Alternativet folkets makt
enREDando
LatiCes översättare: Susanna Berthelsen
Argentina. Mitt i det politiska klimat som råder på nationell nivå så fortsätter de sociala rörelsernas erfarenhet att växa underifrån. I Villa Banana arbetar de boende, tillsammans med organisationen Causa, för att öppna upp ett utrymme som varit stängt sedan 2005. De kommer att arbeta för att ta fram nya kulturella och arbetsmässiga möjligheter för ungdomarna i kvarteret, som ett sätt att möta de krav som staten inte lyssnar på.
Villa Banana, i den västra delen av staden Rosario, är ett av många kvarter som med tiden har kommit att etablera sig som skådeplats för de olika problem som drabbar samhället. Gator av mjuk jord, vattenpölar, sophögar, samlingar av bråte på marken, diken och undermåliga bostäder, allt detta är detaljer som kännetecknar ett landskap där de boendes krav har lämnats obesvarade. Det är också droghandelns territorium. En affärsverksamhet som fungerar som försörjningsmöjlighet för den ungdom som hamnat på glömskan och utanförskapets sida medan de som befinner sig på medbrottslingarnas sida blir rika av de strukturer som upprätthåller den. Framförallt när natten närmar sig hör man i Villa Banana fler sirener än barnasång och det är troligare att man ser personer i uniform än en grupp skrattande vänner. Men Villa Banana är också motståndets territorium. Medan de styrande informationskanalerna bara uppmärksammar kvarteret när någon händelse passar på sidorna för brottsrapportering, finns det andra upplevelser som, lika tysta som effektiva, utvecklas i jakten på andra horisonter.
Den sociala organisationen Causa, bildad av boende i kvarteret tillsammans med personer från andra delar av staden, arbetar oförtröttligt i kvarteret sedan mer än tolv år tillbaka. De har sin lokal i hörnet av Pasaje Independencia och Valparaíso, dit kommer tiotals pojkar och flickor för att ta del av olika sorters utbildning. Sport, kultur, utbildning och vardagsliv finns här. Dessutom finns det utrymme för att ventilera sina sorger och söka lösningar på de problem som lever kvar år efter år. Causa samlar Villa Bananas kvartersförening, oberoende grannar och andra sociala rörelser från kvarteret. Från detta kollektiv, på önskan från de boende, uppstod behovet av att åter öppna portarna till en gammal lokal som fram till 2005 tillhörde kyrkoorganisationen "Mensajeros de Jesús" (Jesus budbärare).
Fram tills för några veckor sedan var denna lokal bara ett enormt tomt hus, fyllt med övergivna möbler. Men med en fasad som, med målningar som den kände aktivisten Pocho Leprattis bevingade cykel, har lyckats behålla sin essens. Sedan kvartersföreningen bestämde sig för att öppna upp lokalen har medlemmarna i Causa arbetat med att renovera platsen som i fortsättningen ska kallas "Budbärarna från väst". "Själva kvarteret har vid olika sammankomster visat på behovet av att återigen öppna lokalen för barn och ungdomar. Allt är inriktat på sammanhanget, på den verklighet som man lever i här i kvarteret", förklarar Facundo Peralta, talesman för organisationen. Det sammanhang man pratar om handlar till exempel om den utbredda svårighet som ungdomar i kvarteret har att få tillgång till ett värdigt jobb. Utifrån den situationen vill man skapa en plats där ungdomar kan utbilda sig i olika yrken som mekanik, snickeri, matlagning och på så sätt skapa sig en inkomstkälla. Man kommer också ha kulturella projekt för att pojkar och flickor ska få möjligheten att inte bara ha tillgång till utan att också ha huvudrollen i att skapa och utveckla sina intressen.
