Möjligheten för Mexiko att åter närma sig Latinamerika
Alai-Amlatina
LatiCes översättning: Patrik Stomberg
De mexikanska regeringarnas val att skriva under och förlänga frihandelsavtalet med USA och Kanada (Tratado de Libre Comercio con EEUU y Canadá), har inte bara skadat Mexiko, utan har fjärmat landet från Latinamerika. . Det har varit ett ideologiskt alternativ, grundat på den felaktiga tron att om de associerades med ekonomiska stormakter skulle den mexikanska ekonomin ges skjuts mot de mer utvecklade ekonomiernas nivå, samt skulle den tas ur fattigdom, ojämlikhet, misär och social segregation.
Utfallet från avtalets tjugoåriga giltighet har varit uppenbart: Mexiko har varit den stora förloraren. Genom att gå upp i ringen som lättviktare mot en tungviktare som USA hade Mexiko allt att förlora, och faktum är att så gick det. Även om ekonomin växte har Mexiko varit ett av de få länder på kontinenten som inte förbättrat sin befolknings sociala situation under detta sekel.
Likaså alternativet att göra sin ekonomi beroende av en enda stor marknad har varit utsiktslöst. Att bedriva mer än 80% av sin utrikeshandel med USA har gjort att Mexiko svängt i takt med svängningarna i den nordamerikanska ekonomin, en ekonomi som sedan en tid har upphört vara den dynamiska ekonomi den en gång var. Mexiko har varit en källa för billig arbetskraft för de stora nordamerikanska företagen, en pålitlig marknad för konsumtion av den nordliga grannens produkter och en leverantör av råvaror till förmånliga priser för USA.
Utöver att i alla avseenden vara en förlorare i denna process betalar Mexiko nu ett ännu högre pris för att ha bundit sin ekonomi till ett enda land. Dondald Trumps seger hotar Mexiko med de sämsta varsel; utvisning av en del av de dussintal miljoner mexikaner som arbetar i USA samt skatter som försvårar försändelser av pengar till anhöriga i Mexiko, vid sidan av avbrytandet av själva frihandesavtalet.
Paniken tar grepp om Mexiko, utan att man har återfått fullt medvetande om den nya verkligheten eller kan formulera sätt att försvara sig. Än så länge är resonerande det enda svaret på de konkreta hot som Trump lovar att göra verklighet av från sin första dag vid makten.
Det är dags att Mexiko slutar rikta blicken uppåt - där man till och med stänger dörrarna för dem - utan att de återigen ser nedåt, mot Latinamerika, av vilket Mexiko alltid utgjort en del, trots regeringar som bara hade ögon för grannen från norr. Även om nu två av de regeringar som främjade regional integration inte känns vid det, är de kommande åren avgörande för Latinamerika och Mexiko kan vara tongivande i denna framtid.
Det är fullt möjligt, visavi de katastrofala resultaten av försöken i Argentina och Brasilien att återgå till neo-liberalismen, att dessa länder under de år som följer återigen kommer ha regeringar som förordar den latinamerikanska integrationen och inte frihandelsavtalen med USA. Mexiko kan vara en del av denna rörelse, som har gjort så mycket för kontinenten.
Trumps seger och den eventuella brytningen med frihandelsavtalet (TLC) ger Mexiko möjlighet att utvärdera sina regeringars felaktiga val och åter fullt ut integrera sig med Latinamerika. Det kommer att göra kontinenten starkare och Mexiko likaså. Landet kommer att kunna räkna med ett intensivt ekonomiskt utbyte med kontinentens länder, liksom med att närma sig BRICS och dess utvecklingsbank (Banco de Desarollo).
Mexiko skulle, med de hot landet ställs inför, dra nytta av en ny möjlighet att återinfogas i en värld bortom alla geografiskt betingade öden. Att åter vara ett land helt integrerat i Latinamerika.
- Emir Sader, brasiliansk sociolog och politisk forskare, är samordnare på “Laboratoriet för offentlig politik på det statliga universitetet i Rio de Janeiro”, (Laboratorio de Políticas Públicas de la Universidad Estadual de Rio de Janeiro, UERJ)
Flera artiklar av: Alai-Amlatina