Diego Lamas

invernáculo

Insamlingskampanjen till förmån för Diego Lamas (Uruguay) har avslutats framgångsrikt. Totalt har 6 538 svenska kronor samlats in och har redan skickats till Uruguay.
Tusen, tusen tack till er alla för era bidrag!

Ett samhälle engagerat i den hållbara utvecklingen

Fundación Logros
LatiCes översättare: Hugo Klappenbach

Ännu en gång kom vi till Diego Lamas och den här gången gällde skolans och byns behov. Byn ligger väldigt avlägset från städerna, mitt i landsbygden i Artigas Län. Barnen och lärarna på Skola Nr 35 insåg behovet att plantera infödda träd som är väldigt få gentemot det stora antalet exotiska träd som t ex eukalyptus. Vi från Logros Stiftelse tog 32 infödda träd och 33 Arazá fruktträd (guava, övers. anmärkning) med oss. Efter en introduktionsutbildning om det viktiga med de infödda träden genomfördes planteringen på skolgården, på offentliga platser och senare även hemma hos elevernas grönsakstomt när de kom hem. Skolan behövde ett växthus för att kunna producera organiska grönsaker. Med det solidariska, ekonomiska stödet från LatiCe och uruguayaner som bor utomlands kunde man köpa byggmaterial och betala arbetskraften för att bygga ett växthus på 63 m² till skolans och hela samhällets glädje. Vi delade ut även mangoldplantor att sätta i jorden på skolan och hemma hos eleverna.

Plantering på skolgården

Vi tackar LatiCe och uruguayanerna utomlands för sin ovärderliga hjälp, Baltasar Brums Kommun som donerade träden och Baltasar Brums Jordbrukskooperativet som donerade azará-träd och mangold, bevattningsband, växthusplast att användas hemma hos en elev och olika verktyg.

Vi tackar likväl Gustavo Franchini och Ezequiel Machado som byggde växthuset och grannarna som kom över för att hjälpa till. Vi vill uppmärksamma det stora engagemanget som lärarna Sandra Alvarez och Ivonne Taboada och tjänstemannen Paula Correa har visat för skolan och samhället. Samtidigt som vi gratulerar dem för det tackar vi dem för deras gästfrihet och vänlighet gentemot oss. Även så tackar vi landsbygdsgården ”Sarandí” som skänkte trädstolparna, Miguel Martinicorena som sågade dem och alla landsbygdsarbetare som transporterade dem till skolan. När vi väl var igång med allt detta så upptäckte så småningom att vi jobbar fortare ensamma men att vi kommer längre i vårt strävande tillsammans med andra.

Rekommenderade artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *