Solidarisk ekonomi: en ny modell för utveckling
Comunicaciones Aliadas
LatiCes översättare: Anna Jacobsson
Närhet till folket är det huvudsakliga kapitalet i kooperativen i förorterna. /Fondvida
Ecuador. Solidaritet, samarbete, ömsesidigt bistånd, ömsesidighet och rättvisa är några av de principer som gäller för kooperativen av solidarisk ekonomi.
I mars 1999 utropade Ecuadors president Jamil Mahuad (1998-2000) en 24 timmar lång stängd bankdag, som sedan utvidgades till fem dagar utan att några transaktioner kunde genomföras. Efteråt bestämdes att konton skulle låsas för ett år, vilket kallades ”att frysa besparingarna”. Detta påverkade de konton som hade mer än 2 miljoner sucres, motsvarande cirka 400 amerikanska dollar vid den tidpunkten.
Strax därefter, den 9 januari 2000, infördes dollar i den ecuadorianska ekonomin där kursen gav 25 000 sucres för en dollar. De frysta 400 dollar förvandlades på så sätt till 80 dollar, vilken ledde till den största kuppen för Ecuadorianer som hade sina tillgångar i det finansiella systemet och såg fyra femtedelar av sina tillgångar gå förlorade.
Folk slutade tro på det finansiella systemet. Många äldre förlorade sina pensioner och begick självmord och det påbörjades en utvandring till Europa och USA på jakt efter bättre möjligheter. Landet gick i konkurs.
Kunde det i denna negativa situation för det finansiella systemet skapas ett nytt kooperativ med sparande och lån?
Fondvida: En annan ekonomi
På 80-talet skapades la Federación de Barrios Populares del Noroccidente de Quito, en federation med främst informella områden eller områden som var i processen att registreras.
"Områdena organiserades för att förhindra vräkningar, och för att sedan kräva grundläggande service", säger Xavier Alvarado, som ledde denna organisering. Med hjälp av den brittiska organisationen Oxfam började federationen i slutet av 1999 ge små lån till förbättringar av bostäder, och därmed föddes idén att bilda ett kooperativ.
Mauro Quingalombo, en av grundarna av Fondvida, kom ihåg att den huvudsakliga diskussionen var just den ekonomiska situationen i landet. "Vi ansåg att det var mycket riskabelt att skapa ett kooperativ eftersom människor slutat tro på det finansiella systemet, och vi hade bara 40,000 dollar som antingen skulle ge liv åt idén eller leda till att vi förlorade allt", säger Quingalombo.
Trots sin oro, tog de risken och den 14 november år 2000 skapades Fonden för utveckling och liv, Fondvida. "Vi var säkra på att folk skulle reagera om de insåg att det var deras kooperativ och inte en bank; så vår första styrka var att styra kooperativet från invånarna i stadsdelarna i nordväst" säger Quingalombo, som var deras första president.
Faktum är att var och en av de anställda i Fondvida valdes i stadsdelar i nordväst, inklusive chefen Sandra Naula, som gav karaktären av samhällsutveckling till ett finansinstitut.
"Folket visste vem som tog hand om dem och kunde peka och säga att 'det där är grannens dotter, och det där är sonen till min vän”. Det var närheten till människorna som gav dem förtroende ", säger Quingalombo. Förtroendet har lett till att Fondvida årligen har transaktioner som överstiger $ 5 000 000, med tre kontor i marginella förorter.
"Förutom att erbjuda sparande och lån bör man kunna tro att ett kooperativ som Fondvida borde ha en länk till situationen i områdena och vara medvetna om de problem som sina invånare lever med, och bidra till områdena. Det talades fortfarande inte mycket om ekonomisk solidaritet, men vi trodde att ett kooperativ i förorten borde vara solidariskt med vad som händer i området, och det är inte bara en fråga om pengar ", säger Javier Alvarado.
Fondvida satsade i ortens dynamik, finansierade semesterbyar, fotbollsskolor, kullerstensgator, byggde marknadsstånd; de tog risken att låna ut pengar till ungdomar som ville investera i deras första företag. Man sammanställde kunskap så att de som för första gången engagerade sig i näringslivet, kunde forma system för finansiell bedömning som gör det möjligt för dem att växa och att se mot framtiden.
"Tanken är att ge dem deras första lån och göra dem redo för att kunna ta del av det formella finansiella systemet", säger Quingalombo.
Hoten mot systemen med solidarisk ekonomi
Hoten mot systemen med solidarisk ekonomi som Fondvida, är att många andra kooperativ som växte i förtroende och närhet till folket sedan omvandlades till banker, som Codesarrollo, ett kooperativ kopplat till jordbruksproduktionen. Kooperativen växte till den grad att de kunde sponsra fotbollslag i det nationella mästerskapet. Ett exempel är kooperativet Mushuc Runa som startade 1997 i provinsen Tungurahua med ursprungsbefolkning och bönder i Pilahuín, och nu har transaktioner som årligen överstiger $ 40 miljoner.
Men allt har inte varit bra, det finns också kooperativ som har gått i konkurs eller har lurat sina partners. För att lösa detta problem skapades i Ecuador år 2011 lagen som reglerar kooperativen för solidarisk ekonomi (la Ley Orgánica de Economía Popular y Solidaria). Botemedlet har dock visat sig vara värre än sjukdomen.
"Den nuvarande lagen i Ecuador ser inte verkligheten i små kooperativ, såsom kravet på att styrelse och övervakning ska ske av yrkesverksamma inom ekonomi, administration eller juridik. Varifrån kommer vi att kunna få en företagsledare i vårt område?" frågar sig Quingalombo.
De nya kraven har lett till att små kooperativ har gått ihop för att kunna möta de nya reglerna. "Vi tvingas att ge upp vår närhet till folket, vårt viktigaste kapital, eftersom vi vid val av anställda tvingas att säga nej till dig, inte dig heller, eller dig ... och det genererar misstro", säger Quingalombo.
"Kooperativen av solidarisk ekonomi kommer från sektorer, från stadsdelar, och de kan inte gå från en stadsdel till en hel stad; liksom sektorer inte kan hoppa från en sektor till en annan. Det förvirrar och gör att identiteten går förlorad, och ses som något som inte tillhör oss", säger Alvarado, som starkt har ifrågasatt den lag som antogs av regeringen President Rafael Correa.
Projektet stärker systemet för ojämlikhet "Man måste se vad som stöds, för att inte ge en början på en egen exploatering av vårt folk" säger också Alvarado. Det kan vara så att tala om projekt är att tala om hur man kan behålla kapitalmodellen, eftersom det som man i allmänhet strävar efter är att människor utvecklar sina företag och bidrar till kapitaldynamiken. Denna kritik utvecklar sig i vänstern, särskilt när det visar sig att de mikrolån som beviljas utan utbildning eller uppföljning, endast visat sig vara de bästa formerna av ekonomisk vinning för bankerna, medan många mikrolån har ruinerat entreprenörerna.
Fondvida förstod att de projekt som bör stödjas är de som kan hjälpa utvecklingen av området. "Fondvida är gemenskap, om det upphör att vara det kommer det bara att vara ännu en ekonomisk enhet" menar Quingalombo.
Flera artiklar av: Comunicaciones Aliadas