Utvecklingen som Peru förtjänar
LatiCes översättare: Hugo Kapplenbach
Alla länder förtjänar utveckling. Peru bör inte vara ett undantag. Trots detta, vissa politiker som lyckats bli valda, den ena efter den andra, har ägnat sig åt att göra vad som helst utom att bidra till landets utveckling.
I dagarna befinner sig Peru mitt i en storm av anklagelser för korruption inom områden så som sjukvården, utbildningen, arbetet och tryggheten för individen och inom välfärden.
Nyligen fick vi vittna ett fall där man upptäckte att en högt uppsatt tjänsteman, rådgivare inom regeringen i sjukvårdsfrågor, utnyttjat sin position för att sko sig ekonomiskt. Detta kunde stoppas tack vare några inspelade ljudband och vi väntar nu på resultatet av den rättsliga förundersökningen d v s om inte nu skandalen förpassas till glömskans dimmor och straffriheten gör sig gällande ännu en gång. Den lägliga branden i ett förråd son tillhörde sjukvården blev verkligen både suspekt och beklagligt. Många dokument förstördes där och många tyckte att dessa skulle ha kunnat utgöra bevis på många skumma affärer inom sektorn.
Nyhetsmedia tar upp just nu en rad anmälan om sambandet mellan sporten och utbildningssektorn, som har orsakat att respektive ministern kallats till Kongressen för utfrågning. Samtidigt haglar det med deklarationer från politiker om anklagelserna och det har förekommit vissa inspelade samtal som bevis för det ena och det andra, vilket tyder på att det finns mycket kvar att ta utreda. I programmet "A boca de jarro" (På kärnskotts avstånd) som sändes på TV midnatten den 2016-11-17 och vars värd är journalisten Christian Hudwalcker, gjorde den f d riksdagsledamot Daniel Abugattas häpnadsväckande påståenden om det som pågick inom utbildningssektorn, där nuvarande ministern har varit bekräftat i sin post sen den 31 oktober 2013. Men påståendena är samma han gjorde tidigare inför pressen: https://goo.gl/3DMp1p
Beträffande sysselsättningsfrågan är det sorgligt att se att man kräver bättre löner och mera jobb när i själva verket skulle Peru kunna skapa miljoner nya arbetstillfällen om man bara skulle bestämma sig för att uppmuntra industrialiseringen av jordbruket, fisk och sjöverksamheten och även inom andra sektorer så som boskapsskötsel, gruvverksamhet, etc. Men i stället envisas man i att fortsätta med exporteringen av råvaror och "commodities" utan att bry sig om att producera mervärde som i sin tur skulle göra att man måste t o m importera arbetskraft, varje gång man industrialiserar jordbruket och fiskproduktionen. Som sagt, detta skulle resultera i mera jobb, bättre inkomster för producenterna, skatteverket och transportbranschen samt ökad tull -och hamnaktivitet.
När det gäller socialtryggheten är problemet allvarligare. Sen år 1992 hamnade all pensionssparande hos privata förvaltare tack vare en minister inom dåvarande, korrupta regeringen. Idag är den allmänna uppfattningen att detta system inte värnar om medborgarnas bästa utan tjänar andra syften och det borde skötas av bättre händer. Den individuella tryggheten har tyvärr varit oerhört mycket missköt p.g.a. många olika faktorer, bl. a korruptionen inom myndigheten som har ansvar för den och polisstyrkornas ensidiga fördelning till förmån för gruvbolagen och utländska företag. Detta gör att gatorna står utan bevakning och att t o m enskilda inom poliskåren ägnar sig åt brottslig verksamhet. Frågan förtjänar en djupare analys och diskussion.
Men det vi verkligen vill betona är detta rika lands avbrutna utveckling. Landet har alla nödvändiga förutsättningar till utveckling men man har medvetet förhindrat den. Peru har guldproduktionen som en grundläggande faktor till utveckling. Om nu Perus Centralbank skulle köpa guld i tillräcklig mängd skulle det kunna utgöra stöd nog till en budget som möjliggör förbättringar inom sjukvården, utbildningen, sysselsättningen och tryggheten, både för pensionssystemet och individen.
