Giammattei: en brottsling och en terrorist
Crónicas de una inquilina
LatiCes översättare: Emil Duberg
Föreställ er att en nyvald president öppnar munnen vid sitt installationstal och likt en diktator ropar han till medborgarna att han kommer att deklarera att landets barn och ungdomar är terrorister och han ber medborgarna att acceptera honom. Detta är inte fiktion utan det är det som försiggår i Guatemala. Emellertid är president Giammatteis historia inte mycket att hänga i julgranen jämfört med människors liv i Guatemala - ett land där allt händer men folk inte ens blir upprörda, eftersom de har förlikat sig med det osannolika i den magiska realismens naturlighet i Latinamerikas stora gårdar.
Ett sådant uttalande gör Giammattei eftersom det är naturligt från hans synsätt - ett rasistiskt och ögontjänande synsätt - att lägga skulden på ungdomarna för alla problem och därför är det enkelt för honom att förkunna att alla unga i förorten är terrorister. I själva verket är Guatemalas kriminella klick en helt annan grupp - de är inte i förorten utan snarare återfinns de i dyra villor i rikemansområden eller i parlamentet.
I vilken kontext och man vilken ton han uttalade sig är mycket tydlig. Här finns det stora likheter med Ríos Montts diktatur, där de kriminella i parlamentet och oligarkerna förkunnade att ursprungsbefolkningen var terrorister och de verkställde det största folkmordet i Latinamerikas historia. Även om de sociala rensningarna alltid har existerat i Guatemala är det något annat när en skrytande president basunerar ut i sitt installationstal att han ska förgöra de som sedan födseln blivit berövade på rätten till utveckling och ett värdigt liv. För det är det här Giammatteis ord betyder.
Utsikterna för de guatemalanska förorterna är förödande, för med presidentens ord kan vem som helst tas för en kriminell (Märk väl! Att vara det är ett gäng är inte detsamma som att vara kriminell, gängen i sig är inte nästen för kriminella, kriminella strukturer har vi redan sett i militären, polisen, regeringen, oligarkerna och de flesta av dem bär slips och kostym) eftersom allt ses från ett stereotypiserande perspektiv. Precis som Otto Pérez Molina med sitt kända uttalande om “järnhanden”, syftar den här nya modellen för strukturell brottslighet till att fortsätta kränka landets barn och unga.
I detta begrepp inkluderar vi tatueringar, klädstil, hudfärg, frisyrer, språk, personligheter, bostadsadress, om personen studerar, arbetar, har professionell yrkestitel, kön. Det inträffade vid skyddsboendet “Virgen de la Asunción” under Jimmy Morales regering kommer inte att vara något i jämförelse med antalet flickor och tonåringar som kommer att våldtas och mördas av verksamma i armén, polisen och paramilitären som kan två sina händer och säga att de utsatta var gängmedlemmar. HBTQ-personer riskerar också att utsättas för kränkningar av brottslingar från regeringen.
De kriminella, terroristerna, är de som begår attentat mot Guatemalas barn och unga. Enbart på grund av dessa ord borde Giammattei ses som den största brottslingen i den sittande regeringen och regeringen bör avsättas omedelbart eftersom Guatemala inte behöver statligt våld eller diktatorer. Guatemala behöver en regering som återuppbygger samhällsstrukturen och som erbjuder utvecklingsmöjligheter till dem som har blivit exkluderade sedan urminnes tider.
Kommer samhället att fortsätta tillåta detta, ska samhället fortsätta att enbart göra revolution via sociala medier eller ska samhället våga stoppa brottslingarna som sitter i regeringen? Tills när?
Blog de la autora: https://cronicasdeunainquilina.com
Ilka Oliva Corado@ilkaolivacorado
| Tweet |
Flera: Nyheter