Fattigdom, hunger och familjejordbruk
Peru. Är det möjligt att skapa investeringar som är socialt-, kulturellt- och miljömässigt ansvarsfulla? Som bidrar till att utrota hunger och fattigdom samtidigt som de gynnar familjejordbruken och den biologiska mångfalden?
5 november 2015. Fattigdomen och hungern har i Peru, och i världen, en stark koppling till användandet av marken och vilka som brukar den. Och, förstås, till statens roll i denna relation.
I Latinamerika kommer 81 % av de produkter som står på borden i våra hem varje dag från små familjejordbruk. Det är dessa jordbrukare som skapar flest arbetstillfällen i vårt land. De sysselsätter mellan 57 % och 77 % av den ekonomiskt aktiva befolkningen. (1)
zzzzzzzzz
I Peru är mer än 90 % av jordbruksproducenterna familjejordbrukare. Över 75 % av de matvaror som vi konsumerar kommer från deras marker och från deras dagliga arbete. Majoriteten av dessa jordbrukare brukar lotter som är mindre än 5 hektar. (2)
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har hungernivåerna minskat betydligt i vårt land. Trots det är det år 2015 fortfarande 2,3 miljoner personer i landet som går hungriga. (3)
Det nationella institutet för statistik och data (INEI) beräknar att i slutet av 2014 levde 33,8 % av befolkningen i den andinska regionen, 30,4 % av befolkningen i Amazonas och 14,3 % av befolkningen vid kusten (inklusive Lima) under fattigdomsgränsen. Man ska också ha i åtanke att av dessa personer har 64 % ett språk från Amazonas som modersmål, 34,1 % pratar Quechua eller Aymara, 39, 9 % kommer från familjer utan inkomst och 42 % arbetar inom den primära sektorn, med aktiviteter som jordbruk, fiske eller gruvdrift.
Hittills har de sociala programmen varit inriktade på stödåtgärder. Men investeringarna för att dessa jordbrukare ska kunna utveckla sitt arbete på ett hållbart sätt har varit förhållandevis små med tanke på hur stor del av ekonomin och befolkningen som är involverad i denna sektor. 11 % av jordbrukarna får tekniskt stöd och 8 % får tillgång till lån.
I september i år hölls det i Bolivia ett latinamerikanskt forum för Anderna och Amazonas. Där påpekade ecuadorianen Eddy Timias, från samarbetsorganisationen för ursprungsbefolkningsorganisationer i Amazonas (COICA), att bara i Amazonas bor det 390 ursprungsbefolkningsgrupper som lever på lite mer än 170 miljoner hektar och består av en total befolkning på 2 586 012 personer. Men närmare 24 miljoner av dessa hektar är föremål för konflikter. (4)
Ursprungsbefolkningen i Amazonas är, liksom andra ursprungsbefolkningar, de fattigaste av de fattiga i Latinamerika. De är de som har svårast att säkra sin mark och som har minst stöd från staten när det gäller att utveckla ett jordbruk som skyddar skogen och miljön och som värderar deras förfäders kunskaper.
I oktober i år godkände Perus kongress en lag för främjande och utveckling av ett hållbart familjejordbruk i Peru. (5) Lagen har just lämnats till presidenten och man bör kunna räkna med att den regleras inom 90 dagar räknat från den 4 november i år.
Alla vi som, utifrån det som står ovan, inser hur viktigt familjejordbruket är för vårt land måste arbeta för att den här lagen snart regleras.
På samma sätt måste vi se jordbruket i vårt land och den ojämlikhet det drabbas av. De boende vid kusten har störst intresse av stora investeringar i bevattningszoner eftersom de är lätta att exploatera men det är inte dessa områden som producerar den största livsmedelsrikedomen i landet. Anderna och Amazonas är de områden som är mest eftersatta av staten. Särskilt Amazonas som dessutom har en ytterligare potential, dess skog. Det betyder att i Amazonas har staten ett dubbelt ansvar. Dels att stötta ett hållbart jordbruk men, dessutom, ett jordbruk som överensstämmer med strävan efter att bevara och använda Latinamerikas största lunga.
Detta har en direkt relation till fattigdom och hunger. Att stötta dessa jordbrukare att utveckla sin potential innebär att förbättra den ekonomiska aktivitet som ger mest arbete i Peru och som skulle kunna generera ännu fler arbetstillfällen. Detta innebär dessutom att man inte investerar i monokultur och ohållbar användning av bekämpningsmedel och konstgödsel. Istället stärker man biologisk mångfald och vårt folks alternativa jordbruksformer.
Kan det vara möjligt att anta den här utmaningen? Ska vi fortsätta att satsa på bidragspolitik eller försäljning av vår mark för att tredje part ska vara den som tjänar på våra rikedomar? Är det möjligt att skapa investeringar som är socialt-, kulturellt- och miljömässigt ansvarsfulla?
Fotnoter:
(1) Källa: Michel Leporati, Salomón Salcedo, Byron Jara, Verónica Boero y Mariana Muñoz "La Agricultura Familiar en Cifras" en: "Agricultura Familiar en América Latina y el Caribe: Recomendaciones de Política" (FAO, 2014)
(2) IV Censo Agrario. Perú. 2012.
(3) Källa: "En el Perú lo que se pierde de todo lo que se produce puede alimentar a dos millones"
(4) Apuntes del III Foro Andino Amazónico. Las Agendas de las organizaciones indígenas y campesinas
(5) Ver: Ley N° 30355 - Ley de promoción y desarrollo de la agricultura familiar eller ladda ner från: https://ia601509.us.archive.org/6/items/Ley30355/Ley_30355.pdf
----------* Jorge Arboccó är en peruansk antropolog.
Flera artiklar av: Servindi