Bolivia: Drifter för att skydda inhemska frön
LatiCes översättare: Veronica Widén
Foto: I byar med bönder från ursprungsbefolkningen odlar de sina egna inhemska frön, samt använder sig av egna metoder och antik teknologi. /Ecoportal
Ingressen av trans-genetiska frön har en påverkan på flera sorters inhemsk majs. Bolivia är i centrum för ursprunget av över 77 raser av inhemsk majs. Utan tvekan, så är ingressen av trans-genetiska frön ett hot mot dess existens.
Enligt Néstor Cuéllar Álvarez, agronom från Bondeforsknings- och marknadsföringscenter (CIPCA), med huvudkontor i La Paz, “anses Bolivia som centrum för ursprunget av inhemsk majs och det är bekräftat att i landet så är sju ras komplex klassificerade (hög andisk, Amazonsk, pärla, mörk, mjölig från de tempererade dalarna, pinkalla och intervall), en aspekt som än en gång konfirmerar rikedomen och den genetiska biologiska mångfalden från vårt land. Utan tvekan, finner vi oss med en varning för vissa åtgärder och offentlig politik som gjort introduktionen av trans-genetisk majs livskraftig från grannländer".
Om den Bolivianska Konstitutionen 2009 garanterar “livsmedelssäkerhet- och suveränitet till hela befolkningen; förbjuden import, produktion och försäljning av genetiska modifikationer och giftiga element som skadar hälsan och miljön", en del nya klimat fenomen, såsom torkan under 2015 och 2016, har lett till en varnande ingress av frön från trans-genetisk majs från grannländer som hotar de inhemska variationerna.
I Augusti 2016, utfärdade regeringen ett flertal förordningar som förenklade importen av majs från Argentina, där nästan hela produktionen är trans-genetisk. Bortsett från att de då odlade mer än 60,000 Ha av trans-genetisk majs i det orientaliska departementet av Santa Cruz och att de importerade 98,000 TM, då det var enligt journalistisk information försäkrat att jordbruksproducenter använde trans-genetiska frön modifierade av kontraband.
År 2017 genomförde CIPCA och Santa Cruz miljöorganisationen Biosphere Environment Productivity (PROBIOMA) "en studie baserad på analysen av CP4 EPSPS-protein som applicerades på fröprover och majskorn som samlats in i grossistmarknadscentra och i fröhandelshus i kommunerna Villamontes, Yacuiba, Camiri och Charagua Iyambae, som bekräftade återigen förekomsten av transgena majsväxter Roundup Ready (RR) händelse NK603 i jordbruksfält", förklarar Cuéllar Álvarez.
"Förutom att det odlas trans-genetisk majs olagligt, korsas produkten med hybridmajs och marknadsförs som frön och spannmål i Mennonite-kolonierna Pinondi, La Vertiente och i marknadsföringscentrum för jordbruksprodukter. Studien bekräftar också att trans-genetisk majs i Mennonite Pinondi Colony (belägen i Charagua Iyambae) säljs till ett pris som sträcker sig mellan US $ 60 och $ 70 per påse med 50 kg utan kontroll över det".
Förlust av variation
PROBIOMA konstaterar att i Bolivia "finns det åtminstone sju lagar som bryts mot användningen av trans-genetisk majs. Enligt undersökningen är 33 procent av den odlade majsen i Bolivia trans-genetisk. Sedan 2016 har nationella tidningar publicerat om förekomsten av denna genetiskt modifierade organism vid odling av majs som bland annat strider mot Statens Politiska Konstitution och Lagen kring Moder Jord. Det vill säga, denna situation är igenkänd både offentligt och inom de nationella myndigheterna".
"Bolivia är utgångspunkten för 77 raser av majs och faran är att de kommer att bli förorenade av trans-genetisk majs, förlora mångfald och allvarligt påverka livsmedelssäkerhet och suveränitet", förklarar Miguel Ángel Crespo, forskare och regissör för PROBIOMA. "Paradoxen är att Bolivia exporterar frön och högkvalitativt icke-trans-genetiska majskorn, så varför introducera trans-genetisk majs?
Majs spelar en viktig roll i livsmedelssäkerhet och är basfödan för bönder och inhemska samhällen. "Fröet är folkets kulturarv", sade representanterna för Bolivia och Ecuador i samtalet "Fröer, motstånd och motståndskraft", som hölls i La Paz i juni 2017, där de delade erfarenheter och farhågor om införandet av trans-genetiska frön och deras strategier för att skydda inhemska frön.
Patricia Molina, från det bolivianska forumet om miljö och utveckling (FOBOMADE), uppmärksammade om faran av approprieringen, med igenkännandet i byarna.
"Det är riskabelt att trans-genetiska frön kan introduceras med korsningen av inhemska frön. Dessa skulle bli en del av företaget och på det sättet kommer fröerna att styras, sade hon.
Genom The National Institute for Agricultural and Forestry Innovation (INIAF), som tillhör ministeriet för landsbygdsutveckling och mark, gör regeringen ansträngningar för att skydda frön. Genom sina tekniker intygar INIAF att fröet är friskt, att det inte uppvisar skador, sår eller deformationer, varken sjukdomar eller skadedjur, att växterna har normal utveckling och har varierande likformighet (de är inte blandade med andra sorter). Efter godkännande beviljas certifikatet för användning.
"Frö-Polis"
Molina menar emellertid att certifieringen av fröet ger INIAF "en polisroll till fröna" och när familjer vill registrera sina egna frön, straffas de.
För det andinska kommunikations- och utvecklingscentret (CENDA), baserat i Cochabamba, genererar certifieringen av fröer ett beroende eftersom det främjar användningen av tekniska paket, baserade på kemiska produkter under motiveringen att frön erhålls av sanitär kvalitet, så prioriteras monokultur, och de intygar inte polykulturer (olika sorter i ett fält) som orsakar "en tendens till förlust av inhemska arter och sorter som är grundläggande element i agrobiodiversitet, vilket innebär en svagare förmåga under produktionen att anpassa sig till klimatförändringar och motståndskraft mot skadedjur och sjukdomar."
Likaså genererar den en devalvering av förfädernas praxis, eftersom "för certifieringsprocessen är det endast fröföretag som kan vara leverantörer av" kvalitetsfrön", men det är genom inhemsk praxis och teknik som man kan uppnå kvalitetsfrö, vilket är fallet i fråga om produktionen av det botaniska utsädet av potatis, dessa visdomar och förfädernas kunskaper devalveras."
CENDA rekommenderade att "stärka utövandet av ursprungsbefolkningernas rättigheter för produktion av hälsosam kvalitetsmat, för vilket de måste ha tillgång till mark, tillgång till naturresurser, förvaltning eller bruk av egna frön och att dessa produkter först är avsedda för familjens livsmedelssäkerhet".
I grund så faställs konstitutionen av att "naturresurser är en egendom som är domän direkt, odelbart och oförskrieligt från det bolivianska folket och staten motsvarar dess administration grundat på det kollektiva intresset" och i "Standard av frön av jordbruksarter" som tillåter uppfödare (enskilda eller juridiska personer) att registrera fröna som deras egendom, vilka är de enda som kan certifieras, har vissa organisationer initierat "gemenskapsfröregistret" med tanke på dem som deras folks egendom.
Slutligen framhöll CENDA behovet av att "återhämta teknik och förfädernas kunskaper, såsom användning av botaniska frön (mak'unku) för att erhålla friska frön, förutom att stärka kretsarna hos fröna och utföra agroekologiska metoder för användning av organiska och naturliga insatser som bevarar miljön".
Flera artiklar om: Miljö