Hilary Clinton och Trump: Samma sak
Crónicas de una inquilina
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach
Det finns inte så mycket att välja på. Å ena sidan står demokraterna med sin dubbelmoral och å andra sidan står republikanerna mes sin entusiasm för fascismen och Ku Klux Klan. Amerikanerna blir tvungna att rösta för en av dessa katastroffigurer så väl när det gäller inrikes som utrikespolitik.
Hilary Clinton drar litet fördel av sin ställning mot sexism och för kvinnornas rättigheter när den kaukasiska och borgerliga feminismen tänder på det och hyllar henne och en och en annan liberal ser på henne som en som gör revolt mot den patriarkaliska patronen.
Men Clinton syftar på de vita och borgerliga kvinnornas rättigheter inte på de fattiga, vita kvinnor, de afroamerikanska kvinnor och ännu mindre på papperslösa ”latinas”. Detta luktar dubbelmoral och all vet om det men låtsas som ingenting.
För sin del gör sig Trump icke besvär att dölja sin misogyni och vad detta kommer att innebära för den amerikanska kvinnan, ungefär vad Obama har betytt för den afroamerikanska delen av befolkningen. Alfahannarna jublar redan nu och känner igen sig i Trump. Det skulle inte bli förvånande att de redan nu föreställer sig mängden av brott och misshandel de kan begå vid våldtäkter och kvinnomord och gå fria med det, precis som de vita poliserna går fria när de mördar en afroamerikansk.
Lika litet kan bli förvånande att det bli fortsatt vägran att ge U-visum till papperslösa kvinnor som blivit offer för kvinnovåld, att de blir anklagade för uppdiktade brott och att de blir utvisade utan dröjsmål, om Clinton blir president. Faktumet att Clinton är kvinna och att hon definierar sig som feminist betyder ingenting när det gäller rättvisan i sig och jämställdheten, och ännu mindre när det gäller social integration.
Det är även beklagligt att båda kandidaterna ger sitt stöd till den amerikanska invasionen av Syrien och visar sig villiga att fortsätta med bombangreppen i regionen. Utan tillstymmelse av humanism visar båda tydligt och med arrogant, egocentrisk ton herraväldefasonerna den amerikanska politiska klassen har gentemot resten av världen. Båda hävdar bestämt att invasionen kommer att fortgå oavsett vem som vinner.
Med raffinerad tankelek som påminner om humanism tar Clinton upp våldet som polisen utövar mot den afroamerikanska befolkningen men detta är inget nytt. Obama talade på samma sätt och resultaten finns att beskåda idag. Det går inte att neka att Clinton har stor talförmåga, är en kultiverad människa och att hon är nära att bli USA:s första kvinnliga president men allt detta är en annan fråga och har ingenting att göra med det hon planerar som blivande president. Beräknande, inkräktande och anhängare av inblandningspolitiken som hon är drar sig inte för att hetsa fram en beväpnad invasion av Venezuela, att förespråka fortsatt ekonomisk blockad mot Kuba och vem vet hur många andra angrepp mot Syrien, Irak, Libia och regionen med förevändningen att man måste bekämpa Islamiska Staten.
Ännu mera häpnadsväckande är att deras respektive anhängarskaror som består bl a av "latinos", afroamerikaner, européer och asiater, som kommer att rösta på nästa pådrivare för inblandningspolitiken.
Migrationspolicyn lyste för sin frånvaro i debatten mellan kandidaterna som ägde rum den 26 september i år. Detta visar tydligt vilken plats de papperslösas mänskliga rättigheter har i USA, så väl för systemet som för samhället. Den här frågan är en viktig joker i presidentkampanjerna när väljarna röstar för och emot migrationspolitiken och är avgörande för att legalisera miljoner av papperslösa. En känslig fråga för kandidaternas dubbelmoral. Det bli kanske i nästkommande debatt, närmare valdagen, som frågan står på dagordningen när kandidaterna är i behov av att övertyga väljare som har svårt att bestämma sig.
Sanningen är att USA kommer att få sin första kvinnliga president eftersom Hillary Clinton kommer att vinna valet av många olika skäl: Många kommer att rösta för henne bara av den anledningen att de inte vill rösta för Trump, inte för att de känner att hon representerar dem; miljoner kommer att rösta för henne för att de vill ha en kvinnlig president. Många ”latinos” kommer att rösta för henne dessvärre inte för att hon representerar en möjlighet till legalisering för de papperslösa utan för att hon stödjer statskuppen i Brasilien, för hennes önskan att invadera Venezuela och för hennes oförståndiga och omänskliga vilja att fortsätta med blockaden mot Kuba. Inte ett enda av dessa många skäl för att rösta för henne står för en förändring till det bättre för landet utan förblir en kontinuitet av Obamas politik. Apropå Obamas politik måste man säga att den blev en skam för de afroamerikaner som röstade för honom. Vi får se vad humanister, feminister och liberaler säger när de upptäcker att Clintons löften på rättvisa, jämställdhet och integration var tomma ord.
Flera artiklar av: Ilka Oliva Corado