Det argentinska folket och dess flaggskepp. En månad efter valet av koalitionen "Cambiemos" ("Låt oss förändra")
Alai-Amlatina
LatiCes översättare: Susanna Berthelsen
Argentina. De mänskliga rättigheterna och demokratin är värden som inte kan skiljas åt. Därför brukar våra presidenter tillträda den 10 december, de mänskliga rättigheternas dag.
Det är synd att vår nytillträdde president inte nämnde de mänskliga rättigheterna en enda gång i sitt tal, ett av flera avsiktligt glömda ämnen, och bara nämnde det mänskliga i sammanhanget "resurser".
De partier som nu lämnar regeringen hade under tre mandatperioder goda möjligheter att nedmontera det nyliberala arvet. Men även om de gjorde framsteg inom några områden, klarade eller ville de inte nedmontera detta arv och göra framsteg i en nationell och social frigörelseprocess, vilket man har gjort i andra länder i regionen. Deras diskurs stod många gånger i stark kontrast till deras handlingar och allianser (gruvbolag, jordbruksindustrier, oljebolag och finansbolag). De skapade en konfrontations- och polariseringsstil som gjorde att de förlorade stödet från vissa sociala sektorer och som kulminerade under den andra valomgången i Argentina.
Efter detta, trots att de förlorade, har FPV (Segerfronten) inte gjort några självkritiska uttalanden om varför det som hände kunde hända. Paradoxalt nog kan det faktum att man under 12 år inte erkänt ett enda fel ha mycket att göra med det som sedan hände, att en högerkoalition för första gången tog makten genom fria och öppna val.
Folket kommer att utvärdera de tagna besluten utifrån vallöftena, deras rättigheter, behov och det verkligheten kommer att visa. Under tiden kan vi konstatera att det vi sett under denna första månad är flera mycket oroande initiativ som angriper arbetare, institutioner och rättigheter som är grundläggande i vilken demokrati som helst.
Under valkampanjen betonade den valda koalitionen, "Cambiemos", respekten för institutionerna och republiken. Men, på mindre än en vecka trampade de på sin egen republikanska berättelse genom att utfärda en ström av Nödvändiga och Brådskande Förordningar som varken är nödvändiga eller brådskande. Detta i syfte att kringgå debatten med våra representanter i Kongressen i vetskapen om att man kan sammankalla extrasessioner.
Man inte bara ingrep och upplöste lagliga organismer, utan man vill tvinga fram ett avskaffande av chefen för finansministeriet vars mandat, som utfärdats av Senaten, fortfarande är giltigt. Man har redan fråntagit posten funktioner som stod för institutionella framsteg.
Till detta läggs en aldrig tidigare skådad auktoritär åtgärd: utnämningen genom dekret av två domare till Högsta Domstolen. Domare utnämnda av presidenten är presidentens domare, oavsett vad som står i deras CV. Det bolivarianska Venezuela, som "Cambiemos" kritiserar så mycket, har aldrig gjort något liknande. Där har domarna alltid godkänts av riksdagen.
Det är absolut nödvändigt att man inleder en bred demokratiseringsprocess av rättssystemet och av valet av domare där medborgarna kan vara delaktiga.
När det gäller säkerhet och mänskliga rättigheter var den enda gången som president Macri tog på sig rollen som "försvarare av mänskliga rättigheter", paradoxalt nog, under hans presentation för MERCOSUR och då handlade det inte om Argentina. Han visade sitt stöd för inskränkningar av demokratin genom att försvara dem som sitter fängslade för att ha tänt eld på byggnader i Venezuela i syfte att avsätta en demokratiskt vald regering.
Samtidigt har det rapporterats över 6 843 fall av tortyr i argentinska fängelser under 2014. Detta måste den nya regeringen ta på sig, synliggöra och undersöka utifrån de rapporter som vi gemensamt tagit fram i organisationerna Comisión por la Memoria del Provincia de Buenos Aires, la Procuración Penitenciaria de la Nación och GESPYDH del Instituto Gino Germani vid universitetet i Buenos Aires.