Peru producerar 200 hundra ton guld per år i genomsnitt, utan att ta hänsyn till smuggling och den informella utvinningen. Landet rankas bland de fem största producenter i världen. Trots detta har landet en guldreserv på knappt 35 ton sen ett årtal tillbaka, eftersom Centralbanken inte köper mer. Perus nuvarande president vet mycket väl detta eftersom han var under många år anställd där. Han själv har sagt inför pressen att Peru borde köpa guld från producenterna. https://goo.gl/kcnP4Y
Centralbankens nuvarande VD sen 7 september 2006 (10 år), Julio Velarde, gör ingenting av saken. Vi tycker att detta är fel. Man låter bli det självklara i att köpa guld för att i stället prioritera inköp av utländsk valuta och "securities". Vi har pratat om det med den f d riksdagsledamot Roberto Angulo och jag tycker att det är riskabelt att göra så. Det är guldet som skulle utgöra det tillräckliga stödet till bättre budgetar och för skapandet av en bank som främjar och uppmuntrar producenternas industrialiseringsvilja genom förädling av råvarorna så att man ger produkterna mervärde, i stället för att man exporterar bara råvaror.
Emellertid, regeringsperiod efter regeringsperiod implementerar man sociala program som knappt möter landets akuta behov men sällan löser dem. T ex bibehåller man systemet med privata pensionsförvaltare som infördes 1992 och man skapar systemet Pension 65, i stället för att förbättra systemet i sin helhet, genom att stärka ONP och ta bort privata pensionsförvaltare.
Eller i stället för att skapa SIS, skulle den avgiftsfria sjukvården ha generaliserats och på det visset ha löst radikalt hela systemet i hela landet. Som det är nu finns det åtskilliga undersystem som har krånglat till ännu mer den hjälpen folk måste få. Korrupta anställda passar på och skor sig på det.
Vi håller på att skriva en serie artiklar som kommer att avslöja de sanna avsikterna många politiker har, samma politiker som får folk att rösta på dem genom bedrägeri, lögner, och vackra tal vars manus tillverkades av privata rådgivare på uppdrag av korrupta företag. Det är precis dessa företag som finansierar dessa korrupta politikers karriärer i syfte att positionera dem inom regeringen så att de fixar licenser och koncessioner åt dem. När samma politiker som innan valet vistades bland folket och skanderade löften till alla håll och kanter väl är invalda, gör precis tvärtom som de sa och skickar sina tjänstemän att genskjuta oss, samma tjänstemän som manipulerar ärenden och förskingrar dokument. I stället för att arbeta för sina väljares väl går dessa politiker företagens ärenden eftersom det var de som såg till att den eller den politikern blev invald och betalat för hela valkampanjen.
Alltså, Peru har allt ett land behöver för att utvecklas. Så har det alltid varit, men aldrig någonsin har en regering tagit ett beslut som inneburit en start mot det målet. Detta är inte ett jobb för ett enstaka ministerium utan ett gemensamt uppdrag för alla delar av regeringen och som leds av presidenten, en sådan som verkligen vill utveckla landet och inte som nuvarande som bara bibehåller det i ett slags kryogeniks tillstånd.
I en essä publicerad i www.doctrina.peruesmas.com har vi presenterat olika förslag om frågan. Vi har även meddelat olika tjänstemän om t ex ett förslag på en utbildningsreform (se www.holismo.peruesmas.com ). Likaså har vi föreslagit integrationsvägar för vissa sociala grupper som t ex personer med funktionshinder/nedsättning eftersom inom sådana grupper finns det personer med rätt kompetens, som kan driva verksamheten och vi har gästat många radioprogram för att ta upp dess förslag men det verkar som ingen lyssnar.
Det är p.g.a. allt detta som vi påstår att Perus utveckling hålls tillbaka med flit. De valda politikerna sviker sitt löften och ägnar sig åt att förtrycka folk som protesterar så som fackliga representanter eller studenter, hotar och sätter skäck i dem, fängslar dem.
Jag kommer att fortsätta kommentera frågan och skriva om den eftersom det är min plikt att göra det, inte bara som journalist utan även som medborgare, förälder och peruan som vill verka för landets utveckling.
----------------Flera artiklar av: Jorge Paredes Romero