Det tomrum som lämnas av en nödvändigarbetare
Crónicas de una inquilina
LatiCes översättare: Stella Moreno
Kommer du ihåg herren som arbetade där? Säger mannen som placerar sallader och örter på hyllan. Han är på en lastpall av lådor med is, i ena handen, håller han en liten spade och med den andra pekar på platsen där frön och choklad är. Vi pratade i några minuter. Igår gick jag för att handla min mat i veckan och jag blev inte alls förvånad över att hitta flera människor som redan går överallt utan deras mask. Trots att staten ännu inte är fullt aktiv finns det en regerings order att bära munskydd när man kommer in i någon butik. Man tror att det är unga människor som är ansvarslösa, men nej, jag har sett människor i alla åldrar som bryter mot hälsoreglerna och det är inte fattiga människor som inte kan köpa en mask för 99 cent.
Stämningen i stormarknaden förändrades, dynamiken förändrades. Idag framför kassorna finns ett plastfönster och tecken på golvet för att hålla avståndet som säkert kommer att stanna där för alltid. Det finns en låda med engångshandskar vid ingången och en flaska med desinfektionsmedel för alla som vill använda det.Alla arbetare bär munskydd. Flera äldre vuxna, vars id-kort visar att de är pensionärer arbetade där deltid nu har de isolerat sig hemma från början av pandemin och kommer att återvända till arbetet när de känner sig säkra. Istället kom en handfull ungdomar ur college och tjänar extra pengar. Men det bara med dem som har dokument. De papperslösa har arbetat upp till två skift för att hålla ruljangsen igång och det är de som arbetar i hyllorna, som placerar produkten, drar vagnar eller kör gaffeltruckar, städar, rensar fisken, lastar av lastbilarna. De med dokument hade minimalt ekonomiskt stöd från regeringen. De papperslösa måste arbeta såvida de inte får sparken.
Under pandemin blev ordet nödvändig trendigt. Viktiga arbetare. Grundläggande: väsentlig betydande, viktigaste, primära, viktiga, nödvändiga. Och det riktades uppmärksamheten mot läkare och sjuksköterskor, men inte mot människor som till exempel städar sjukhus. Det är mycket sällsynt att en papperslös arbetare inte behövs oavsett om det finns pandemi eller inte, eftersom bara en annan papperslös person kommer att göra jobbet. Dagarbetarna, barnvakter, hembiträden, trädgårdsmästare, människor som lägger produkten på stormarknadshyllorna är mestadels latinamerikaner utan papper.
I den här oroliga tiden är de papperslösa människor förlorare. De är det mest utsatta i arbete samt de har ingen sjukförsäkring och I akuten är de sista i kön.
Den berömda frasen "stanna hemma" kan sägas utifrån ekonomisk komfort, men inte från behovet. Eftersom de som lever ur hand i mun måste gå på jobbet. Antingen dör de av viruset eller svälter. De papperslösa människor är inte som andra människor. Var som helst i världen räknas de inte som människor utan som ryggen som måste brytas på jobbet.
Jag går till hyllan där det finns choklad och frön och det finns en ung man på högst 18 år som placerar den nya produkten. Jag är mållös. Mannen som jobbade där tidigarevar en papperslös arbetare, en nödvändig arbetare, utsatt under pandemin som miljoner. Han arbetade där för att komma med mat till sina barn. Och han dog av viruset.
Nödvändiga arbetare, arbetare, drängar, papperslösa lämnar också ett tomrum i sina familjer, i sin vänkrets, bland sina bekanta på sina arbetsplatser, i sina samhällen, trots att de inte är accepterade och inte ses. Som individer behandlas de inte som människor och nekas rättigheter.
En annan berättelse är berättelsen om att en odokumenterad människas lik återvände till sitt hemland, mycket mer i tider med pandemi.
Författarens blogg: https://cronicasdeunainquilina.com
Ilka Oliva Corado.@ilkaolivacorado
| Tweet |
Flera: Nyheter