klart även för sociala program som motverkar och förebygger våld mot kvinnor.
Givet ovanstående kontext undrar jag hur vi ska som samhälle tänka när vi redan har tydliggjort det akuta med att behålla de offentliga välfärdssystemen. Vad kommer det att hända med dialogen kring ekonomin nu när det är företagarna och maktgrupperna som styr regeringen? Nu när de satsar på försäljning och privatisering av offentliga verksamheter och tjänster? De kallar det för "Omvandling till valuta"
| Tweet |
Flera: Nyheter