Samverkan för individen
I Sverige råder det brist på samverkan. Detta märks bl a mellan kommunen och landstingets verksamheter som på olika sätt ger stöd till människor. Det finns risk att hamna i gråzoner där det finns en osäkerhet på vem som har ansvaret för att stödja individen. Personen i behov av stöd blir bollad mellan instanser istället för att få hjälp och stöd med det hon behöver. Ingen vill lägga sin verksamhets tid och ekonomiska resurser på att hjälpa när det kanske är någon annans skyldighet att stödja. Verksamheterna ser på individen och dennes situation utifrån sitt relativt snäva perspektiv och bedömer att "vi inget kan göra just nu, men du kan vända dig till dom andra istället". Det saknas ett helhetsperspektiv över individens hela livs situation. Detta kan skapas genom att samverka.
Då en människas liv är komplext och hennes situation kan variera kraftigt över tid behövs samverkan från de verksamheter som individen har behov av stöd ifrån. Dessa verksamheter behöver mötas och tillsammans arbeta fram ett stöd som utgår ifrån individens samlade behov. Stödet ska även ges vid det tillfälle då individen har behov av det, att köa är ingen lösning. Till individens och verksamheternas hjälp kan man utgå ifrån en individuell plan, en samverkansplan. En samordnare för planen utses. Denne sammankallar till möten samt dokumenterar nuläget, mål och uppföljning i planen. Det är verksamheterna som ska ha kunskap om vad de själva kan och om vad andra verksamheter kan ta vid då deras egna kunskaper och befogenheter nått sin gräns. Det är verksamheterna som ska lotsa och samverka kring individen, det är inte individen som ska lotsa verksamheterna, eller bli bollad mellan dem.
Har du en funktionsnedsättning som ger dig rätt till stöd via LSS- lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, så har du i dag rätt till en individuell plan. Det finns i dag ett lagförslag på att fler som är i behov av samordning av insatser ska ha rätt till en sådan plan, vilket redan är möjligt i Norge. Att samverka möjlig gör till att arbeta förebyggande och långsiktigt. Det kan spara resurser för verksamheterna i ett längre perspektiv. Framför allt kan det frambringa många vinster för individen då det främjar ett helhetsperspektiv kring dennes livssituation.
Flera artiklar av: Karin Wallqvist