Inom landet vill ledningen sätta säkerhetspolitiken framför sociala frågor, en säkerhetspolitik som utifrån det perspektivet reproducerar ojämlikheterna. Förklarandet av ett krisläge när det gäller säkerhet och straff är inte inriktat på att skapa en förändring inom statens bestraffningssystem eller på att bekämpa komplexa brott. Det upprätthåller istället en klassbaserad, effektsökande, och selektiv snedvridning som den sista länken i kedjan. Samtidigt försöker man legalisera inbördes avtal istället för att gå via ett upphandlingsförfarande.
Den valda koalitionen pratade också mycket om att sluta förfölja den andra sidan för att de tänker annorlunda men det första de gjorde var att skrota medielagen i syfte att främja företagsfriheten framför pressfriheten.
Medielagen är inte en Kirchner-lag utan den är alla argentinares lag för den debatterades vitt och brett i vårt samhälle och för att den ersatte den lag som stiftats av den sista diktaturen. När jag gick för att stödja den under Kongressens nationella audienser åberopade vi syftet att bryta upp mediernas monopol och demokratisera det fria ordet. Man kan ha invändningar mot det sätt lagen genomfördes på men man kan absolut inte acceptera att det tas ett steg tillbaka när det gäller det fria ordet. Därför kommer jag alltid att försvara medielagen och dess korrekta tillämpning. Istället för att censurera behöver vi argentinare fler röster, för freden skapas med respekt för mångfalden och med acceptans för kritik.
En annan av den nuvarande regeringens flaggskepp var nolltolerans för fattigdom. För det finns fortfarande allvarliga ojämlikheter som måste lösas, som problemen med tillgång till land, till en värdig bostad och till arbete. Men de åtgärder som vidtagits under denna korta period har gått i totalt motsatt riktning. Bland annat har man devalverat lönerna med 45 %, godkänt höjningar av priserna på basprodukter, man har avskaffat bidrag och publiceringar av statistik, man har sänkt skatterna för dem som har mest och avskedat tusentals statligt anställda (vilket kan komma att efterföljas av den privata sektorn) för att skapa skräck. Och medan man ingriper mot dem som protesterar, uttalar sig ekonomiministern hotande och säger till arbetarna och fackföreningarna att de ska fundera på om de föredrar att be om löneförhöjningar eller att behålla arbetstillfällen.
Nyliberalismen var orsaken till förlusten av den nationella suveräniteteten och främjade överlämnandet av de nationella tillgångarna till stora utländska företag. Samtidigt ökade marginaliseringen och hungern hos folket när dess aktörer fick politisk och juridisk straffrihet. Argentinas och hela världens historia har visat att nyliberalismens ekonomiska politik inte stämmer överens med folkets rättigheter och behov.
Den nya administrationen, och dess företagsledare eller verkställande direktörer, bör respektera de demokratiska institutionerna och inse att deras främsta uppgift är att försvara och främja de mänskliga rättigheterna och folkets rättigheter. De bör inte berusas av den "maktens arrogans" som leder många politiker på villovägar. Regeringar försvinner men folket finns kvar. De styrande bör uppfylla sina funktioner som folkets tjänare och inte dra nytta av folket för sina personliga och partiska intressen.
Vi bör minnas så att vi kan förstå nutiden. Det argentinska folket har gått igenom smärtsamma tider, på gott och ont, och anammade motståndet och den folkliga kampen för att återupprätta demokratin, Sanningen och Rättvisan. Vi är många som har riskerat livet till försvar för de civila friheterna och folkets rättigheter. Vi kan inte ge upp de flaggskepp som uppstod hos folket och som folket äger. Vi som alltid har kämpat är inte beredda att ta ett steg tillbaka.
- Adolfo Pérez Esquivel fick Nobels fredspris 1980.
Flera artiklar av: Alai-Amlatina