Trumslag mot Centralamerikas gäng
LatiCes översättare: Jesper Carlström
Liksom 13 år sedan så hörs nu åter krigets trumslag mot de Centralamerikas norra triangels alla gäng och ligor, en av landets mest våldsdrabbade och ojämnställda regioner.
Den nya strategin presenterades av Honduras president, Juan Orlando Hernández, inför dess grannar Guatemala och El Salvador, och ämnar skapa ett transnationellt samarbete mot dessa gäng i mån om att stoppa det organiserade våldet som de opererar även utanför sina ursprungsländer.
Under ett besök i Guatemala den 5 augusti, med förhoppningen att befordra denna plan, så påpekade Hernández att för att kämpa emot brottsligheten är det viktigt med resurser, och att man i hans land hade skapat en skatt för att finansiera säkerhetsåtgärder.
Efter att ha anlänt till flygbasen Gualtemalteca, söder om Guatemala, anmärkte han att "de kriminella ligorna, i vissa fall kallade maras, har ett informationsutbyte och en synkroniserad gärningsplan sinsemellan, och att vi stater måste göra detsamma".
Statchefen preciserade dessutom att bland det första i hans förslag är genomförandet av order om anhållanden i vilket som helst av länderna i Centralamerikas norra triangel, oavsett vilken domstol som begärt den till att börja med.
Han tillade: "Vi är här tillsammans med säkerhets-, underrättelse- och försvarsenheterna. Vi har pratat med president Morales och vi tror att det är lämpligt med en första union mellan Guatemala, Honduras och, om möjligt, El Salvador för att tillgodose säkerhetsdelen.
Detta medan hans motsvarande värd, Jimmy Morales, tillkännagav att hans regering skulle jobba för att stärka de enheter med uppgift att försvaga ungdomsgängen.
De både ledande männen sågs under en träff på egendomen Santo Tomás, ungefär 55 kilometer söder om huvudstaden och under Guatemalas ägo. Deltog gjorde även säkerhets- och försvarsministrar samt, samt underrättelseauktoriteter från bägge länderna.
Under mötet gick man igenom protokoll och tidigare bilaterala överenskommelser med relation till diverse problematiker, främst den problematik relaterad till det underrättelsearbete utfört av GANSEJ och CAT, två grupper med fokus på säkerhets- och rättsarbete samt transnationellt bekämpande av de olika gängen.
Efter träffen bekräftade de till journalister att de skulle skicka vidare förslaget till El Salvador, så att de tre länder som utgör Centralamerikas norra triangel sammanför sina insatser och skapar en 'trinationell' styrka mot dessa grupper. Detta med hjälp av rättsmyndigheter, interiör- och försvarsministeriet samt underrättelsetjänster.
Honduras statschef sade följande: "Vi har tänkt att om den organiserade kriminaliteten har sina tentakler så rör den sig och utför operationer mot vårt folk utan att bry sig om gränser eller andra typer av barriärer, vi stater måste göra en gemensam insats, koordinerad och ytterligt effektiv".
Han underströk även att "i våra länders närliggande historia, så arbetar vi mer än någonsin med någonting nära oss, med konkreta mål för att ta fram någåt som alla våra byar kommer vinna på".
Detta medan hans partner i Guatemala försäkrade att det arbete som de båda regeringarna gjort för att bekämpa den transnationella brottsligheten redan skördat frukt sedan instiftandet av den interinstitutionella verksamheten Maya Chortí (Tarea Interinstitucional Maya Chortí).
Hernández rektifierade att "det har varit väldigt effektivt. Nu har redan den västliga delen av Honduras, som gränsar till Guatemala, slutat vara ett paradis för narkotikahandlare och medlemmar av den organiserade brottsligheten, som orsakade oss stor skada och ack så många dödsfall".
Idag och framöver
Den strategi som Honduras president har drivit fram sammanförs med politikens fasta hand tack vare konsulter, som sett till att den implementerats i vartenda ett av dessa territorier sedan 2003, som upplevde ett omfattande fängslande av tusentals unga troligts kopplade till gäng och maras.
Många av de då fängslade, av vilka många ej fått sina fall tjänligt prövade, sitter fotfarande i fängelsen vars överbeläggning leder till våld och ibland till och med avrättningar. Långt från att bidra till en omskolning för de fängslade, perverterar det dem allt mer.
Händelsen bakom var överenskommelsen som blev av under toppmötet mellan stats- och regeringschefer i Tegucigalpa i september 2003. Här blev gängen definierade som "ett hot mot stabiliteten, mer akut än vilken krigföring som helst: vanlig eller gerilla".
I enlighet med postulatet den 14 januari 2004, så avtalade El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua om att häva alla lagliga förhinder i jakten efter gäng- och maramedlemmar av vilken som helst nationalitet i hela Centralamerika.
Den 18 mars 2005 ingick också El Salvadors president Antonio Saca och Guatemalas president Oscar Berger en gemensam säkerhetspakt för att patrullera sin delade gräns och tackla de olagliga aktiviteter som försiggår.
Oavsett vad, så vädjade centralamerikanarna ved det tillfället till USA, som först stod emot, men sedan godkände sitt deltagande. Detta efter rykten om att en medlem av terroristorganisationen Al Qaeda, saudiaraben Yafar Al-Taya, befann sig på salvadoransk mark och knöt kontakter med maras där.
