En dokusåpa om korallernas död i Karibien
OFRANEH
LatiCes översättare: Alwa Persson
Medan en av de många dokusåpor spelas in med Cayos Cochinos öar som kulisser angrips såväl korallreven i Karibien som i resten av världen av en dödlig blekning till följd av de höga havstemperaturerna som den längsta registrerade perioden av fenomenet "el Niño" innebär.
Fenomenet "el Niño" – som redan passerat sin topp – tog fart år 2014 och väntas vara över till 2017. Samtidigt som 93 procent av korallerna i Australiens barriärrev har blivit påverkade har liknande förödande konsekvenser drabbat alla korallrev runt om i världen. 1988 och 2010 har ansetts vara ödesdigra år när det kommer till följderna av den starkaste "el Niño" som någonsin blivit registrerade på jorden.
Forskare menar att 7 procent av den värmen som skapats på grund av klimatförändringarna samlas på jordens landyta medan de resterande 93 procenten samlas i haven. Detta resulterar bland annat i blekningen och den därpå följande döden korallreven, vilka också påverkas av försurningen av haven.
Cayos Cochinos öar är en del av "Mesoamerican Barrier Reef System" som 1994 blev klassat som ett havsreservat, utan att först ha frågat efter samhällets åsikt. Havsreservatet blev överlämnat till institutionen "Smithsoniano" som skulle sköta underhållningen och med sin vision om att reservatet ska vara helt fritt från mänsklig närvaro står Garífunabefolkningen nu inför ett ständigt utvisningshot.
1997 installerade Smithsoniano en dykartub i området, vilket är en fisketeknik som fram tills dess Garífunafolket aldrig använt, men början av milleniet drog sig Smithsoniano tillbaka och myndigheterna förbjöd dykartuben då den orsakat predation. Detta irrationella handlingssätt, att först installera och sedan dra tillbaka tuben, ledde till en rad olika kränkningar av de mänskliga rättigheterna, alla begångna av Honduras flotta.
Hanteringen av havsreservatet gick efter detta över till WWF och år 2004 utfärdade de en handlingsplan som fortfarande är i kraft. Handlingsplanen konsulterades inte med samhället, och på så sätt bröt man mot rätten till den föregående, öppna och informerande konsultation som urinvånare besitter, och restriktionerna mot lokala fiskare ökar i takt med turismen på öarna.
År 2006 börjar öarna användas för att spela in teveprogram, framförallt dokusåpor i vilka personer från industrialiserade länder ska försöka "överleva" i extrema förutsättningar. Deltagarna i programmen tillåts använda platser som förbjudits för lokalbefolkningen. Honduras flotta ansvarar för att hindra och trakassera de fiskare som vågar närma sig den lilla ön där inspelningar pågår, vilket också råkar var just den ö där fiskarna hittar sitt bete. 2008 publicerar en av de drabbade fiskarna en artikel med rubriken "Rätten till mat och lögnen om bevarandet" (Org. titel "El derecho a la alimentación y la mentira de la conservación") där han resumerar sin erfarenhet av dokusåporna och förtrycket på den lilla ön.
Enligt en artikel publicerad av antropologen Keri Brodo med namnet "Neoliberalt bevarande, Garifunas territoriella rättigheter och förvaltning av resurserna i det skyddade området Cayos Cochinos" (org. titel: "Conservación Neoliberal, Derechos territoriales Garífunas y el Manejo de los Recuros en el Area Protegida de los Cayos Cochinos") betalade det italienska företaget Mangolia, som låg bakom den första dokusåpan inspelad på Cayos Cochinos, 560 000 amerikanska dollar. Fram tills idag har man spelat in mer än ett dussin olika teveprogram på öarna utan att lokalbefolkningen fått mer än smulor, som har i syfte att vinna support hos de "gynnade" i stiftelsen Cayos Cochinos medan majoriteten av samhället utsätts för restriktioner.
Det huvudsakliga uppdraget för stiftelsen "Cayos Cochinos" anses vara att bevara den biologiska mångfalden på öarna. Trots det skapas det varje dag fler turistinriktade jobb än de inriktade på att skydda miljön. De tusentals turister som varje år besöker öarna överskrider inte bara platsens kapacitet utan bidrar också till att släppa ut de växthusgaser som har satt planeten i schack.
Korallrevens ekosystem är ett av de mest ömtåliga som finns och bara det mystiska försvinnandet av den svarta karibiska sjöborren (latin: diadem antillarum) – växtätande art som bevarar den viktiga balansen mellan alger och koraller - är en varnande signal. Dess försvinnande tillsammans med överfisket av papegojfisken (latin: scarus coeruleus) – växtätande fisk som bevarar balansen mellan alger och koraller – samt temperaturhöjningen av havet bidrar till att korallerna idag är en utrotningshotad art.
Korallrevets död innebär allvarliga konsekvenser för Garífunafolket som under historien förlitat sig på sitt småskaliga fiske men där tillgångarna nu är knappa till följd av den förstörelse som den industriella fiskeflottan och deras trålar orsakar. De har förstört både korallerna och sjögräsen och i och med godkännandet av den nya fiskelagen, i vilken man tagit bort havsremsan som ansetts som en fristad för de lokala fiskarna, utlämnar man de småskaliga fiskarna till en handel som är på väg att försvinna.
Även om de för stunden inte finns någon utvärdering av korallernas situation i det "Mesoamerican Barrier Reef System" befaras det att effekterna av "el Niño" 2014-2016 kommer vara skadligare än under tidigare perioder. De bör även noteras att hälften av korallerna i Floridas barriärrev dog år 2005 till följd av blekning.
Medan korallerna dör fortsätter farsen om miljön i Cayos Cochinos där otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna har begåtts av Honduras flotta på order av Stiftelsen Cochinos som i sin tur har blivit mer av en turist och dokusåpa-agentur än den icke statliga organisation ansvarig för att säkerställa den biologiska mångfalden på Cayos Cochinos öar.
Honduras Black Fraternal Organization (Organización Fraternal Negra Hondureña) OFRANEH
Flera artiklar av: OFRANEH