LatiCe Fredagen den 15 maj anordnade LatiCe i Stockholm en visning av dokumentärfilmen ”Una y mil veces” av den argentinske regissören Ernesto Fontán.
Den eftermiddagen var salongen inte bara en visningslokal, utan en fristad för levande minnen och djupa känslor.
Allteftersom minuterna gick gjorde Fontáns visuella och mänskliga budskap ett djupt intryck på åhörarna. Den stora frågan som genomsyrar filmen ekade i varje hörn av rummet: ”Efter så lång tid, så mycket smärta och avstånd… skulle ni göra om det?”.
När ljuset tändes inleddes en efterföljande, verkligt helande diskussion med ett kraftfullt applåderande. Frågestunden förvandlades snabbt till ett utrymme för djupa kollektiva reflektioner om exil, motstånd, solidaritetens värde och de nya generationernas behov av att läka och förstå historien.
Det var en oförglömlig dag som lämnade en enhällig känsla av djup tacksamhet. Därför vill vi uttrycka vårt uppriktiga tack till alla personer, myndigheter och institutioner som samarbetade för att göra detta möte möjligt:
- Till Ernesto Fontán, filmens regissör, för hans enorma känslighet när det gäller att rädda denna historiska bedrift från glömskan och för att han har följt oss med sitt kreativa öga.
- Till Carlos Gitto, Uruguays ambassadör, och Juan Pablo Tagliafico, förste sekreterare vid Uruguays ambassad, för att de hedrade oss med sin närvaro och sitt ständiga institutionella stöd.
- Till David Roblejo, andre sekreterare vid Kubas ambassad, för att han har deltagit i detta evenemang och därmed bekräftat de historiska banden av solidaritet.
- LatiCe-arbetsgruppen, för deras engagemang och oklanderliga arbete.
- Till Rebeca Ferrer, för att ha byggt broar med sin värdefulla simultantolkning.
- Till José Pommerenck, medlem i dokumentärens produktionsgrupp
- Till Mauro Marrero Paller, för hans stora insatser inom grafisk produktion och distribution.
- Till Elena Quiñonez, för den utsökta tillagningen av den traditionella rätten gallo pinto, som förde smakerna och värmen från det nicaraguanska landet till vårt möte
- Till Solidaritetshuset, för att ha ställt sin mysiga lokal till vårt förfogande och för att ha spridit information om evenemanget.
- Och slutligen till alla som var med oss under denna dag och bidrog med sin närvaro, sina frågor och sin lyhördhet.
Tack till var och en av er för att ni gav oss en upplyftande eftermiddag där filmen än en gång visade sig vara ett kraftfullt verktyg för att hålla liv i folkens historiska minne.