FBI:s motbevisning till trots, som försökte häva de påståenden som tidigare formulerats av den tidigare honduranska säkerhetsministern Óscar Álvarez, skapades i december 2004 en arbetsgrepp specialiserad i ligornas verksamhet. Dessutom så öppnades i februari året därpå ett litet regionkontor i San Salvador.
Efter loppet av ett decennium är den generella åsikten att utforskandet av nya transnationella metoder för att tackla gängen och maras ligger i USA:s hand, som efter att framgångsrikt ha omringat Mexico ämnar utöka sin gräns mot denna geografiska zon.
Kort innan resan till Guatemala, den 27 juli, sa den honduranska ledaren till journalister i Tegucigalpa att "man inte behöver vänta längre innan man tar språnget och genomför det som vi redan uppfattat som en regional lösning".
Han utryckte även att han skulle formalisera en förfrågan till USA så att de hjälper de tre länderna i detta initiativ, ett initiativ som enligt honom själv passar in utmärkt i 'Alliansplanen för välståndet av Centralamerikas norra triangel' (APP).
Han tillade: "Vi tror att det är fundamentalt att USA medverkar i denna satsning, eftersom en stor del av utvecklingen av dessa illegala aktiviteter beror på droghandeln, som efteråt omvandlas till detaljhandel och sedan utpressningar och övergrepp".
Oavsett vad, så befordrade Hernández APP under 2014:s andra termin. Detta på grund av den massiva utvandringen av mer än 60.000 minderåriga centralamerikaner, som godkändes av sin nordliga granne under den humanitära kris skapad av denne i dess gräns med Mexico.
Efter flera förhandlingar så gick USA:s kongress i december 2015 med på att destinera 750 miljoner dollar till APP, med kravet att 75 % av den siffran skulle gå till 16 områden, därav national- och gränssäkerhet, social utveckling, politisika och rättsliga reformer samt ett aktivt arbete för att förhindra korruptionen.
Det vill säga, för att kunna få större delen av fonderna behöver El Salvador, Honduras och Guatemala förbättra de höga nivåerna av brottslighet, fattigdom, korruption, strafffrihet och andra problem som länderna sedan länge lider av. Endast 25 % av fonderna är till för att utveckla egna program, då med liknande objektiv.
USA:s kongress bad även att vardera lands statsdepartement presenterar en flerårig utgiftsplan i vilken man förklarar vad man spenderar fonderna på, målen, hur man mäter utvecklingen samt en tidslinje över hur man ämnar implementera strategin.
Den ansvarige som väljs ut för arbetet måste även övervaka om länderna uppfyller kraven, och kan delvis eller helt häva samarbetet. Detta, medan det i varje land måste finnas en självständig kommission som ägnar sig helhjärtat åt dessa behov.
Kongressmännen kom även överens om att de fonder avsatta för det så kallade 'Initiativet för den regionella säkerheten i Centralamerika' kan komma att tillfalla inrättningar såsom 'Den internationella kommissionen mot straffriheten i Guatemala', eller liknande inrättningar i andra länder, skulle de finnas.
Gängens och ligornas synd
Två decennier efter de överenskommelser som satte punkt för de blodiga krig som på 80-talet härjade denna del av kontinenten, som ledde till att 400.000 personer antingen dödades eller försvann, så lever invånarna i Centralamerikas norra triangel ett mänskligt drama i vilket vardagen innebär en risk för livet.
Utbredningen av fattigdomen, de sociala klyftorna, rasismen, diskriminationen och ett typ av liv som sätter marknaden före människorna kräver sin tribut. Detta mitt i en misslyckad institutionalisering och en allt större ung befolkning utan hopp om förändring och utveckling.
I denna kontext så finns enligt officiella siffror mer än 100 000 gängmedlemmar i denna region, varav 1190 myndiga och 937 minderåriga är fängslade i Guatemala, 12851 i El Salvador och 1399 i Honduras.
Utöver dessa siffror, så bidrar vardera land med egna siffror om antalet gängmedlemmar i detta territorium: 30 000 - 60 000 i olika åldrar och av olika kön i El Salvador, 15 000 i Guatemala och 25 000 i Honduras.
I gängens kärnor, ibland styrda på distans från anstalter, är brott av många slag vanliga: kidnappningar, huvudkapningar, utpressningar, påtryckningar, explosioner då och då, mord med hjälp av lejda yrkesmördare, och så vidare.
Det är dessutom bevisat att flera av dessa centralamerikanska gäng styr deras operationer genom telefonsamtal som de gör från dessa länder, men även från USA och Mexico. Deras operationer är allt mer blodiga och allt större med ett ökande antal dödsfall.
Med detta panorama i åtanke, skänker APP en smula hopp till vissa områden, förhoppningsfulla att fonderna från grannen i norr kan stärka strategier för att slutligen vända situationen.
Detta är en annan anledning till att Honduras, El Salvadors och Guatemalas regeringar lämnade bakom sig den utopiska tanken om en fredlig vapenvila med dessa grupper, och ser ut att välja ett öppet krig mot deras medlemmar.
Flera artiklar av: Isabel Soto Mayedo