Peralta beskriver den här upplevelsen som "konstruktion av folklig makt". Folkets makt tar sig utrymme i kvarteren när befolkningens krav inte hörs av den stat som borde garantera deras rättigheter. Där uppstår alternativ, från det dagliga motståndet mot olika problem som arbetslöshet och droghandel till byggandet av verktyg som lär de boende om de rättigheter och möjligheter de har att kräva att deras rättigheter garanteras. "Här är vi mycket nära och mycket långt ifrån staten. Vi har distriktets kommunkontor (CMD Väst) tre kvarter här ifrån med vårt kvarter är bortglömt på många sätt. När det gäller infrastruktur saknar vi el, gas, avlopp, trottoarer. Vi saknar också ett produktivt utrymme för ungdomar, där de kan inleda ett livsprojekt som leder dem till arbete utifrån deras egen initiativkraft", förklarar Peralta angående bristen på statlig politik i kvarteret. Ett konkret exempel på denna statliga frånvaro, och samtidigt på den folkliga makt som uppkommit som ett motstånd mot detta, visar en ung man från kvarteret som är medlem i organisationen. Han samlar in underskrifter från sina grannar för att CMD ska lösa problemet med gatubelysningen. Sedan två månader tillbaka har gatan Valparaíso, mellan tvärgatorna Presidente Perón och 27 de Febrero ingen gatubelysning.
Som i många andra kvarter av den är typen syns den statliga närvaron främst genom den konstant ökande närvaron av säkerhetsstyrkor, både nationella och provinsiella sådana. "Staten är närvarande med poliserna, med gendarmerna, det är politik som kräver stora allmänna investeringar. Det hade varit bra om de pengarna hade kunnat investeras i politik för livet, för att skapa konkreta verkliga möjligheter för pojkar och flickor", lägger Peralta till här. En kille från kvarteret exemplifierar den här situationen med en anekdot om en händelse som inträffade nyligen. På fredagskvällen genomförde gendarmerna en våldsam insats på gatorna som slutade med att de grep en pojke.
Peralta beskriver en annan fundamental faktor som bestämmer hur man för statlig politik i dessa kvarter. Stigmatiseringen av dessa sektorer, som pekas ut som skyldiga till allt som är fel i samhället, befäster ett meddelande som löper igenom hela samhället, från den allmänna opinionen till den statliga politiken. Och här kommer den största påverkan från massmedia. "Vi stigmatiseras konstant av medierna. De söker upp oss för att prata om död, våld, droghandel. Det är saker som händer. Men det händer också andra saker och det är dem vi måste synliggöra mycket tydligare. Framförallt i detta politiska, sociala och ekonomiska sammanhang. För att visa att det finns upplevelser av folklig makt som kommer underifrån", förklarar han.
En annan aspekt som involverar social aktivism under de här dagarna är det politiska sammanhanget runt resultatet i presidentvalet och den öppna debatten som återstår fram till omröstningen. Organisationen Causa kommer under de kommande dagarna att definiera sin ståndpunkt inför den 22 oktober men det finns ändå några oundvikliga faktum: "Vem som än vinner så kommer vi behöva fortsätta att göra motstånd och bygga upp folklig makt". Peralta förklarar att det verkliga målet är att "skapa alternativ för att det någon gång i vår historia ska vara möjligt att erbjuda samhället möjligheten att välja oss som kommer underifrån till att föra stadens, provinsens och landets öde framåt. Vi har fallenhet för makt men på något sätt hänger den inte ihop med något av de två alternativ som finns att välja på just nu." I de folkliga kvarteren slår verkligheten hårt och så växer också motståndet: "Utmaningen är att nå de stora massorna. Idag kommer dessa två alternativ fram inom det kapitalistiska systemets ramar och vi når inte dit för de tillåter oss det inte, de försöker bromsa våra organisationsprocesser." Peraltas kritik mot det nuvarande politiska panoramat kan sammanfattas i en idé: "Vi vet hur fascistiskt Macris styre är men vi ser också den policy med vilken Scioli publicerar sin kampanj. Vi äter inte glas och vi vet var vi befinner oss."
Flera artiklar av: enREDando